Tuffare sjukpenningregler i stora reformpaket

Jag har inga siffror på det (vet inte ens om det någonsin har utretts), men min erfarenhet är att det är alldeles för vanligt. Har haft många diskussioner om det här med min chef som är distriktsläkare och det är mycket frustrerande både för patienterna och för oss när de bollas t.ex mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som träter om vem som ska betala för rehabiliteringen. Har man inget jobb att återgå till kan man glömma rehabilitering överhuvudtaget. Ett problem är att det ofta inte finns någon "mellannivå" för rehabilitering. I början är det vi i primärvården som har ansvaret (och där fattas oftas högre kompetens om t.ex svåra smärttillstånd). Har man haft besvär väldigt länge, många gånger flera år, så kan de få plats på ett ställe med avancerad teambaserad rehabilitering (ofta långa väntetider och ett byråkratiskt remissförfarande). Alldeles för få fångas upp och får rehabilitering innan deras besvär har blivit kroniska och då är det mycket, mycket svårare att få bra resultat. Insatser måste sättas in så snabbt som möjligt.

Ju längre man är sjukskriven desto svårare är det att få någon tillbaka i arbete igen vilket man har sett bla med personer med rygg- eller nackbesvär. Även om man inte lyckas minska smärtorna/besvären så kan man ändå i många fall få tillbaka folk i arbete och öka livskvalitén genom att lära dem att hantera sin smärta, vilket man bla sett i en utvärdering från Smärtrehab Kronoberg (resultaten är likvärdiga med vad som uppnåtts totalt i Nationellt Register för Smärtrehabilitering).

Nu blev det kanske en lite för lång utläggning av mig, men jag hoppas jag besvarade din fråga någorlunda i alla fall.

Tack för info! Jag har inte varit med om att det är svårt att få rehabilitering, tvärtom. De gånger jag själv och närstående har behövt det, så har det satts in utan att vi har behövt fråga och det har varit både omfattande och noggrant. Men då gäller det förstås att nödvändig hjälp finns att tillgå och det gör det ju inte alltid.

Fyfan vad trött man blir på vänsterns gnäll i media om förslagen

1) Blir man långtidssjukskriven och inte klarar av att komma tillbaks till sitt ordinarie arbete. Då ska man tydligen förbli långtidssjukskrivning och inget händer. Det är det enklaste och billigaste alternativet enligt solidaritetet. Inga andra alternativ är acceptabla även om man klarar av andra jobb!

2) Blir man långtidsarbetslös, då ska man ha hög ersättning, och det ska givetvist vara lätt att förnya ersättningsperiod med vuxendagis och man enbart ska söka jobb inom sitt yrke där man bor.

Fyfan!

Sådärja. Då riktar vi udden mot de svaga grupperna i samhället. Minskad sjukersättning står på tur, och vassego - här har ni.

Patrasket försvarar som bekant varje försämringsåtgärd med att det på sikt ska hjälpa den drabbade ("vi kapar bort fötterna för att hjälpa honom att bli en bättre fotbollsspelare"), så vi får återkomma om sex-sju år och se hur statistiken ser ut då. Tills vidare är den intressanta frågan:

Kommer den här åtgärden att resultera i -4, -5 eller -6 i nästa opinionsundersökning?

P.S

Odes! Du har redan 26 inlägg i den här tråden, du behöver inte knappa in ett 27:e. Vi har alla märkt att du vet hur man klipper och klistrar in borgerliga pressmeddelanden och andra kommentarer från patrasket.

Om den här teambaserade rehabiliteringen ska baseras på Finsam enl. inlägg#2 punkt 7, ja då får skattebetalarna hålla i hatten. Personligen anser jag att det här är ett praktexempel på ineffektiv kommunal verksamhet.

Att många ramlar mellan stolarna där ingen vill ta ansvar för rehabiliteringen, det är ett stort problem. Men jag kan inte se att Finsammodellen gett några resultat, än mindre att den skulle vara kostnadseffektiv. Snarare har Finsam skapat nya kostnader och nya problem.

Det jag ser som ett moment 22 med Finsam är just att när patienten är färdigbehandlad inom sjukvården, så har man misslyckats kapitalt med den arbetsinriktade rehabiliteringen, för att inte tala om att få ut folk i arbete. Dessutom har samordningsförbunden samma barnsjukdomar och bristande organisation idag, som kritiserades i dom tidiga utredningarna 2005.

