Citat:
Ursprungligen postat av Flytande_argot
Har funderat på det här med teleportation. Om man teleporterar sig - bör då inte ens medvetande för åtminstonde en kort stund existera på båda platser samtidigt för att det hela inte ska betraktas som självmord? Om jag förintas, sönderdelas eller hur man ska uttrycka sig på en plats och sedan återskapas på en annan plats, är det då verkligen JAG som är där? Det är ju i praktiken en klon av mig. Jag har ju upphört att existera?
Samma resonemang går ju att använda på många andra saker som kanske inte involverar något så avancerat som teleportering.
Tex djup koma eller medvetslöshet - visst det förekommer viss hjärnaktivitet men jag skulle inte kalla det hela för medvetande. (Därmed så kan man anse att du "inte existerar" under en tidsperiod även här)
Min lösning på din frågeställning är att "insikten" att jaget eller identiteten finns och är kontinuerlig genom tiden är en illusion skapad av oss själva av psykologiska anledningar.
Rent filosofiskt ser jag inget hinder för att du skulle kunna klonas och existera på två ställen samtidigt. Uppenbarligen skulle din omgivning inte vara likadan och därmed skulle dina två "kloner" inte agera exakt likadant eller dyl. och deras uppelvese av världen kommer vara skiljd.
Vem är då du av dessa två kloner? -Ingen i den bemärkelse som man intutivt föreställer sig för "du" finns inte.