Citat:
Ursprungligen postat av Biskopsfinger
Nu när detta forumet tycks ha urartat fullständigt, och de främsta debattörerna sedan länge lämnat forumet (all heder åt de seriösa debattörer som fortfarande försöker, exempelvis Överliggaren), till förmån för närmast utvecklingstörda fåntrattar, naivt indoktrinerade medelsvenssons, och perverterade tramspojkar, som pratar om hur bajs blir guld, tänkte jag göra ett drastiskt försök att höja nivån lite genom ett starta upp en ny tråd som är tänkt att handla om hur förintelsen speglas i dagens samhälle, och vilka invändningar som kan finnas för den. Trådens syfte är alltså att försöka närma sig själva förintelsediskursens kärna. En av många speglingar, som i någon mån sätter tonen för den samhälleliga diskursen är lärobokslitteraturen; högstadie- och gymnasieskolans läroböcker har jag av naturliga skäl sämst koll på, så det skulle vara angenämt om någon kunde komplettera med tocket, enär det är ju dessa böcker som majoriteten tvingas läsa, och det är förmodligen där vi kan finna mest PK-itiska vulgariteter utan verklighetsförankring.
För att gå till det jag har lite koll på, så kan vi gå till universitetslitteraturen; en bok som används vid grundutbildningar vid universitet är Clive Pointings extensiva World History - A New Perspective. Det kan ju låta lite nytt, fräscht och spännande. Vad som är nytt är att han är mer global i sitt perspektiv, och han behandlar den mänskliga förhistorian något utförligare. Han blir ibland nästan så global att han ignorerar centrala delar av västerlandet, och när vi kommer fram till andra världskriget får det hela nästan karaktären av ett byslagsmål; på en punkt skräder han emellertid icke orden, utan med emfas markerar han vikten, det unika, det vulgoteologiskt signifikanta - det rör sig naturligtvis om "the Holocaust"! Han skriver (sid 743-744):
Det är anmärkningsvärt hur emotionell han här blir i sitt språkbruk, att kalla något "the most barbaric act in world history" är dels ett mycket, mycket tveksamt påstående, dels ett frångående från det objektiva skrivandet som bör utmärka en lärobok i historia. Tänk om man skulle fördömma varje större illdåd och illdådsman i hela historien, det skulle bli ganska kul läsning (...and the fucking bitch Stalin became the new leader for the Soviet Union). Nej, naturligtvis är det något alldeles exceptionellt att författaren går in och fördömmer på det här sättet. Är Pointing rädd för att uppfattas som en avvikare eller rent av nazist om han icke har med ett fördömmande av den s.k. förintelsen? Varför "måste" en författare frånga normalt gällande principer just när det gäller denna historiska händelse? Låt denna fråga hänga i luften nu när vi går in på Pointings huvudsakliga behandlande av frågan (i hederlig anglosaxisk läroboksstil kommer först små blänkare, och därefter behandlas varje område enskilt). Nu blir det om möjligt ännu värre, lyss till Pointing (sid 776):
Jaså minsann, här vågar sig åter käre Clive på att sådär lite löst tycka lite, och han skriver det därtill som ett uppenbart faktum, vilket är märkligt, enär om vi tillåter oss att titta på dödstalen så vinner ju Gulag lätt, även om vi undviker att revidera antalet förintelseoffer. Överhuvudtaget står jag undrande inför den här typen av lidanderelativism.
Behandlingen av förintelsen upphov i antisemitism och liknande allmängods tycker jag icke vi behöver gå in på, men föredragningen av siffror (vilket i vanlig ordning lämnas utan källor) kan vara intressant (sid. 781):
Ännu en variant på termer, det viktiga är att den "heliga" slutsumman blir sex. Man han erkänner ju faktiskt svårigheten i att beräkna antalet döda i koncentrationslägrena; huru ostadig tankebyggnaden är och hur olika den är inredd verkar emellertid icke bekymra ortodoxin, det är den heliga slutsumman sex miljoner som är viktig.
Så det var lite av en aptitretare, den här tråden är alltså tänkt att handla om huru den s.k. förintelsen speglas i allt från avhandlingar till massmedia. Om trams undvikes kan det nog bli en kul och intressant tråd för både revisionister och ortodoxa.
För att gå till det jag har lite koll på, så kan vi gå till universitetslitteraturen; en bok som används vid grundutbildningar vid universitet är Clive Pointings extensiva World History - A New Perspective. Det kan ju låta lite nytt, fräscht och spännande. Vad som är nytt är att han är mer global i sitt perspektiv, och han behandlar den mänskliga förhistorian något utförligare. Han blir ibland nästan så global att han ignorerar centrala delar av västerlandet, och när vi kommer fram till andra världskriget får det hela nästan karaktären av ett byslagsmål; på en punkt skräder han emellertid icke orden, utan med emfas markerar han vikten, det unika, det vulgoteologiskt signifikanta - det rör sig naturligtvis om "the Holocaust"! Han skriver (sid 743-744):
Det är anmärkningsvärt hur emotionell han här blir i sitt språkbruk, att kalla något "the most barbaric act in world history" är dels ett mycket, mycket tveksamt påstående, dels ett frångående från det objektiva skrivandet som bör utmärka en lärobok i historia. Tänk om man skulle fördömma varje större illdåd och illdådsman i hela historien, det skulle bli ganska kul läsning (...and the fucking bitch Stalin became the new leader for the Soviet Union). Nej, naturligtvis är det något alldeles exceptionellt att författaren går in och fördömmer på det här sättet. Är Pointing rädd för att uppfattas som en avvikare eller rent av nazist om han icke har med ett fördömmande av den s.k. förintelsen? Varför "måste" en författare frånga normalt gällande principer just när det gäller denna historiska händelse? Låt denna fråga hänga i luften nu när vi går in på Pointings huvudsakliga behandlande av frågan (i hederlig anglosaxisk läroboksstil kommer först små blänkare, och därefter behandlas varje område enskilt). Nu blir det om möjligt ännu värre, lyss till Pointing (sid 776):
Jaså minsann, här vågar sig åter käre Clive på att sådär lite löst tycka lite, och han skriver det därtill som ett uppenbart faktum, vilket är märkligt, enär om vi tillåter oss att titta på dödstalen så vinner ju Gulag lätt, även om vi undviker att revidera antalet förintelseoffer. Överhuvudtaget står jag undrande inför den här typen av lidanderelativism.
Behandlingen av förintelsen upphov i antisemitism och liknande allmängods tycker jag icke vi behöver gå in på, men föredragningen av siffror (vilket i vanlig ordning lämnas utan källor) kan vara intressant (sid. 781):
Ännu en variant på termer, det viktiga är att den "heliga" slutsumman blir sex. Man han erkänner ju faktiskt svårigheten i att beräkna antalet döda i koncentrationslägrena; huru ostadig tankebyggnaden är och hur olika den är inredd verkar emellertid icke bekymra ortodoxin, det är den heliga slutsumman sex miljoner som är viktig.
Så det var lite av en aptitretare, den här tråden är alltså tänkt att handla om huru den s.k. förintelsen speglas i allt från avhandlingar till massmedia. Om trams undvikes kan det nog bli en kul och intressant tråd för både revisionister och ortodoxa.
Bra trådstart, och allt är inte heller förlorat på detta delforum.
Nu anser jag att de uppenbara trollen (du och alla som hängt med ett tag vet vilka de är) på den gaskammartroende sidan bör avlägsnas, så kan en mer konstruktiv diskussion förhoppningsvis föras.
