Verklighetsuppfattning

Hejsan.

För en tid sedan, efter intestivt filosofiskt diskuterande med en vän så fick jag helt plötsligt en helt ny "idé" om hur allt egentligen ligger till, en existensteori närmare bestämt. Teorin bygger på att vi ('jag', 'du', etc) är det enda som har ett inre och en förmåga att tänka och uppfatta en verklighet. Därav en fullkomlig egocentrisk verklighet där allt kretsar kring oss. Allt vi gör påverkar världen och dess händleseutvecklig. Allt annat omrking oss, även våra medmänniskor, finns där endast för att skapa våran verklighet. De kan inte påverka verkligheten, de agerar utifrån vårat beteende. Detta i sin tur kan låta som billigt sci-fi skräp men jag hittar inget annat sätt att formulera mig på, att människorna runt omkring oss är "programmerade" att agera på ett visst sätt utifrån hur vi agerar. Dvs min vän är ingen människa i sin klassiska definition, utan ett program (usch va mycket matrix rip detta låter som ) som finns där för att fylla ut min verklighet. Mobbare, politiker och famlij är alla bara utfyllnad.

Alla materiella ting, teknologi, vardagsprylar, samhällen är där för att fylla ut världen. Min tv t ex, tjänar endast till ett simpelt syfte. Att ockupera plats, för att fylla ut tomrummet. Underhållningen som den ger är endast en sidoeffekt. Bordet, lampan, mattan och huset likaså. Utan alla dessa materiella saker skulle ju värden vara tom för den moderna människan.

Lyckligtvis finns det dock andra människor som oss, dock inte inom samma verklighet som våran. Min vän i skolan, som enligt teorin endast finns där för att agera som min vän (eller ovän om saker och ting utvecklar sig till att det blir så) finns i en annan verklighet, där han är verklighetens centrum och jag är hans "programmerade vän".

Teorin känns väldigt orealistisk men jag finner det ändå kul och intressant att gräva ner mig djupare och djupare. Självklart kan ingen heller motbevisa den, då varje människa endast har sina egna tankar och verklighetsuppfattning och kan aldrig sätta sig in i en annan människa för att se att de inte är där bara för att fylla våran verklighet.

Vad tror ni om detta? Tyck till! (Helst seriösa svar...)

P.S Tro inte att jag är någon självgod jäkel som tänker att allt kretsar kring mig, älskar min familj och mina vänner..de är absolut inga program för mig, utan riktiga människor. Jag tycker bara att denna teori är oerhört intressant.

Det låter precis som en tanke jag själv hade när jag var ca 10år. Inget fel i det, tanken är kul att manipulera med.

Är väl ingen ny tanke: http://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism

Mja, jag avstod från att slå ihop med den befintliga solipsism-tråden, med hänsyn till detta:


Men om trådskaparen anser det aktuellt så slår vi ihop trådarna? /Mod.

Tackar för tipset, då vet jag att mina tankar är något åt Solipsist hållet

Pojken, spelar ingen roll för mig. Ju flera deltagare ju trevligare!

En sidenote bara. Det jag menar med min parallella verklighetsteori som en del av den solipsistiska är helt enkelt att sett från dina ögon är du centrum, sett från kungens ögon är han centrum, jag från mina ögon osv. Då blir det solipsistiskt på ett vis, bara att i min verklighet är ni de utan "innehåll", och jag utan innehåll i era. På så vis blir det parallella universum/verkligheter/existenser där avbilder av oss alla är i varandras verkligheter/universum, men endast i våran egen(t) verklighet/universum är det verkligen vi själva och inte en tom avbild. Hoppas att ni hänger med hur jag tänker

Att teven skulle finnas för att fylla ut tomrum luktar lite "näsan har vi att ha glasögena på!"

Hänger inte med vad du menar??

Det med tv:n är väl kanske inte just bokstavligt att den ska ockupera X mycket plats. Mera fylla ut min verklighet, för att tv:n är en del av teknologin. Och teknologin är en del av min verklighet, därför måste ja ha en del av den teknologiska verkligheten hemma hos mig. Syftet är ju att den ska ockupera plats i den mening att den fyller ut en plats i den kedja som är min verklighet. För att min verklighet ska bli fungerande och komplett måste allt tomrum i kedjan fyllas så att jag får ett sammanhang. Teknologi, samhälle, människor, djur etc.

Det låter som om du skulle läsa Candide (det var på sätt och vis det jag avsåg ovan, men min misstanke förstärktes i och med ditt svar).

Kort och tydligt uttryckt: Det verkar som om du blandar ihop fenomenet att vara nödvändig för just din existens så som den ter sig, och fenomenet att vara nödvändig i största allmänhet. Naturen har inga syften.

Ja alltså Solipsism funkar ju för mig, inte helt och hållet dock. Solipsismen betonar att allt annat utom mina egna tankar är illusioner, vilket jag anser inte nödvändigtvis stämmer. Blandar inte ihop dem, utan jag tycker helt enkelt att det passar bäst så.

Jag är ju (enligt teorin) nödvändig på så vis att allt kretsar kring mig, utan mig finns ingen mening med världen och därmed existerar den inte. Naturen har ju sitt syfte att den ska vara naturen, en statisk del av världen.

Vad är Candide?

http://ucadia.org/gen_uca.htm

den här snubben är inne lite på din grej lite grann fast längre genomtänkt..
att existensen uppstod för att existera och att allt därför existerar för att existera och att bekräfta allt annats existens.. enligt hans teori behöver varje minsta beståndsddel av universum 6 stycken punkter (3dimensioner) för att existera och därför utvidgas universum hela tiden, för att varje punkt hela tiden skapar nya punkter för att existera.. eller ja i extremt stora och klumpigadrag är det vad han beskriver.. han gör det desutom med en massa exempel från vetenskapen.. kul läsning om inte annat..

Jag har aldrig hört något så narcissistisk förut, du har tagit begreppet till en ny nivå!

Suck...Värsta som finns är när folk missuppfattar mig totalt. Solipsism är ju något liknande, de handlar inte det minsta om narcissism. Det är bara så att man utforskar idén att allt utanför ens egna tankar är en illusion, eller som jag skrev att det finns som en statisk del, dvs inget annat förutom mig kan tänka och har tankar. Inget narcissistisk i det, jag kan bara se utifrån mig själv och kan därmed aldrig veta om alla människor runt omkring mig har fria tankar som mig eller om de bara finns där för att skapa en verklighet. Vem vet, om detta stämmer, är jag en statisk del i DIN verklighet där du är mittpunkten. Alla personer finns i varandras världar, och varje person har en värld där dessa är mittpunkter och har möjlighet att tänka fritt, medan dem kanske finns som en statisk del av en annan individs verklighet. Typ parallella universum.

Skilj på fåfäng, självgod narcissism och en filosofisk teori som med all rätt ifrågasätter garantin för gemensam existens