Psykenova och Den Magiska Saxofonen(LSD)

Vi kom ut i solskenet efter uppvärmningen på Cosmonovas föreställning; Deep Sea. Det var en otroligt intressant inledning av en tripp. Här satt vi fyra stycken gossar som precis tagit lite lsd-spetsat socker. Salongen var full till bristnings gräns med småbarn och skolklasser. Känslan av att sitta bland dessa medan lsd klättrade upp emot hjärnan var intressant. Det slag av människor man kunde relatera till just nu var det småbarnen som var rädda, precis lika rädda som vi, att man snart skulle ramla ner i djupet av bilden på den stora kupolen eller bli upp äten av en sjöstjärna. När man satt här och börja känna sig blöt om händer och rinnig kring näsan så ville men ta en overklighets test att kolla på det man kände till bäst, baksidan på sin hand brukar kunna besvara om man är syrad. Fast jag vågade inte, tonårstjejen till höger skulle antagligen bli så förvirrad över att jag granskade min hand så intensivt att hon blivit rädd för mig, titta mig i ögat och läst av situationen som jag var en av de farligaste människor på planeten, med dessa bollar till pupiller där det många gånger kunde ha simmat in en manet från Cosmonova filmen. Så jag lät bli att undersöka min hand. Filmen började nå sitt slut och vi började nå vår topp.

Det var inte för än man reste på sig och började gå ut från naturhistoriska museet man fattade, att nu var det full verksamhet i omgivningen, förvirringen från lsd började och med det hade dagen fått sitt tema. Nu var vi på fri fot ute i verkligheten. Vi behövde bara hitta någonstans att kissa. Det tog sin tid, då det var väldigt långt till närmsta skog. Efter vi kissat så skulle vi försöka hitta någonstans att skåda när Solen sakta sjönk. Det första vi gjorde då var att sätta oss precis vid den stora obelisken till höger om naturhistoriska. Det var ett väldigt uttittat ställe kom vi snabbt fram till. Hur som helst vi tog tunnelbanan en station in mot stan.

På tunnelbanan hade jag tyckte det vore lämpligt att se normal ut med hjälp av en tidning, och även sammanfatta en liten notis om en doktor som är anklagad för att ha våldtagit en patient. Det var nämligen så att ett av bevisen var att det faktiskt fanns sperma från honom i offrets slida. Hans bortförklaring var att han hade runkat utan att tvätta händerna och sen hade tagit emot patienten och av misstag kommit lite säd på hennes muff. Min sammanfattning lät något i den här stilen. Det är en doktor som har våldtagit en tjej. Och han hade tydligen inte tvättat händerna innan han gjorde det, så det hade kommit sperma på henne. Under tiden jag försökte sammanfatta det så kändes det som jag blev osäkrare och osäkrare precis som om jag stod inför rätta hos någon jätte högt uppsatt. Tillslut blev jag så osäker, för att en tant hade fått syn på oss på tunnelbanan att jag började blöda näsblod, så jag försökte stila till mig och ta bort blodet under näsan, men som tur var det bara inbillning.

Vi klev av tunnelbanan på Stadion, och vi hade bestämt oss för att gå någonstans lugnt. Jimi Hendrix som tycktes vara ansvarig och pålitlig ledde kosan mot Hagaparken. När vi var ute i trafiken var det ett som var säkert, vi skulle inte gå mot rödgubbe. Vi ville ju inte hamna på något framslag(löpsedel) som det antagligen skulle stå; Ungdomar påverkade av Lsd, trodde sig kunna stoppa bilar med händerna! Varför man inte vågar gå över ett övergångställe trots att bilen är långtbort är för att den kan vara hur nära som helst. Som Fotografen förklarade det så visst saker ser mindre ut ju längre bort det är. Men när perspektiven är så konstiga är det mer som saker är fysiskt mindre och istället är jätte nära. Med andra ord; lyd den röda gubben.

Vi närmade oss lugnet i Haga parken med långsamma stormsteg trots att vi måste stå i evigheter vid de här övergångställena för att inte bli en trafikfara. Sista övergångsstället passerat och vi var äntligen en bit bort från trafikoroligheterna och gick bland det man trivdes bäst i, naturen, den var så himla pålitlig och vacker, träd var porösa, djupa, färggranna, röd grön, orange i en intensivblandning. Så fort vi fick möte fick vi lugna oss och försöka sänka ner våra uppspända glada munnar och verkligen hålla käften. Vi kom ut till Stockholms innerstads kanske mest vackra udde. Vi satt nere vid vattnet och försökte förstå olika saker, som varför dom har stängelse kring visa delar av vattnet och vi undrade också hur egentligen folk tänkte om att det satt fyra ungdomar en lördag och bara granskade naturen med alla sina sinnen.

