Det handlar ju om, precis som många andra talat om tidigare, vilken relation man har till dessa 1 miljon individer. Jag resonerar såhär, det som finns tillräckligt långt borta existerar inte förens jag upplever det. Självklart förstår jag att dessa individer finns, men eftersom jag inte har någon relation till dem kunde de lika gärna inte existera.
Om det nu är så att alla de personer jag någonsin träffat skulle räknas in i denna miljon, skulle jag inte heller ha någon att relatera till. Dvs, samma problematik som "det som är långt borta existerar inte". Jag skulle helt plötsligt själv vara den som var långt borta. Därför skulle jag inte offra mig för en miljon människor jag inte känner.
Jag frågade en av mina vänner om han skulle hellre låta 1 miljon okända människor dö än sig själv, och jag blev förvånad då han sa att han skulle offra sig för "det stora bästa".
Själv skulle jag utan att blinka hellre låta 1 miljon jag inte känner dö än mig själv. Jag värderar mitt eget liv mycket högre än andras och jag är rädd för döden - särskilt om man inte kan tänka eller känna något i den, vilket är hur jag tror att döden är.
Ifall du verkligen skulle offra dig: Varför? Om man är religiös och känner sig helt säker på att himmel, helvete och hela den där skiten existerar så förstår jag att man skulle kunna tänka sig att dö för andra så att man kommer till himmlen, men om man är icke-troende, vad finns då för motivation?
Verkligen inte, jorden är överbefolkad så det räcker.
Döden är det sista jag funderar över i gällande scenario. Precis som de flesta andra här värderar jag mig själv och andra människor olika, det som skiljer är att jag värderar andra högre. Döden är jag helt likgiltig till - kan både ha den och vara utan. Vad som räknas för mig, och alltid har gjort, är hur/om jag kan hjälpa eller underlätta för andra. Har många gånger gjort uppoffringar gentemot totala främlingar där de flesta av mina kompisar undrar vad i hela friden jag sysslar med, allt för att underlätta för någon annan på något sätt. (Dessa grejer ligger givetvis inte ens i närheten av att vara i paritet med att rädda en miljon liv, men kan ju kanske visa lite hur jag tänker). Hade jag således fått möjligheten att rädda en miljon människor hade jag gjort det utan att tveka. Visst hade det känts bättre om människorna visste om det och uppskattade vad jag hade gjort (vilket historien ej förtäljer), men jag hade med största säkehet valt att offra mitt eget liv för en miljon andras alldeles oavsett.
Döden är det sista jag funderar över i gällande scenario. Precis som de flesta andra här värderar jag mig själv och andra människor olika, det som skiljer är att jag värderar andra högre. Döden är jag helt likgiltig till - kan både ha den och vara utan. Vad som räknas för mig, och alltid har gjort, är hur/om jag kan hjälpa eller underlätta för andra. Har många gånger gjort uppoffringar gentemot totala främlingar där de flesta av mina kompisar undrar vad i hela friden jag sysslar med, allt för att underlätta för någon annan på något sätt. (Dessa grejer ligger givetvis inte ens i närheten av att vara i paritet med att rädda en miljon liv, men kan ju kanske visa lite hur jag tänker). Hade jag således fått möjligheten att rädda en miljon människor hade jag gjort det utan att tveka. Visst hade det känts bättre om människorna visste om det och uppskattade vad jag hade gjort (vilket historien ej förtäljer), men jag hade med största säkehet valt att offra mitt eget liv för en miljon andras alldeles oavsett.
Hur hade du tänkt kunna må bra om du är död då? Döden borde väl vara det första man funderar över i detta sammanhang.. Vad tror du egnetligen den innebär?