Att teleportera sig är att dö en smula?

Har funderat på det här med teleportation. Om man teleporterar sig - bör då inte ens medvetande för åtminstonde en kort stund existera på båda platser samtidigt för att det hela inte ska betraktas som självmord? Om jag förintas, sönderdelas eller hur man ska uttrycka sig på en plats och sedan återskapas på en annan plats, är det då verkligen JAG som är där? Det är ju i praktiken en klon av mig. Jag har ju upphört att existera?

Vill inte bli ot direkt men lite intressant är det nog, Argot, i sammanhanget:

För en fem år sedan stod det att läsa i AB om hur forskare lyckats kopiera molekyler. Detta skedde mellan två stationer och så fort som kopieringen och uppbyggnaden var klar vid station två så förintades molekylen vid station 1.

Teoretiskt sett så skulle man ju då exempelvis kunna "kunna flytta" en dator 2 kilometer bort men det skulle inte vara samma dator, egentligen..

Det jag gillade med AB.s rubrik var att den löd:

Snart kan vi teleportera oss mellan platser!

Den journalisten får gärna testköra teleportören.

I övrigt en intressant tråd.

Vem säger att man inte teleporterar sig själv? Vem säger att det blir en klon?

Ponera att du ställer dig i teleportationsmaskinen och mottagardelen står på andra sidan rummet. Det brummar till och något går fel under bråkdelen av en sekund. Du hinner sig dig själv matrialiseras i andra änden och kliva ur maskinen, skrattandes och glad över att det fungerat så bra. Ögonblicket efter känner du en våldsam smärta när din kropp börjar lösas upp och försvinner. Din sista tanke lär ju inte vara: "Äh, det här gör ju inget, jag är ju ändå där på andra sidan, allt gick ju tydligen bra."
Det lär ju snarare bli allmän dödsångest och en stilla undran över vem fan som dykt ut på andra sidan apparaten. Det är du, eller iallafall en sorts kopia, men det är ju inte den som står kvar och löses upp i sina beståndsdelar.

Det kommer ju att bli jäkligt svårt att avgöra, den person som har teleporterats från punkt A till B kommer ju att ha exakt samma minnen och tankar som den person som fanns vid punkt A, och frågar du honom så kommer ju han att säga att det är samma person, men vi vet ju fortfarande inte om det verkligen är samma person som vid A, eller om denne person A helt enkelt slutade att existera...

Jag har faktiskt tänkt en hel del på detta jag med, och min slutsats är att jag tänker då aldrig teleportera mig, även om omvärlden inte skulle märka någon skillnad ifall det var en exakt kopia av mig som kom ut på andra sidan teleporten så skulle jag tycka att det sög ganska hårt att sluta existera.

Om man har existentiella problem med en teleportering så kan man ju alltid teleportera en partikel i taget. Jag hoppas vi slipper dagen då religiösa fundamentalister slår sönder våran stargate för att den "dödar själen".

Äh, människokroppen består väl inte av samma atomer livet ut ändå? Alla byts väl ut med tidens gång? Eller är jag helt ute och cyklar? Teleportering skulle således bara snabba på förloppet lite. Så länge vi har samma struktur och tankar och sånt så är vi samma person som alltid.

Den här frågeställningen förutsätter inte existensen av en "själ" utan bara en uppfattning om det egna jaget. Tänk istället att du kunde göra en snapshot av allt som är du och spara det på ett enormt USB-minne. Någon hämtar det och vandrar iväg med det och kommer tillbaka och säger. "Det gick bra, vi förde över dig till en annan individ, så du är okej med att vi avslutar dig nu, du finns ju i rummet bredvid."

Om man teleporterar något och stänger av i precis rätt ögonblick får man då två identiska kopior eller får man ingenting alls?

låter som The illusionist lr vad filmen hette

Derek Parfit behandlar just det här problemet i sin bok Reasons and Persons. Han försöker definiera vad som är personligidentitet utan att ponera att själen existerar. Han kommer i korthet fram till att det är relationen mellan person a i ett skede och person a i ett senare skede som definierar identiteten. Alltså helt enkelt hur många länkar som finns mellan dem. Tyvärr är det många år sedan jag själv läste boken men det är del tre som behandlar ämnen om någon är intresserad.

Kan man teleportera kroppen så borde ju medvetandet oXå bli D?
Alltså medvetandet flyttas samtidigt som kroppen.


Är ju mera åt klonings hållet (av medvetandet då) än en teleportering.