I det här passet hade precis en vacker stor och brun träbåt sakta åka ut på det stilla vattnet. En känsla av den svenska idyllen passerad precis framför våra ögon. En pastellmålning i en bildvinkel av 180 grader gled fram kring vattnet. Den vanliga effekten av lsd var inte närvarande så som, oj hela vattnet består av mönster och förstärkta färger, det var precis som naturen hade skapat och visat oss precis hur den svenska skärgårds idyllen är. Det enda som saknades nu var någon vacker klassisk musik som borde ha spelats från himlen.

Vi gick sakta tillbaka mot Jimi Hendrix estetiska student lägenhet. Och allt i den här parken var så inbjudande men ja det var kallt så det var faktiskt dags att röra sig mot stadig mark. Vid ett tillfälle var det precis som man klev in i stadsbubblan igen, Det börja skramla från byggen, bilvägar och andra stadsfenomen. Vi gick hemåt och försökte vara så oskyldiga som möjligt. Jag kom fram till att vi borde se ut som alkisar och ha varsin öl, det är ju det mest accepterade för att bete sig ovanligt. När jag sa detta blev det motsatt effekt på vår täckmantel att var helt vanliga ungdomar. Som sagt vi skrattade högt åt detta, alla förutom Jimi Hendrix som försökte dämpa det medan Fotografen ansikte hade förvandlats till ett russin av allt skratt; Det är som alla ansiktets muskler dragit ihop sig. Vi gick genom en parkerings plats likt bilstereo tjuvar och till slut var vi framme.

Äntligen var vi uppe på tryggmark. Det var dags att lyssna på musik och spela lite på den magiska saxofonen. Jimi Hendrix rullade ihop en joint, det tog sin tid men det hjälpte till med komforten. Komfort som gjorde att man kunde ligga på rygg och leta bland ljuden i hörlurarna, virrande bland episka känslor som fått former av ljudet. Liggandes och smälta från höger till vänster sida, blev skevt utdragen, och finna toner som endast existerar en unikgång som man inte vill lämna bakom sig. När man vaknar upp från en sådan här känslor blir det som en nystart, och eftersom jag lyssnat på musik tyckte jag det blev dags att spela på den magiska saxofonen.

Den magiska saxen laddar man upp med gråa patroner, istället för blåsa genom den, så börjar den spela så fort man trycker och suger, efter det upptar man det extrema tonerna och så fort man andas ut så befinner man sig någon helt annan stans. Man blir ett med dem bubblande färgerna i introt till spelet; We love Katamari Damacy, Tvn börjar sjunga och dansa spruta färger på sig och allt är så perfekt att det sker som någon sorts orgasm på alla sinnen och det enda man kan göra är att häpna och skratta. Eller hur Fotografen upplevde det, fallande ner i sängen och skrika; Kom tillbaka NAaaaAdiaAA. Och sen märka att ljudet går åt fel håll och baklänges.

Vi hade satt igång filmen The Rocky Horror Picture Show. Jag drog rejält med lustgas till det och det stångades till i hela ansiktet och jag befann mig plötsligt i vad en nära väns alla känslor som hon har till citaten i den här musikalen. Man kunde ju spela mer saxofon, Jag och Jimi Hendrix tog och synka våra upplevelser, vi tog lustgasen samtidigt alltså, Och nu var det som att göra en resa in i Tv, som tur hade vi fått Lsd-instruktioner från en lustig gubbe innan musikalen brötloss gubben tycktes ha fått sitt huvud dit placerat som på sin kropp likt som huvudet satt tryggt på en pidestal, han förklarade för oss vad en lsd resa handlade om och att det skulle bli ”alright”. Han dök upp flera gånger efter introduktionen och bara sa avslappnande saker som ”It’s okay, Take it easy, it’s gonna be alright”. Vilken ytters spännande verklighet televisionen levererar. Lustgas vibrationerna satt kvar långt efter man släppt saxofonen och gjorde det redan estetiska labyrint mönstren och färger mer levande, djupa och ibland bubblande.

