Jag är trött på drogkriget

Det tror däremot jag. En omröstning om hurvida droger (ja, alkohol är en drog och så är även nikotin) skulle vara lagliga eller ej så hade de som förespråkar legalisering vunnit. En omrösting som inte inkluderar alkohol och andra redan accepterade droger skulle hållas så skulle "min" sida förlora, helt klart. Men ska vi ha en omröstning så ska det gälla alla droger och inte vissa enstaka.

Nej, alkohol är ju kraftigt beroendeframkallande och mycket skadligt för kroppen. Till skillnad från bland annat svamp, LSD, cannabis, DMT.

Hur vida det är skadligt eller inte spelar ingen större roll, men varför legalisera fler preparat som är skadliga för folkhälsan än de vi redan har?

För att den politik man för i nuläget är mycket skadligare än en mer pragmatisk sådan. Det är därför det heter damage-reduction respektive politisk utopi.

Den blir skadlig när man väljer att börja bruka droger. Värt att tänka på kan vara att man finns för samhället och inte tvärt om. Gör man ett val får man ta konsekvenserna oavsett vad det innebär.

För att de flesta skulle välja ett alternativ som passar dem bäst. Om alternativen man inför är mindre skadliga än det nuvarande enda valet, minskar naturligtvis skadorna.

T.ex. skulle många "sitta-hemma-alkoholister" byta till cannabis, och det skulle minska kostnaderna för samhället avsevärt.

Ett stort problem är att den enda riktigt rusgivande drog vi får nyttja, är också en av de allra sämsta droger som finns. Det finns ingen annan drog man blir aggressiv av t.ex.
En mycket vidrig tanke i mina ögon.

I mina med. Jag finns för mig själv och ingen annan.

Även om konsekvenserna är orättvisa?

Du säger imot dig själv. Om det inte är skadligt för en person så är det väl inte skadligt för folkhälsan? Om vi för en stund fokuserar på hallucinogener och cannabis, hur skulle en legalisering av dessa droger vara skadlig för folkhälsan?

Man "finns" inte "för" samhället. Du, jag och alla andra utgör själva samhället. Utan medborgare - inget samhälle.
Som samhällsmedborgare bör vi hjälpa varandra, vad ska man annars ha samhällsgemenskapen till?
och som jag sa nån annanstans; Visa mig den vuxen som aldrig tagit ett beslut som fått ödesdigra konsekvenser, och jag ska äta upp min drogliberala tyrolerhatt.

Nu håller jag med om att drogförbudet borde slopas men det ligger faktiskt lite i dessa argument du försöker dememtera.



Den beroendeframkallande effekten av vissa droger är så kraftfull att man kan ifrågasätta om människor kan greppa detta koncept innan dem väl är beroende.
Det är ett naturligt psykologiskt beteende att anse sig ha en frivilja och ett starkt psyke och därför kommer dem flesta personer tro att dem är "immuna" mot beroende.
Om man jämför med nikotin hur många tror du trodde dem skulle bli beroende när dem började?

(detta är extraläskigt när man snackar tex heroin som både påstås vara väldigt beroende framkallande och (iaf socialt) är väldigt skadligt för individen)

Dem som har tillgång till droger har tillgång, uppenbarligen. Dock så leder denna förbudspolitik och propaganda faktiskt till att en relativt stor fraktion av ungdomarna aldrig kommer i kontakt med droger och inte får möjlighet att skaffa en egen tillgång.

Jag tror personligen att de flesta som började röka vare sig tänkte en eller två gånger innan. De flesta börjar röka av helt andra anledningar än till varför man tar droger, och då speciellt i ungdomen.

Det håller jag inte med om. Även fast de flesta av mina vänner knappt rörde alkohol som ungdomar så har det alltid varit enkelt att få tag i droger, vare sig det handlade om tabletter eller cannabis. Man behövde oftast inte ens ringa runt och fråga om man var på jakt efter någonting.
Nu när internet finns så misstänker jag att det är ännu enklare att få tag på droger.

Nu talar jag dock givetvis från ett eget perspektiv. Det kan mycket väl vara så att det florerar runt extra mycket droger bland ungdomar här i Uppsala, men jag tror faktiskt inte det.