Hur var det att sitta i fängelse? Samlingstråd

jag muckade för 4/3-2010..(1 mån. sen.)

tror det finns nån kåk uppåt i landet som fortfarande har fria vikter delvis...

obstinata småbarn.... jo man tackar!!!! i mitt fall så har det varit mera att andra "främmande" element skulle hävda sig men inte lyckades så bra .... vilket slutade med att jag satt 9 mån. i sträck på ISOL....totalt så satt jag 12 mån. ISOL av mina 15 mån. på häkte/kåk.....

jag e lugn av mig tills nån ger sig på mig...då flippar jag sen brukar det sluta som det gör....

mvh.T

Jag jobbade som sommarvikarierande plit under några månader i början av 2000-talet och tror mig veta vem det är du syftar på. Om det är han så har han ett mycket ovanligt förnamn, Ste****n? Lite osäker på efternamnet men har för mig att det var ngt i stil med Gr******r. Tänker jag på samma person som du hänvisar till?

Vad händer när man har avtjänat? finns det hjälp att få tex med bostad, missbruk, jobb eller nått stöd för att inte falla tillbaka så att säga
jag vet att soc kan hjälpa med bostad men är det verkligen bara det enda alternativet?

Ja det är soc man får vända sig till men det är inte ens säkert att dom hjälper dig på ett bra sätt. För frivården har nästan inga möjligheter att göra något mer än att kanske hjälpa till med att prata med hyresvärdar osv och det kan man ju faktiskt vara utan för risken är ju att hyresvärden blir ännu mer tveksam om dom får veta att man suttit inne.

faktum e att man blir rätt så utelämnad.... sen måste man börja söka hjälp långt innan muck....

man kan få hyran betald i 6 mån. tydligen av soc. om straffet inte e längre...

bästa e ju dock att ta tag i det själv.... knepigt dock när man måste söka permis för att kika på en bostad...

mvh.T

Japp hyran får man hjälp med om man har ett straff upp till 6 månader, om man nu inte har tillräckligt god ekonomi.


Ja det där är verkligen iritterande, när jag satt på 9 månader så fick jag ju säga upp min lägenhet men inte fan ville kriminalvården hjälpa mig med att lösa ny lägenhet utan dom hänvisade till att det var soc ansvar och soc i sin tur ville/kunde inte hjälpa mig föräns jag kom ut vilket resulterade i att jag var bostadslös när jag muckade. Detta hade kunnats undvikas om jag haft koll på socialtjänstlagen, vilket jag nu har och då blir allt lite enklare när man kan lägga fram det framför näsan på sockärringen. Så ett tips är ju verkligen att man har koll på vad socialtjänstlagen säger och inte vika ner sig för deras skitsnack.

helt sjukt att inte man blir informerad om det ju..... fast de kanske vill att man blir en återfallsförbrytare.... , soc. försöker ju hålla nere sina kostnader genom att inte informera om sådant...

samma att du kan söka klädbidrag från soc. me när du muckar....

mvh.T

tack så mycket för infon

Det var och ar fortfarande skit att sitta i fangelse. Vad galler studiemojligheterna sa ar den positiva presentation (som den enda vardande resursen osv) de fatt har kraftigt overdriven. Pa de flesta anstalter ar antalet hogskolaplatser fa och aven om man har en hogskoleplats sa kan internettiden vara sa begransad, t.ex. 2x15 min i veckan, att man inte kan genomfora nagra distanskurser. Liksom med de olika utslussalternativen och kriminalvarden i stort ar mojligheten till studier nagot som finns och ser bra ut i teorin, men fungerar mycket daligt i praktiken. Dvs om man inte saknar gymnasiebetyg, i sanna fall finns det bra mojligheter till att fa generosa betyg av de larare som inte kunnat fa jobb nagon annanstanns och kompenserar bristande pedagogisk prestation med generosa betyg. Att det ofta ar folk med bokstavsdiagnos som inte har gymnasiebetyg, att de inte skulle kunna plugga vidare pa hogskola ens om de ville och att deras gymnasiebetyg darmed i praktiken ar av foga varde ar nagot som man inte beaktar overhuvudtaget.

