Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Var utomlands med en polare i somras. Vi var iväg under två veckor och efter ungefär en och en halv vecka såg vi några söta tjejer men var för blyga för att gå fram, dagen efter så gick vi till ett annat hotell för att bada och ragga och såg dem där med men vågade inte gå fram då heller..

Senare samma dag kom dem till baren vi satt på och jag fick genast kontakt med den ena tjejen, vi snackade hela kvällen och spenderade sedan stora delar av sista dagen och kvällen tillsammans. Vi snackade, skrattade, log, kramades och höll hand men kysstes inte(jag förstod inte vinken..). Vi har sedan hållit kontakten på Facebook och Instagram och skriver till varandra relativt ofta, varje gång om att träffas men det har inte blivit av.

Tjejen är precis en sådan jag drömt om och det känns verkligen som att vi passar perfekt tillsammans. Problemet är dock att jag bor i Skåne och hon i Trondheim i Norge, dessutom är jag 18 och hon 17 så funkar inte att "bara" sticka.

Ska jag satsa? Tjejen gör mig tokig, men samtidigt vet jag inte om hon känner samma för mig eller om det kan bli något.

Tacksam för svar!

Finns en stor risk för att hon ser detta som en rolig grej bara. Trevligt för stunden när hon ändå inte har något att göra (syftar på era konversationer) I mina ögon så får du först se till att vara jävligt säker på om det är värt att satsa eller inte och för att du ska vara säker måste du veta vad hon vill.

Jag orkar knappt skriva ordet kommunikation för det var anledningen till att min chans försvann. Bättre kommunikation och ärlighet kan endast får er båda till att må bra. När ni båda vet vad ni absolut vill utan att någon av er sänder massa konstiga signaler så kommer det att bli lättare att snacka.

Antingen vill hon endast bara vara din vän och då kan du acceptera det och fortsätta snacka på det sättet du gör. Efter ett tag kanske hon börjar få känslor för dig och kanske öppnar sig lite mer. Då börjar du inse att hon vill lite mer än bara vänner och du börjar sakta men säkert gå mot den där säkerheten som man söker.

För ett par månader sen började jag prata lite mer med en av de i min klass som inte bor på skolan (Folkhögskola, jag själv bor på skolan) och genast föll jag för henne.
Har sedan dess umgåtts med henne en del, vilket underlättas av att vi har några gemensamma intressen, och lärt känna henne bättre. Samtidigt tycker jag även bättre och bättre om henne.


Dock verkar jag ha fastnat lite i den nuvarande situationen, då jag helt enkelt inte vet vad jag ska göra. Och när jag säger att jag inte vet vad jag ska göra menar jag verkligen att jag har noll koll på allt som handlar om flörtade osv.
Under mina närmare 25 år har jag haft en flickvän, vilken jag blev ihop med efter att ha varit vän med henne sen vi var små. Det här var dessutom när jag var 17, så det var inte igår.
Sen henne har jag inte riktigt tyckt om någon så mycket (förutom en tjej som redan hade pojkvän. Dåligt utgångsläge..) så jag har helt enkelt inte lyckats få någon erfarenhet av det hela.


Så hur gör man egentligen? Kan man hålla utkik efter något för att se om det kanske finns något intresse från hennes sida?
Är det bara bäst att ta chansen och prata med henne när vi är ensamma? Bara säga det så att man slipper tänka på det? Men vad tusan säger man isf?
(Oj vad det blev många frågor på ett par rader där..)

Sen är jag inte heller säker på om det är lönt att försöka prata med henne om det. Hon är söt och smal, men jag själv är lite överviktig och otränad (Jag arbetar på det, men det tar tid). Kan det ändå vara värt ett försök?

(Hoppas att inlägget går att hänga med på, jag har ändrat på det hit och dit, så det kan ha blivit lite skumt)

Oj, såg att jag missat detta. Men vad gör man när man är sjuk? Jo man sitter hemma vid datorn och slökollar Facebook säkert. Hur har det gått? Har hon accepterat än? Eller har du gått vidare?

