Citat:
Ursprungligen postat av
moldova1992
Men tänk dig själv.Du har levt kanske 20 år som en robbot.Fasta rutiner.Allt serverat.Inga vardagsbekymmer.Du träffar bara likasinnade i kurran.Du kommer in i en cirkel som ändå är en viss trygghet.Sen blir du fri.Allt blir annorlunda .Försörjning,betala räkningar,en egen bostad,sociala kontakter.Ja det blir ett nytt liv som kan verka skrämmande.För i finkan finns iallafall vardagsrutinerna som du vet hur det fungerar.
Exakt. Vissa klarar knappt öppna en dörr, de bara står och väntar på att någon ska öppna den.
Jag satt själv under en jobbig del av mitt liv och jag tyckte verkligen om det pga man slipper allt vad ansvar heter tex, det är som en egen liten värld där inne, ett eget samhälle där allt finns, läkare, tandläkare, arbete, kurser, bibliotek, biljard, ja allt... Samt vill man ha något så skriver man bara en anhållan så fixar någon annan det. Man blir väckt på morgonen innan arbetet. Är det något så ropar plitarna i högtalarna bara...
Självklart så är det en jävla massa regler också, både mellan interner och sedan mot plitarna. Saker och ting kan spåra ut totalt därinne också, för små jävla skitsaker. En blev stabad med en gaffel där de två pinnarna i mitteln var borttagna, för att han hade lovat killen en flaska sköljmedel som han hade lånat, i en månad... Han bara drog ut på det, då hade det ändå varit två löner och åtta kioskdagar. Så inte bara ligga i sängen och mysa "kaffe" (kalla det vad ni vill) och varma mackor var kväll :-)
Jag minns min första 8 timmars permis jag fick efter ett ganska bra tag, jag gick en bit till bussen och satte mig på den för att åka till mitt boende på utsidan. Efter bara en halvtimme så funderade jag seriöst på om jag skulle vända tillbaka "hem" till anstalten. Dels för där kände man sig "säker" och dels för alla intryck, så man blev redan efter den halvtimmen helt slut i huvet. Jag hade tex inte sett en bil på ett ganska bra tag, sedan såg man hundratals, alla människor och allt ansvar som som en käftsmäll..
Tiden jag satt innan permisen så hade jag kunnat göra allt för att slippa det skitstället, men ja, när dagen väl kom så förändrades Allt...
Samt så bör det nämnas (som alla med lagom långa straff kommer känna igen sig i), att natten till sin första permis så sover man inte en jävla sekund, man är så satans nervös bara för att lämna anstalten, just för att tex sitta på en buss, "tänk om den blir sen", för att träffa fru och barn i andra miljöer osv. Detta plus att man är inlåst på den lilla ytan, den natten är en plåga rakt igenom!
Jag är har arbete, bostadsrätt osv, men kommer stundtals funderingar om om att man kanske skulle sitta delen också.