När jag va 18 dömdes jag till 18 mnd fängelse för "utprässning". Jag satt två månader på isoleringen på häktet en månad i öppna häktet i väntan på fängelseplats och sedan 8 månader i kristianstad ungdom (c-huset, inte sexbrottsavdelningen) samt en sista månad på skenäs.

Innan det hade jag suttit häktad och arresterad ett par gånger misstänkt för bland annat grovt narkotikabrott och förberedelse till grov misshandel. Så jag visste hur det va att sitta för mig själv och läsa, men va ganska nervös inför flytten söderut.

Jag läste någon kille som skrev att inte fängelset förändrade honom, utan att han inte ville utsätta sin son för hans misstag. Det va lite så för mig. Även om jag inte älskade min familj som jag gör idag, då jag va så avtrubbad från mina känslor.

I fängelset va det inte så kul, första stunden va det lätt att vara ganska tuff, ställa till med en del bråk. Hamna på isoleringen osv. Efter ett tag blev jag ganska trött på allt, ville hem till min familj och trivdes inte speciellt bra. Det är lätt att vara tuff på vägen in, det är inte speciellt roligt i längden med slagsmål, uppror, och massa skitsnack och småbråk. Även om man blev duktig på schack.

Innan jag åkte in hade jag någon bild av att det var manligt att sitta inne, att det är ett ställe man lär känna sig själv etc. Man lär sig ingen ting. att sitta inne är egentligen främst tråkigt och fullt med massa intriger mellan de intagna då man inte har annat att tänka på än hur mycket man stör sig på vissa andra på avdelningen.

Det blir ganska jobbigt när man inte kan ta vägen någonstans.

För mig va räddningen att jag började med skolan, fick ta upp mina gymnasiebetyg, då jag inte fick avslutat gymnasiet. Hade tur, det va inte alla som fick det, och plitarna hjälpte mig.

Som ni läst tidigare spenderar man mest tid på att spela kort, pingis, skola/jobb, och snacka skit och planera vad man skall göra när man kom ut.

Som de en del andra planerade jag brott man ville begå tillsammans, fick nya kontakter och sånn skit. Och den största förändringen man märker på att ha suttit inne när man kommer ut är att man är bra nojjig för att åka in igen, har något att skryta med, och en massa nya "kompisar" - de flesta visar sig vara töntar och idioter när man ser dem på utsidan. Vissa ser man ibland i tidningen som några av sveriges farligaste, eller någon som försvunnit eller blivit skjuten. Ganska sjukt att man vill spendera sitt liv så, även om man fastnar i sitt beteende.

Jag började självklart på samma bana som jag va innan jag åkte in, fast på en större skala, och åkte in igen efter 7-8 månader för grovt vapenbrott och någon bilstöldsgrej. Av ett mirakel lades förundersökningen ned (då vapnet låg i en stulen bil jag satt i och inte kunde kopplas till mig - även om jag då trodde det va för att jag bad till Gud) och det enda som gjorde att jag slutade med brott va att jag jagades av andra kriminella som jag va rädd skulle döda mig och fick en tillfällig religiös uppenbarelse i arresten. egoistisk som jag va tänkte jag inte en sekund på hur det påverkade min familj och den faran det satte dem i.

Jag vet att vissa sitter på sånna forum som det här då de tycker brott verkar spännande. De kanske tycker det verkar spännande att sitta inne och träffa massa tuffa människor. Få testat sina gränsor.

Några år senare, nu, är det enda jag kan säga jag lärt mig - att det tuffaste som finns. det allra svåraste man kan göra. det största provet på personlig styrka. Är att leva på rätt sida av lagen, och jobba hårt varje dag med något man tycker är kul. Och alla vet det. innerst inne.