Ja det var ju inte så mycket att gå vidare ifrån men ja, det har jag gjort Och nej hon har inte accepterat min vänförfrågan.

Hur tar man bäst reda på "Vad man vill" med en tjej, om man inte vet? Har kommit till det stadiet med en flirt nu att hon börjar fundera på vart vi ska ta vägen med varandra, och jag har fan inte en aning...

Personligen så upplever jag diskussioner som "vart ska det här förhållandet leda till?", "vad vill du med mig?", "vill du bli ihop med mig?" etc etc. vara ganska ångestladdade och aldrig nånsin har jag haft sådana samtal i mina förhållanden öht. Jag tycker, grovt sett, att det är lika onödiga frågor som "vad är meningen med livet?" osv.
Istället tycker jag man ska gå på känsla och den känner man ju av hela tiden om man är på samma våglängd eller ej. Så har jag alltid kört: bara flutit med strömmen så länge jag har velat och så länge han har velat samtidigt som nivåerna i förhållandet fördjupas vartefter eller avtar. Per automatik hellre än verbala överenskommelser.

Hjälpte kanske inte dig nånting men, ja.

Om du är osäker så kan du alltid bjuda på mat, helst i en avslappnad miljö. Då kan man prata om ditt och datt.

Det tycker jag är över gränsen. Vänta istället till den andra personen svarar.


Hur kan man lägga känslor i vänförfrågningar som jag läser om?

Det du ska göra är att umgås ännu mer med henne. Du behöver få en uppfattning om hon är positiv till dig och det kan du få genom att umgås med henne. Men varför du nämner din vikt förstår jag inte. Har du dåligt självförtroende? Jag lovar dig att det är inte din vikt som hon i första hand kollar på.

Finns inga genvägar här. Känn efter vad du vill. Om du har behov eller är av den sort att du måste resonera så skriver du en lista. Både enkelt och svårt.

Tjenare alla hjälpsamma själar! Skulle behöva hjälp att ta mig samman och försöka resonera över den situation jag befinner mig i.
Till att börja med kan det kanske vara så att jag förstorar detta problem en hel del, kanske är problemet stort trots allt, hur som helst sätter det käppar i hjulen för mig...

...nu i helgen var jag på en fest där människor i lite olika åldrar befann sig (mellan 20 och 16 år). Jag började ganska tidigt att mingla med en väldigt fin tjej som jag aldrig pratat med tidigare men har sett några gånger då vi bor i samma område. Vi verkade ha en hel del saker gemensamt och ju längre tiden gick desto mer började jag tycka om henne, vi pratade på hela kvällen tills hon var tvungen att gå hem, vi bytte nummer och pussades lite. Nu igår så träffade jag henne igen, vi tog en lång promenad, pratade om allt möjligt och flörtade lite. Jag kan inte säga annat än att jag absolut tycker hon är intressant och att jag är förtjust i hennes leende. Det verkar även vara så att hon är förtjust i mig då jag fått reda på att hon pratar en hel del om mig och våra två möten med sina vänner. Värt att tillägga är att jag inte är en såndär "typisk snubbe som är desperat efter att få ligga med brudar", med andra ord är jag inte på något sätt en sån som exempelvis skulle kunna utnyttja åldersskillnad för en sådan sak.

