Vad som också är inte alls ovanligt, är separationsångest som har mer existentiell prägel för dem som känner t.ex att de sviker.. så länge de inte fullföljer och håller sig "lyhörda" för guds röst.. ovvh den religiösa omgivningens ibland så fördolda sublima krav att de kan bli helt underförstådda.
Sådan person är då insnärjd, och även om den skulle vilja, och önskar att komma loss.. så kan den uppleva separationsångesten när den väl försöker, och samvetet kan bli så gnagande att den leder emotionellt och hämmas i sin mentala utveckling. Eftersom kravet är att ständigt hålla sig på vakt, inför de religiösa väldigt kravfulla förväntningarna.
Sedan dem som ändå lossar på banden.. får dåligt samvete för det, syndens skugga förföljer dem, med en känsla av att de gjort någonting mycket allvarligt, att ha lämnat, psykologiskt sett adapterar den då omgivningens värdegrund om att den är förfallen, och kan bli sexmissbrukande, den gå gå infantilt, regrediera så starkt att det kan likna den totala eufori som vid bipolär sjukdom.
Men statistik saknas, det är omgärdat av tystnadsplikt och alltid personligt.
Att det långtifrån alltid framkommer, en sjuklig föreställning om hur den drabbade skapar sig en bild av att allt det inomreligiösa, ÄR verkligheten och den enbart tycker att den gör och tänker och tycker som-man-ska.. tills den medvetandegörs om hur asocialt det kan vara, och då dimper.
Elelr får en veritabel livskris, som är jättevanligt men omnämns som att gå från blint övertygad, till lite-mer-sansat-tvivlande.. och ser inte längre... så snett, på sin trolösa omgivning...
Vad jag tycker är särskilt tydligt, bland starkt religiösa är hur illa många döljer sitt förakt för andra, som inte ingår i troskontexten..
Att förakta medmänniskor, är inom kristen gudstro inget föredömligt, men samtidigt syns och märks det varenda gång de ska ekvillibrera med förslag om tolkningar : exegesis som är så fint latinskt ord såå, som visar att e varit duktiga med att följa instruktionerna att läsa religiös litt. flitigt.. och menar då att de fått en gåva så stor, att de var födda i princip.. visare än dem, som inte "fattat" vilken litteratur, som gud den högste makthavaren i hela universum, givit dem att inmundiga.. de har kanske en egenupplevelse att vara halvänglar, som i takt med att ingå i andras präntade värld.. kunna bli 'änglar och "få budskap" som andra inte får, de tycker sig flyga högre..
..och faller och dör en smula när de hamnar i sällskap, där gammal litteratur inte står så högt i kurs, som de drömt om och hoppats på mer respekt, utifrån att d ju tror att de redan passerat jordestadiet.. men det är mer kognitivt intellektuellt bekymmer, inte särskilt mentalsjukdoms-realterat.
Låt gå , för att det kan bli sociopati i slutänden av det, för en å annan.
Det konstiga är att om man i motsvarande grad läser teknik, för den skull inte blir mer maskinell, och för att texten eller inlägget ska bli alltför kort .....så vill jag tillägga att det finns de religiösa som påfallande lider av den ritualisering som kan finnas inom olika religionspaket.
Stress.. är en sådan sak, som kan märkas. Reitualen tar över och får en så dominant roll, att de lever förbi den mer normala sociala interaktionen, och aldrig lär känna livet självt, om man säger så.
puh.. ja det blev mycket texteri idag,
Sådan person är då insnärjd, och även om den skulle vilja, och önskar att komma loss.. så kan den uppleva separationsångesten när den väl försöker, och samvetet kan bli så gnagande att den leder emotionellt och hämmas i sin mentala utveckling. Eftersom kravet är att ständigt hålla sig på vakt, inför de religiösa väldigt kravfulla förväntningarna.
Sedan dem som ändå lossar på banden.. får dåligt samvete för det, syndens skugga förföljer dem, med en känsla av att de gjort någonting mycket allvarligt, att ha lämnat, psykologiskt sett adapterar den då omgivningens värdegrund om att den är förfallen, och kan bli sexmissbrukande, den gå gå infantilt, regrediera så starkt att det kan likna den totala eufori som vid bipolär sjukdom.
Men statistik saknas, det är omgärdat av tystnadsplikt och alltid personligt.
Att det långtifrån alltid framkommer, en sjuklig föreställning om hur den drabbade skapar sig en bild av att allt det inomreligiösa, ÄR verkligheten och den enbart tycker att den gör och tänker och tycker som-man-ska.. tills den medvetandegörs om hur asocialt det kan vara, och då dimper.
Elelr får en veritabel livskris, som är jättevanligt men omnämns som att gå från blint övertygad, till lite-mer-sansat-tvivlande.. och ser inte längre... så snett, på sin trolösa omgivning...
Vad jag tycker är särskilt tydligt, bland starkt religiösa är hur illa många döljer sitt förakt för andra, som inte ingår i troskontexten..
Att förakta medmänniskor, är inom kristen gudstro inget föredömligt, men samtidigt syns och märks det varenda gång de ska ekvillibrera med förslag om tolkningar : exegesis som är så fint latinskt ord såå, som visar att e varit duktiga med att följa instruktionerna att läsa religiös litt. flitigt.. och menar då att de fått en gåva så stor, att de var födda i princip.. visare än dem, som inte "fattat" vilken litteratur, som gud den högste makthavaren i hela universum, givit dem att inmundiga.. de har kanske en egenupplevelse att vara halvänglar, som i takt med att ingå i andras präntade värld.. kunna bli 'änglar och "få budskap" som andra inte får, de tycker sig flyga högre..
..och faller och dör en smula när de hamnar i sällskap, där gammal litteratur inte står så högt i kurs, som de drömt om och hoppats på mer respekt, utifrån att d ju tror att de redan passerat jordestadiet.. men det är mer kognitivt intellektuellt bekymmer, inte särskilt mentalsjukdoms-realterat.
Låt gå , för att det kan bli sociopati i slutänden av det, för en å annan.
Det konstiga är att om man i motsvarande grad läser teknik, för den skull inte blir mer maskinell, och för att texten eller inlägget ska bli alltför kort .....så vill jag tillägga att det finns de religiösa som påfallande lider av den ritualisering som kan finnas inom olika religionspaket.
Stress.. är en sådan sak, som kan märkas. Reitualen tar över och får en så dominant roll, att de lever förbi den mer normala sociala interaktionen, och aldrig lär känna livet självt, om man säger så.
puh.. ja det blev mycket texteri idag,
