Citat:
Ursprungligen postat av cs22kz
Vet inte vad man menar med att stå upp för sig själv riktigt. För mig va det att andra ville ha en del av min kaka och jag inte vågade gå hela vägen för att försvara den - vilket kanske är att inte stå upp för sig. Det är lätt att säga att man står upp för sig själv, men när du sitter hemma hos dina föräldrar och käkar söndag middag, det knackar på dörren, och du möts av tre beväpnade killar från mutantfabriken som vill prata med dig om en grej. Så är det inte riktigt lika lätt.
Det är lätt att säga att man skulle flippa om något sånt hände, göra något sjukt. Det sa jag själv. Men då skall du och dina va villiga att gå hela vägen. HELA vägen. Och vad är i änden av den vägen? något kul? Något att se fram emot? Något att slå sig till ro med? I änden av vägen finns fler killar med vapen, ett fängelsestraff, eller döden. grattis!
Och jag vet att du menar nog väl i att inte utsätta "vanligt folk" för brott. Jag vet inte vem du är så jag skall inte uttala mig för mycket, men min erfarenhet, såhär i retrospekt, är att det inte finns några brott utan offer. Alla du slår ned har en mamma eller flickvän som gråter. Alla knarkare du säljer till har en familj som skulle önska de kom hem, eller en hund som de blåser rök i munnen på. Och om inte de är offret, är det du själv. För mig va att skada andra smärtsamt. Jag hade mardrömmar. Ångest. självmordstankar. Vet inte om det är så för andra, men tror inte det är helt ovanligt.
Yrkeskriminell, vet inte om jag kände några eler vad som menas med det. Av de jag kände, va det inte många som inte tog benso ibland för att få sova om kvällen eller slappna av under dagen. tog bola för att bli hårdare. Tog kola på helgerna. eller hade någon annan form av missbruk för att göra sig mer avtrubbad.
För mig va skälet till att jag begick brott att jag ville ha en identitet. Jag viste inte vem jag va. Men ville vara någon som blev respketerad. någon som folk lyssnade på om man pratade. Det va inget snabbare sätt jag hittade för att få folk att lyssna, än att sticka ett vapen i ansiktet på dem.
Kom bort lite från ämnet här att sitta inne. Hur det va. För mig är detta relevant, då jag för första gången började inse att den våldsamma killen jag ville vara, inte egentligen va mig själv - när jag satt inne. Att endast skit kommer från brott, och att man alldrig får fred. Man kan inte välja när man vill vara med i leken.
Det är så lätt att få något ut av livet. ha kul. njuta. Om man bara vågar satsa på det.
Det är lätt att säga att man skulle flippa om något sånt hände, göra något sjukt. Det sa jag själv. Men då skall du och dina va villiga att gå hela vägen. HELA vägen. Och vad är i änden av den vägen? något kul? Något att se fram emot? Något att slå sig till ro med? I änden av vägen finns fler killar med vapen, ett fängelsestraff, eller döden. grattis!
Och jag vet att du menar nog väl i att inte utsätta "vanligt folk" för brott. Jag vet inte vem du är så jag skall inte uttala mig för mycket, men min erfarenhet, såhär i retrospekt, är att det inte finns några brott utan offer. Alla du slår ned har en mamma eller flickvän som gråter. Alla knarkare du säljer till har en familj som skulle önska de kom hem, eller en hund som de blåser rök i munnen på. Och om inte de är offret, är det du själv. För mig va att skada andra smärtsamt. Jag hade mardrömmar. Ångest. självmordstankar. Vet inte om det är så för andra, men tror inte det är helt ovanligt.
Yrkeskriminell, vet inte om jag kände några eler vad som menas med det. Av de jag kände, va det inte många som inte tog benso ibland för att få sova om kvällen eller slappna av under dagen. tog bola för att bli hårdare. Tog kola på helgerna. eller hade någon annan form av missbruk för att göra sig mer avtrubbad.
För mig va skälet till att jag begick brott att jag ville ha en identitet. Jag viste inte vem jag va. Men ville vara någon som blev respketerad. någon som folk lyssnade på om man pratade. Det va inget snabbare sätt jag hittade för att få folk att lyssna, än att sticka ett vapen i ansiktet på dem.
Kom bort lite från ämnet här att sitta inne. Hur det va. För mig är detta relevant, då jag för första gången började inse att den våldsamma killen jag ville vara, inte egentligen va mig själv - när jag satt inne. Att endast skit kommer från brott, och att man alldrig får fred. Man kan inte välja när man vill vara med i leken.
Det är så lätt att få något ut av livet. ha kul. njuta. Om man bara vågar satsa på det.
jag har ALDRIG några problem me att ha sönder "nån" som själv väljer först att han vill skada/döda mig eller mina vänner...
jag har legat på sjukan i koma o blivit inkörd i ambulans akut flera ggr. fast jag känner sällan att döden skrämmer mig... allt har sin tid...
jag varken säljer knark eller ta andra personers grejer... skulle inte vilja befatta mig me narkotika då det förstör folk till sist... sen har du straffen som är rejält höga jämnfört om man räknar på vad förtjänsten blir...
Anabola steroider höll jag på me förrut men då för att jag gymmade/kroppsbyggde men slutat me det me då jag insett att man blir paj i skallen o kroppen till sist...
folk som måste hålla på o fluddra för att komma ner i varv eller våga göra saker tycker jag verkar helt pundigt... man MÅSTE vara helt klar i huvet när man ska göra vissa saker...
när man vill vinna respekt så e man bra fel ute... sånt sysslade man me när man var 15-16 år...
tyvärr så råkade jag ut för en olycka för några år sen vilket gjorde att jag inte kan jobba mera...men jag VÄGRAR leva på sjukpension.....
mvh.T
