Huru förintelseortodoxin finner sina uttryck

Nu när detta forumet tycks ha urartat fullständigt, och de främsta debattörerna sedan länge lämnat forumet (all heder åt de seriösa debattörer som fortfarande försöker, exempelvis Överliggaren), till förmån för närmast utvecklingstörda fåntrattar, naivt indoktrinerade medelsvenssons, och perverterade tramspojkar, som pratar om hur bajs blir guld, tänkte jag göra ett drastiskt försök att höja nivån lite genom ett starta upp en ny tråd som är tänkt att handla om hur förintelsen speglas i dagens samhälle, och vilka invändningar som kan finnas för den. Trådens syfte är alltså att försöka närma sig själva förintelsediskursens kärna. En av många speglingar, som i någon mån sätter tonen för den samhälleliga diskursen är lärobokslitteraturen; högstadie- och gymnasieskolans läroböcker har jag av naturliga skäl sämst koll på, så det skulle vara angenämt om någon kunde komplettera med tocket, enär det är ju dessa böcker som majoriteten tvingas läsa, och det är förmodligen där vi kan finna mest PK-itiska vulgariteter utan verklighetsförankring.

För att gå till det jag har lite koll på, så kan vi gå till universitetslitteraturen; en bok som används vid grundutbildningar vid universitet är Clive Pointings extensiva World History - A New Perspective. Det kan ju låta lite nytt, fräscht och spännande. Vad som är nytt är att han är mer global i sitt perspektiv, och han behandlar den mänskliga förhistorian något utförligare. Han blir ibland nästan så global att han ignorerar centrala delar av västerlandet, och när vi kommer fram till andra världskriget får det hela nästan karaktären av ett byslagsmål; på en punkt skräder han emellertid icke orden, utan med emfas markerar han vikten, det unika, det vulgoteologiskt signifikanta - det rör sig naturligtvis om "the Holocaust"! Han skriver (sid 743-744):
Det är anmärkningsvärt hur emotionell han här blir i sitt språkbruk, att kalla något "the most barbaric act in world history" är dels ett mycket, mycket tveksamt påstående, dels ett frångående från det objektiva skrivandet som bör utmärka en lärobok i historia. Tänk om man skulle fördömma varje större illdåd och illdådsman i hela historien, det skulle bli ganska kul läsning (...and the fucking bitch Stalin became the new leader for the Soviet Union). Nej, naturligtvis är det något alldeles exceptionellt att författaren går in och fördömmer på det här sättet. Är Pointing rädd för att uppfattas som en avvikare eller rent av nazist om han icke har med ett fördömmande av den s.k. förintelsen? Varför "måste" en författare frånga normalt gällande principer just när det gäller denna historiska händelse? Låt denna fråga hänga i luften nu när vi går in på Pointings huvudsakliga behandlande av frågan (i hederlig anglosaxisk läroboksstil kommer först små blänkare, och därefter behandlas varje område enskilt). Nu blir det om möjligt ännu värre, lyss till Pointing (sid 776):
Jaså minsann, här vågar sig åter käre Clive på att sådär lite löst tycka lite, och han skriver det därtill som ett uppenbart faktum, vilket är märkligt, enär om vi tillåter oss att titta på dödstalen så vinner ju Gulag lätt, även om vi undviker att revidera antalet förintelseoffer. Överhuvudtaget står jag undrande inför den här typen av lidanderelativism.

Behandlingen av förintelsen upphov i antisemitism och liknande allmängods tycker jag icke vi behöver gå in på, men föredragningen av siffror (vilket i vanlig ordning lämnas utan källor) kan vara intressant (sid. 781):
Ännu en variant på termer, det viktiga är att den "heliga" slutsumman blir sex. Man han erkänner ju faktiskt svårigheten i att beräkna antalet döda i koncentrationslägrena; huru ostadig tankebyggnaden är och hur olika den är inredd verkar emellertid icke bekymra ortodoxin, det är den heliga slutsumman sex miljoner som är viktig.

Så det var lite av en aptitretare, den här tråden är alltså tänkt att handla om huru den s.k. förintelsen speglas i allt från avhandlingar till massmedia. Om trams undvikes kan det nog bli en kul och intressant tråd för både revisionister och ortodoxa.

För att vara en sådan stor humanist som utger dig för att vara så har du faktiskt väldigt svårt med grundläggande läsförståelse. Det enda jag har sagt är att om man:

1. På en matematikinstitution skriver en uppsats där man leder i bevis att 1+1=(-513)...
2. På en kemiinstitution skriver en uppsats där man leder i bevis att bajs och guld är samma sak...

...så kommer man att kastas ut fortare än kvickt. Jag har aldrig sagt att bajs blir guld. Jag har aldrig sagt att andra tror på att bajs blir guld. Jag använde mig av exempel A och B i rent retoriskt syfte för att visa på vansinnet med inskränkningar i yttrandefriheten. Låt idioterna få säga vad de vill utan att behöva vara rädda för att ställas inför rätta. Håller de tyst så kanske man aldrig får reda på vilka de är.

Så hur korkad eller oärlig måste man vara för att häva ur sig en sådan missuppfattning? - I synnerhet som jag ofta och gärna har serverat en förklaring tillsammans med de retoriska greppen!

"Om trams undvikes kan det nog bli en kul och intressant tråd för både revisionister och ortodoxa." HA! En styltig kissedogg är och förblir du.

Jag blott skojade lite med ditt bruk av vettlösa metaforer. Jag inser att detta var ett misstag, för då anser du dig ha rätten att tramsa ned hela tråden med
dylik smörja.