Det var dags att möta världen där ute igen, så vi samlade ihop oss så gott som möjligt och klädde på oss, och gick ut för att handla lite ätbart, Vi tog varsin öl för att ha en giltig anledning att vara en grupp på fyra man som var ute och gled omkring. När vi väl hade nått Seven Eleven så splittrades vi, Jag gick till Limerick för att möta några andra vänner, Fotografen tog sig till en fest på västermalm och Jimi Hendrix och Virrevoj drog tillbaka till rummet.

Vi hade börjat landa allihopa men det var fortfarande väldigt många känslor som kom i vågor, ibland kunde man bli glad och skratta diskret för sig själv och ibland kunde man känna paranoia stiga upp överhuvudet för att ibland känna sig likgiltig, Känslorna var inte speciellt svåra att förstå sig på, man kunde leva med känslofluktuationen. Jag mötte upp några nära vänner på Limerick som för tillfället var fullsmockat med folk och inte vilket folk som helst utan rugby fantaster som var där för att se Världsmästerskapsfinalen.

Jag försökte vara till sällskap till mina vänner fast det gick inte, de förstod inte på mig, och jag ville inte förklara det som hände kring mig, för de skulle ändå inte förstå. Den långhårige frågade mig om det här var psykiskt påfrestande för mig. Och jag svarade nej, men jag ljög. Den här omgivningen var inget för mig. Stora bestar till människor som stod och klämde på sina tjejer och drack bira. Alldeles för mycket testosteron och ljud för min smak. Diskantljud brukar kunna irritera en när man är nykter, men nu irriterade det inte mig utan det försöktes sorteras som ett ljud och inte som ett oväsen som kan blandas ut med sorlet från människornas diskussioner, problemet för mig nu är att jag uppfattade alla ljudsamtidigt, vilket blev alldeles för mycket för min hjärna. Jag stannade av ren artighet för mina vänner, utan att tillföra något till någon diskussion eller ge några skratt. Jag var bara en konstig människa i den här mängden.

Jag var efterlängtad borta i student rummet. Och jag gick dit och på vägen plockade jag upp en hamburgare meny. I kön hade jag börjat blivit kissnödig från det 3 öl jag hinkat i mig, först kändes det lugnt och sen när kön jag stod i inte rörde på sig så blev jag än mer kissnödig i en snabbare takt. Jag försökte stå still och inte göra så många rörelser, men till slut började jag gå i cirklar och böja på knäna. Det var en tuff utmaning för det kändes som jag redan hade kissat på mig, det var nämligen helt kallt runt nedre regionen. När jag fick min hamburgare så gick jag illakvickt, det fanns inte ett lämpligt ställe att kissa på. Jävla skit, nu måste jag vänta på ett övergångsställe igen, klockan är fan mitt i natten. Och här står jag och väntar på att få gå över ett helvetes övergångsställe. Jag sprang över till ett lite buskparti och slängde ifrån mig hamburgare påsen och kissade en lång och nöjd stråle ur min kropp. Helt plötsligt försvann många av de spänningar jag hade inom mig. Och som tur hade jag inte heller kissat på mig.

Skönt att var på trygg mark igen, Vi kollade på Beetle Juice och tog en god nattis och pratade om dagen, jag och fotografen pratade om hur det var att blanda sig med människor på fest. Och Det var inte kul helt enkelt, man kan inte tillföra något som i deras öron är vettigt. Varje gång man höll på att somna så kändes det som man fick någon form av elektrisk shock genom hjärnan, hjärnan var fortfarande i mindfuck mode. Klockan 4 på morgonen somnade vi.

HAHAHAAHA!


Härligt! Låter som en trevlig tripp.

Ganska "standard" tripp egentligen förutom all lustgas. Men jag tog tyvärr bara så lite som en sockerbit...dom andra tog 2 var.

Härligt skrivet, tycker du sammanfattade vår tripp jäkligt bra
Kändes iofs ganska fult sättet vi bara öste i oss alla droger vi hade tillgång till, haha.

Ja men man "suddar" ju ut en gräns fick jag höra idag! Det var kul att du glömde bort att du hade tagit lustgas och sen glömt bort det sekunden efter och jag "lurade" i dig lite mer precis efter, eftersom jag också glömt bort att du precis tagit.

Hahaha, ja just ja!
Precis när du påpekade det tänkte jag bara "Nu bär det visst av" och det gjorde det.
Det är otroligt hur man glömmer bort vad man precis har gjort och hur länge sedan man gjorde det, hahaha.