Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Efter att ha blivit arbetslös så går jag på jobbsökaktiviteter varje vecka med en mindre grupp i samma sits.
I denna grupp så är det en rejäl cocktail med personligheter och åldrar.
Till en början så var vi en drös med personer men har med tiden sakta men säkert minskat och "gruppen" är nu nere i ungefär 15-20 personer. Det hela startade med 6 veckor intensivt, dvs. möte 4 gånger i veckan tills nu, 1 gång i veckan.

Vi är en extremt tystlåten skara, aldrig någon som pratar med den som sitter bredvid så det är alltid tyst i salen/rummet vi sitter i. Alla sitter min sin lånade dator och håller på med sitt. I och med tystnaden så tänkte man inte ens på vilka människor som var där, det blev totalt ointressant och man sysslade helt enkelt med sitt. Man gjorde en vana utav det hela så det blev att komma dit, hämta sina saker, sätta sig på samma plats som man alltid suttit och börja.

3e veckan, ingen umgicks med varandra och fortfarande inget intresse för omgivningen.
4e veckan, man började bli nyfiken på vad det är för människor som sitter omkring en.
5e veckan, då tyckte de som jobbade där att vi var så tysta så dom ville röra runt lite, så vi blev tillsagda att sätta oss i raka motsatsen till hur vi satt (satt du längst back och längst in till höger skulle du sitta längst fram och till vänster osv.)
6e veckan, fick jag syn på en tjej i min ålder jag aldrig trott varit med oss förut fast hon har suttit med oss hela tiden. hon måste ha suttit bakom mig hela tiden (satt alltid långt fram).

Vi har aldrig pratats vid.
Vi hejar inte ens på varandra (Mest för att jag inte ens tänkt vilka som är där eller att hon är där).
Vi sitter inte ens nära varandra.
Vi umgås inte på någon som helst nivå.

Men ändå, men ändå så blir jag så förbannat lycklig när jag ser den här människan.
Jag vet inte varför, men jag blir genuint glad bara att titta på den här tjejen, att möta hennes blick.
Det är något helt absurt. Har t.o.m. hänt att jag fått hålla igen ett riktigt leende efter att ha suttit och snabbt mött hennes blick när hon vänt sin blick.
Intresserad utav henne? Det är väl rätt självklart. Men efter en snabb sökning på Facebook så fick man reda på att hon är tillsammans med någon och har varit i nån månad, minst sagt surt.
Så det intresset minskade avsevärt då jag är helt emot att ge sig på upptagna personer.

Men i och med den nya placeringen, då hon nu sitter framför mig, så märker jag att hon lite då och då helt måfå svänger runt stolen lite lätt och kastar mig en hastig blick, hon kollar inte bakåt åt andra hållet utan alltid samma håll där jag sitter och det är bara jag som sitter där.
Även klassikern att hon sträcker sig och samtidigt kollar bakåt, såklart åt mitt håll.
Behöver inte ens möta blicken, den nästan sticker i ögonvrån och man kollar lite diskret om hon verkligen stirrar, vilket hon gör.
Och dessa blickar, helt vansinnigt vad lyckliga de gör mig.

Så, lite summerat med frågan eller snarare fundering är den: Ska jag börja och verkligen hålla blicken för att visa intresse eller bekräfta om hon är intresserad eller ska jag låta det vara och fortsätta ha det som det är nu?

** Att börja prata medan vi sitter där är i dagsläget uteslutet då det skulle vara alldeles för abrupt och sticka ut rejält bland de andra. Även raggning av dess slag, då hon är i ett förhållande. **