Varför värna om framtiden?

Framtiden har inget eget värde.

Det som är riktigt spännande med den här frågan är att man ofta misstar sig när man funderar på sitt ansvar inför framtida generationer, eftersom varje beslut man fattar i nuet inverkar avgörande på vilka individer som ingår i de framtida generationerna. När man säger att vi ska spara på miljön så att de som lever i framtiden ska få det bättre glömmer vi att de som skulle leva i framtiden om vi sparade på miljön inte är samma personer som de som skulle leva i framtiden om vi lät bli. Det gör att vi måste diskutera hela frågon utifrån ett individneutralt nyttoindex, och då uppstår problemet att det verkar som vi borde föredra en enorm population som lever bara ett snäpp bättre liv än liv som inte är värda att levas framför en mindre där alla har det jättebra.

Den som är intresserad kan googla upp Derek Parfitt och "The Repugnant Conclusion".

Mycket av det jag skrev ovan kan verka kontraintuitivt, men det går nog snabbare om ni invänder och jag bemöter än om jag försöker bemöta allt i förväg.

Men tänkte våra förfäder verkligen så mycket på framtida generationer? Jag misstänker att de, precis som de flesta av oss som lever nu, tänkte mest på sig själva och på att lösa problem i nuet.

Nu är det ju i och för sig så att en hel del som våra förfäder gjorde för att förbättra sin egen levnadsstandard har kommit att gynna även oss. Men tvivlar på om detta är något annat än en bieffekt av deras egentliga avsikter, vilka alltså var att gynna sig själva.

Tag t ex när de funderade på ett enklare sätt att förflytta saker och ting än att bära eller släpa omkring på dessa. De uppfann hjulet! De hade stor nytta av denna uppfinning, och det har även senare genarationer haft. Men tänkte de verkligen på oss som skulle leva många hundra eller tusen år senare? Eller tänkte de på sig själva och på att förbättra sin egen levnadsstandard?

De långsiktigt planerande förfäderna är nog tyvärr en myt. En idealiserad och romantiserad bild av människor som var precis lika kortsiktiga och egoistiska som vad vi är.

Finns det verkligen inga goda skäl att värna om framtiden?

Det är väldigt tyst i den här tråden...

Jag ser ingen mening med att värna om framtiden då jag knappast kommer att vara en del av den efter min död. Att lägga ned en massa energi på att värna om något som aldrig kommer att gynna mig anser jag vara slöseri. Jag tycker det är bättre att göra livet jag lever nu så bra som möjligt istället.

Man kan ju tycka att det är orättvist mot kommande generationer att ställa till det på den här planeten så att inte så mycket mer än en soptipp återstår.

Vi sprider gifter omkring oss, utrotar växter och djur. Skickar ner radioaktivt avfall i bergen, förstör ozonskiktet osv osv....

I fjällvärlden finns stugor längs vandringslederna. Det är ok att använda sig av dem om man lämnar dem i samma skick som man fann dem. Om man t ex använder en viss mängd ved förväntas man fixa fram ny ved så att de som kommer senare också skall ha möjlighet att göra upp eld.

Kan du sätta denna åsikt i barnbarnesn perspektiv? "Sorry jag skiter i era barnbarn, ni kommer ju få träffa dom men inte jag så då spelar det ingen roll".

Det är PK att värna om miljön och framtiden. Jag personligen skiter i de kommande generationerna och Jorden i sig, det rör mig inte ens i arslet faktiskt. Hoppas bara inte man blir reinkarnerad till den nedsmutsade Jorden igen haha!

Och att det är PK innebär att det automatiskt är fel?

Eller kan något vara både PK och rätt?

Man kan ju välja att vara emot allt som många andra är för (dvs sånt som är PK), men då handlar det om ett pubertalt uppror mot vuxenvärlden.

Jag tycker att livets yttersta mening är att fortplanta sig och säkra männsikosläktets fortlevnad.

Haha, det där är inte att värna om framtiden.
Det där är att bidra till att förgöra framtiden.

Men har ingen läst mitt inlägg? VEMS jävla framtid pratar ni om?