Det är den enda vägen. gör er själva en tjänst, håll er borta. När ni är 23-24 har ni förmodligen tröttnat och vill skaffa er ett jobb och familj. Då kan finns det en möjlighet, att ni är dömda att spendera resten av era liv, inte som hårda kriminella, utan som trötta pundare som jobbar deltid på en restaurang för att försörja ert hashmissbruk. Pratar om de nya hårda ungdomarna ni kritar av tills ni fått er lön och drömmer er tillbaka till tiden i gymnasiet när ni fick brudar och va respekterade.

Lycka till

självklart så riskerar man att skadas/dödas av andra kriminella om man står upp för sig själv o sina vänner i denna bransch..., visst... det suger lite när folk står o väntar på en att man ska komma hem för att skjuta ner en...

fast det e ju nåt man få räkna me.... jag bråkar ju ALDRIG me normalt svenssonfolk...(hederssak att inte utsatta oskyldiga för brott.)

sen tycker jag att folk som måste hålla på me knark o fludder för att palla trycket inte gör sig värda namnet "yrkeskriminell"

fast ska jag vara ärlig så rekommenderar jag INTE denna bransch till nån heller..... många får ju knappt ihop brödfödan ibland.....


mvh.T

Vet inte vad man menar med att stå upp för sig själv riktigt. För mig va det att andra ville ha en del av min kaka och jag inte vågade gå hela vägen för att försvara den - vilket kanske är att inte stå upp för sig. Det är lätt att säga att man står upp för sig själv, men när du sitter hemma hos dina föräldrar och käkar söndag middag, det knackar på dörren, och du möts av tre beväpnade killar från mutantfabriken som vill prata med dig om en grej. Så är det inte riktigt lika lätt.

Det är lätt att säga att man skulle flippa om något sånt hände, göra något sjukt. Det sa jag själv. Men då skall du och dina va villiga att gå hela vägen. HELA vägen. Och vad är i änden av den vägen? något kul? Något att se fram emot? Något att slå sig till ro med? I änden av vägen finns fler killar med vapen, ett fängelsestraff, eller döden. grattis!

Och jag vet att du menar nog väl i att inte utsätta "vanligt folk" för brott. Jag vet inte vem du är så jag skall inte uttala mig för mycket, men min erfarenhet, såhär i retrospekt, är att det inte finns några brott utan offer. Alla du slår ned har en mamma eller flickvän som gråter. Alla knarkare du säljer till har en familj som skulle önska de kom hem, eller en hund som de blåser rök i munnen på. Och om inte de är offret, är det du själv. För mig va att skada andra smärtsamt. Jag hade mardrömmar. Ångest. självmordstankar. Vet inte om det är så för andra, men tror inte det är helt ovanligt.

Yrkeskriminell, vet inte om jag kände några eler vad som menas med det. Av de jag kände, va det inte många som inte tog benso ibland för att få sova om kvällen eller slappna av under dagen. tog bola för att bli hårdare. Tog kola på helgerna. eller hade någon annan form av missbruk för att göra sig mer avtrubbad.

För mig va skälet till att jag begick brott att jag ville ha en identitet. Jag viste inte vem jag va. Men ville vara någon som blev respketerad. någon som folk lyssnade på om man pratade. Det va inget snabbare sätt jag hittade för att få folk att lyssna, än att sticka ett vapen i ansiktet på dem.

Kom bort lite från ämnet här att sitta inne. Hur det va. För mig är detta relevant, då jag för första gången började inse att den våldsamma killen jag ville vara, inte egentligen va mig själv - när jag satt inne. Att endast skit kommer från brott, och att man alldrig får fred. Man kan inte välja när man vill vara med i leken.

Det är så lätt att få något ut av livet. ha kul. njuta. Om man bara vågar satsa på det.