Vad jag kan se blir det enbart en rundgång i olika mer eller mindre välbetänkta åtgärder, och då finns det billigare alternativ än Finsam för en ren förvaringsverksamhet. Det är också ganska anmärkningsvärt att Finsam framhålls som en bra modell för rehabilitering, med tanke på att resultaten från så många samordningsförbund är minst sagt magra.

Annars så är tanken om rehabiliteringssamordning inte fel, men den måste också utföras så att det verkligen ger ett resultat. Med tillräckliga resurser så kan sjukvården göra sitt, och där tvivlar jag inte på att det finns kompetens. Men den del som utförs av kommunerna och AMS är under all kritik, och då faller korthuset ihop.

Statskontorets utredning om Finsam; http://www.statskontoret.se/statskon...n____2173.aspx

För i h-e presidenten! Lägg ner för fan!

Du har väl för i h-e inte ens läst förslagen!!?

Vadå vi kapar fötterna?

Svara mig presidenten:

Om man inte pga sina besvär klarar att komma tillbaks till sitt ordinarie arbete? Men har arbetsförmåga att klara av andra jobb. Ska man då bli sjukskriven i flera år utan att något händer? Varför just ordinarie jobbet? Det är ju kanske det som ger besvären? Svensken i ett nötskal?

Har du läst förslaget att efter 3 månader ska man få hjälp att prova arbetsförmåga på andra arbeten i ett par månaders tid?

Har du läst vad som händer efter 1 år!!!?

Men visst... betala du skatten för de långtidssjukskrivna och som har arbetsförmåga. Det ska ju löna sig att vara arbetslös länge med hög generös ersättning och vara sjukskriven

Det är solidaritet! Fyfan!!

Arbetssskygga jävlar!!

Och så klagar ni väl på arbetskraftsinvandring med?

Arbetskraftsinvandring, apropå... ja, just det: Vaddå?

För att svenskar heller ska vara långtidssjukskrivna pga sitt ordinarie jobb men klarar andra jobb!

LO-haggan i aktuellt studionblev tillrättad visad att de som inte kan återgå till sitt jobb efter 3 månader får hjälp mer än 6 månader att prova på andra jobb? Vänstern blundar ju för i h-e på flera punkter.

Är inte det ett bra förslag om man inte kan komma tillbaka till sitt ordinarie jobb men har arbetsförmåga för andra man får hjälp att prova på?

Kan jag få något vettigt svar varför man då ändå ska bli förtidspensionär pga ett enda jobb?

Nä... sossarna vill inte göra något åt dessa 550.000 förtidspensionärer

Som tjejen som blev förtidspensionär när hon blev 18 år och är nu 27 och har något fel med hjärnan säger att alla har någon form av arbetsförmåga!!

Vilket företag vill anställa henne?

Ge mig gärna en lista på förslag på företag som anställer människor med neurologiska problem.

Okej låt oss säga att man har ett jobb som ger cirka 20 papp/månaden efter skatt. Och sen blir man skadad...kanske faller från en ställning ned på ett betonggolv.

Om man sen ska man sadla om dvs överge ett yrka som man är proffs på.
Hur hittar man då ett jobb där man kan dra ihop samma inkomst liksom? Om man har krossat halva ryggen kan man knappast syssla med något fysisk arbete. Ska man sitta och sortera papper åt kostym-nissar som inte gjort ett vettig hantag i livet?.
Skulle kännas väldigt förnedrande att slava vid sidan av någon flottiga muppar vid nåt skrivbord.

Man har lärt sig ett yrke. Ett yrke man är stolt över. Jag är hellre sjukskriven än ta nåt förnedrande moderat-kräksjobb.

Den ekonomiska skillnaden måste väl kunna kompeneras med statligt bidrag? Eller ryckter dem undan stolen helt? Har inte läst alla lagförslag och paragrafhål än.

För övrigt verkar denna tråd vara ett personligt vandetta?

Sorry om jag låter hatiskt...det är sent och jag är trött. Jag måste upp till bygget imorgon fast jag är sjuk kommer bli en tidigt fredag imorgon.

Måtte du vara ett socialistiskt troll, eller en parodi på Veiron i ottan...

Det hela handlar om att du skall försörja dig själv, istället för att andra skall försörja dig. Det handlar INTE om att du skall få jobba med det du känner för, alternativt bli försörjd.
Att du tidigare haft en viss lön är ingen garanti i helvete för att det skall vara någon slags norm för resten av livet.

Hur är det nu man säger? "En riktig arbetare är antingen arbetslös, sjukskriven eller förtidspensionär"