Så till problemet:
Saken är den att hon är 16 år (född 96, fyller 17 snart) och jag är 19 år (född 93, fyller 20 om ett tag), detta ser jag som ett problem. Till att börja med har jag alltid tyckt att personer i samma ålder som henne inte varit ett dugg intressanta då jag ofta tyckt att dom legat på en väldigt mycket lägre intelektuell nivå än jag. Därför har jag alltid haft inställningen att tjejer födda 96 skulle vara för unga att ens hänga med. Grejen med den här tjejen är att hon känns så mycket äldre än vad hon faktiskt är, när jag fick reda på hennes ålder blev jag förvånad och lite besviken.
En sak som jag delvis är orolig för är mina föräldrars reaktion om jag exempelvis skulle ta med henne hem någon gång (jag bor fortfarande hemma), någonting säger mig att dom kommer att reagera på hennes ålder. Dom skulle väl kanske inte kunna göra så mycket åt saken, dock har jag väldigt mycket respekt för dom och hatar att hamna i konflikter. Likaså är jag orolig för vad hennes föräldrar skulle tycka om att hon dejtar en så mycket äldre kille som dessutom snart får börja handla på bolaget. Utöver det är jag orolig för vad mina vänner skulle tycka om det. Egentligen kanske jag inte borde bry mig så mycket om vad andra tycker...

Jag är fullt medveten om att vi träffats väldigt nyligen och att det absolut är på tok för tidigt att ens tänka i relationsbanor, jag vill bara veta om jag borde släppa det helt eller ge det en chans.

Vad tycker ni?
Är det acceptabelt att när man är 19/20 träffa en tjej som är 16/17, eller går det fetbort?
Hur känner man som förälder?

Tacksam för hjälpsamma svar

Välkommen till Flashback!

Jag ser inget fel i det, jag träffade mitt ex när hon var 16 och jag var 23 och vi var ihop i över 10 år, sen är det sorgligt att det inte höll för oss men vi är fortfarande vänner. Så som svar tycker jag att du ska satsa eftersom du själv anser att hon är mogen för sin ålder, det avgjorde mycket för mig när jag blev intresserad av exet, tittade ju inte precis efter 16-åringar men av en ren slump träffades vi och jag trodde inte heller att hon var 16 utan äldre än hon var. Tycker absolut inte du ska bry dig om vad dina vänner tycker, det misstaget gjorde jag och mitt ex tog väldigt illa vid sig av att jag inte kunde stå upp för henne mot mina vänner, något som jag ångrar fortfarande att jag var så mesig på den tiden. Skulle göra helt annorlunda idag och kan de inte acceptera din tjej så är de inget att ha, det tog ett tag innan jag själv kunde inse det och bryta med dem. Alla mina vänner var dock inte såna men de flesta. Så kör på och känn efter hur det känns och lycka till med kärleken.

Bakgrund: träffade en tjej för ca 2 månader sedan via nätdejting. Sedan dess har vi setts varje/varannan helg för att ha sex i princip, vi pratar inte ens särskilt mycket med varandra. Den mesta kommunikationen sker via sms. Relationen har aldrig definierats direkt.

Nu är det så att jag vill sluta träffas, mest för att jag känner att vi inte klickar personlighetsmässigt och inte har så mycket att prata om. Min fråga är då om det är relativt okej att förmedla detta som ett svar på hennes sms om vi ska träffas.

Jag vet att många är väldigt negativt inställda mot att "göra slut" via sms, men själv tycker jag att hela grejen är lite upphypad - speciellt om man har setts under en kort tid och bara då och då.

Hmm knepig situation

Du vill alltså sluta ha sex med henne och för att göra det så "smärtsamt" som möjligt så vill du skriva ett sms där du skriver "Vi gör slut". Ett par frågor som dyker upp i min hjärna är: Har hon känslor för dig?, Hur tror du hon skulle ta det smset? Tänker du bryta kontakten med henne helt? Har ni ens snackat något om att ni har en relation?

Vet inte vilken ålder ni båda är i men jag kan bara anta runt 20. Så länge ni tar ett litet samtal och enas om att det inte funkar längre och förstår varför så tycker jag att ni ska snacka face to face. Kan ju bli lite jobbigt men i mina ögon visar du en mogenhet och om hon kan inse hur eran situation är o inte vara blind så kommer hon att acceptera läget. Därför är min fråga "har hon känslor?" rätt viktig att få svar på.