Varför värna om framtiden?

Vi kommer ju endå inte leva i den!


Just nu är det ju en jäkla massa tjat om hållbar framtid, framtidens miljö osv.

Men varför ska jag sänka min livsstandard för att dom ska få det bättre? Jag har ju ingen relation alls till folket som vandrar på denna planet om 200 år. Jag är död sedan länga och likaså mina barn och barnbarn.

Jag är ingen psykopat som inte känner någon medkänsla/lidande för andra människor. Tvärt om! Jag har fadderbarn i afrika, skänker pengar till uteliggare och skräpar aldrig ner osv.
Men när det kommer till att jag ska offra min livskvalitet för framtidens människor, då försvinner alla dessa känslor.

Kan jag omöjligt se resultat av mina ageranden tycker jag inte dom är värda.

Någon som kan övertyga mig varför jag ska bry mig om framtiden?

Tror mycket handlar om moral och vad som anses som rätt.
Skulle du dra upp frågan inför en person i verkligheten samt säga att du inte bryr dig om vad som händer jordens invånare i framtiden, så tror jag du får bakslag. Personen lär tycka du är ytterst okänslig.
Etik och moral styr mycket av vårat agerande, även om vi inte vill det.

Jag vet ju inte vad som krävs för att övertyga dig men själv tänker jag inte göra det då jag håller med dig.

Det kanske låter egoistiskt (och det är det väl också) men allvarligt talat så skiter jag fullständigt i hur det ser ut här om hundratusen år. Har man ägnat sig åt att göra det bättre för framtidens folk så är det fint gjort för dem men ett tack eller bekräftelse kommer man aldrig få. Inte vad man kommer att märka åtminstånde. Du ska sträva efter att leva ditt liv så bra som det är möjligt för dig då det är ditt liv och det enda du har. Hur människor i framtiden kommer att ha det kan du strunta blanka fan i då du inte kommer att kunna bry dig mindre om dem ändå.

Jag håller med fullständigt.
Men iofs så är ju många av de aktuella problemen närmare än vad man kan tro.
Man kan ju inte säga det med all säkerhet men, det ser ut som att det kommer hända en del, och inte om 200 år, utan om kanske 10-50 år.

Men, jag skulle då aldrig offra mig själv för några som kanske kommer leva om 200 år. Då framtiden är relativ så tror jag att oavsett hur mycket någon/några kämpar för att värna om den så kommer den i slutändan att gå sin "egna" väg.

"Varför ska jag tänka på framtida generationer? De tänker ju aldrig på mig!"

Litegrann ligger det ju i det.

Själv har jag brytt mig om att spara miljön. Men jag funderar på att skita it.

Varför skulle jag sänka standarden för att mänskligheten ska överleva i 300 år istället för 250 år? Det spelar ingen roll alls om mänskligheten överlever 50 extra år. Så jag tror jag skiter i det.

http://en.wikipedia.org/wiki/World_population

När Fittfittan når en viss ålder, så inser han att det är kört.

Varför blev inte jag nobelpristagare?

Varför blev inte jag rockstjärna?

Varför blev jag inte allt jag kunde bli?

Då sker någonting alldeles speciellt.

Fittfittan försöker få andra att bli allt det där han själv aldrig blev.

Fittfittan SÄTTER BARN TILL VÄRLDEN

Och går från att vara en parasiterande varelse, till att bli en närande.

Byt ut orden "man" mot "jag" så klingar ditt inlägg bättre.

Okej, nu var jag omogen, jag erkänner.

Tror du har väldigt rätt.

Att min livstandard ser ut som den gör är tack vare mina förfäder. Då känns det ju inte mer än rätt att jag skall göra samma sak för framtidens människor.

Så detta är no en fråga om hur långt ens medkänslor sträcker sig. Å mina sträcker sig tydligen inte så långt att jag känner för att gynna människor jag aldrig kommer ha någon relation till.

Ingen man eller kvinna av förnuft och insikt, kan resonera på följande vis: “Jag har ingen samhörighet med framtidens folk.” Det är en osanning. Det är inte bara en förnekelse av det biologiska arvet, ras, utan också ett hån gentemot dig själv och ditt ursprung.

Våra förfäder tänkte framåt. Att tänka långsiktigt, tålmodigt och hysa en stark vilja till utveckling, ja, det är sannerligen det som leder oss mot framåtskridande. Du hade aldrig haft “din” levnadsstandard, om det inte vore för att dina förfäder, som då inte skulle ha någon samhörighet med dig, tänkte framåt och på att förädla.

En depraverad hedonism, som endast är en konsekvens av den svaga och mentalt snöpande demokratin, där det inte finns några högre ideal, gör all utveckling till högre stående tillstånd omöjlig.

I dagsläget värnar jag endast om framtiden för att jag ev. kommer skaffa barn..

Jag är högst medveten om att jag ändå inte kommer vara där att 'njuta' av det, men trots det tillfredställer det mig mer i dagsläget att kämpa mot en bättre framtid för dem.

Skulle jag vara steril skulle jag dock skita fullständigt i vad som händer när jag dött =)