Jag tycker det är djupt tragiskt att du redan från start går inför att tramsa ned och sabotera en tråd som har potential att utvecklas till något intressant. Jag ber därför moderator att ta bort Lindholms inlägg och därefter självfallet också det här inlägget. För som synes spelar det ingen roll om vi revisionister försöker sköta oss och hålla en saklig och hög nivå på våra inlägg; tramsare som Lindholm kommer genast och förstör. Dessa tramsare kan icke få verka fritt, utan deras vettlösa sabotageföretag måste beivras. Moderator, egalt vem, du är kallad att sätta stopp för Lindholm; du måste stoppa honom nu - eljest riskerar tråden att på tidigt stadium urarta och fyllas med trams!

Ja, det var mycket dumt av mig att sabotera din diskussion om diskurser. I synnerhet som det är det enda du har.

Mina metaforer är inte det minsta vettlösa, utan ytterst träffsäkra. Att påstå att allting var en enda stor bluff där man hade järnkoll på alla, från polska bönder som inte var speciellt förtjusta i judar till forskare på Yale, är lika korkat som att påstå att 1+1=(-513). Så du kan vara ett kvasiintellektuellt pretto och tjata hur mycket du vill om förfining och "båda sidor". Du är ute efter att rentvå nationalsocialismen, men du kan inte göra det genom att motbevisa den stora bilden, så då får det bli detaljbögeri!

Jag skall inte skriva mer i den här tråden för åtminstonde resten av veckan, så se till att böga riktigt duktigt och kultiverat nu!

Har du homofobi?

Huruvida kunskaper inom humaniora och kultur är bögigt låter jag vara osagt, men jag föredrar nog att vara kunnig framför att vara så obögig som möjligt. För övrigt är jag heterosexuell.

Edit: Nej, nu dras jag ned i tramsträsket. Moderator kan ta bort det här inlägget också om han vill det.

Jag skulle tro att detta enbart kommer utvecklas till en tråd där Herr Lindholm och Biskopsfinger bråkar, precis som den andra tråden.

Jag måste dock erkänna att jag hejar på Lindholm, då han i alla fall inte skriver med ett extremt störande språk. Skriv på Svenska som den ser ut nu eller såg ut för flera hundra år sedan, inte en blandning.

Ja, det får vi verkligen hoppas. Det är nämligen mycket underhållande läsning.

Just den här tanken med att det massmord man tillskriver tyskarna skulle vara något fullständigt ojämförligt i historisk bemärkelse är ju inget nytt, utan har drivits ända sedan kriget. I och med holocaustteologin så har man t o m omvärderat de vanliga förklaringarna till det religiösa teodicé-problemet eftersom ondskan i fallet med "Förintelsen" var extra stor.

Precis, men själva tankegången tycks gå även bortom det religösa. Germar Rudolph reflekterar högst förtjänstfullt i inledningen till det monumentala verket Lectures on the Holocaust (som i vart fall de flesta revisionister på forumet lär ha läst, och alla ortodoxa som icke har bekantat sig med det bör så göra):
För mig som icke naivt tror på någon absolut diktomi emellan ont och gott, utan är mer nietzcheansk i min moraluppfattning, är själva grundförutsättningen för uppdelningen helt förkastlig. Men för de som ändå håller sig kvar i denna naiva föreställning, har detta blivit det halmstrå som de greppar, och den referensram som de tenderar att fjättra fast sig i (och som skolväsendet nu ser ut, kanske aktivt blir fastfjättrade i). Naturligtvis är detta djupt problematiskt på flera sätt; i och med att man på detta sätt inkorperar en vantolkning av en historisk händelse i ett moralsystem som man bygger sin verklighet på, cementeras denna vanföreställning och blir svår att ifrågasätta; vidare riskerar deras hela historieuppfattning bli förvrängd, då en ensklid händelse uppträder som något absolut, unikt och som du säger extra ont, uppträder perspektivlöshet och det faktum att historien sällan befattar sig med undantag, blir undantaget dessa personers historiesyn; och slutligen blir alltså vrångbilden av "förintelsen", vad man skulle kunna kalla ett empiriskt stöd för en förlegad moralsyn. Ergo: En vrångbild föder eller förstärker en annan.

Dina intentioner är förvisso berömvärda, detta delforum tycks ha urartat i tramsigt tjafsande. Tråden är en osedvanligt seriös tråd på detta forum som jag ägnat en del tid av mitt liv och fortfarande anser är viktigt för yttrandefrihetsprincipen . Delforumet behöver aktiva moderatorer som beivrar trams och personangrepp, fungerar det inte med de nuvarande måste nya mods städslas (jag är inte aktuell, har inte tid, även om jag känner ämnet rätt bra).

Tack för det. Verkligen kul att revisionistforats grand old man återkommit, Ördög uttryckte nog en oro som var allmän med följande inlägg:
http://www.flashback.org/showpost.php?p=8223248&postcount=1597

Nu ökar ju faktiskt potentialen för att nivån skall höjas, jag tycker mig också se vissa uttröttningstendenser hos tramsarna med Lindholm i spetsen. Förr eller senare borde de väl inse att det finns annat här i världen än att sabotera ett internetforum.

Är det inte så att ett mycket starkt fäste för den här absoluta diktomin emellan ont och gott är just USA? Tänker mycket på alla Hollywoodfilmer där en "badguy" är ond i precis alla avseenden och en "goodguy" är god i precis alla avseenden. Tänker också på deras utrikespolitiska retorik där ett helt land är antingen gott eller ont. Har USA ett moralsystem där "förintelsen" är cementerad som ett givet moraliskt maximum och skulle kräva en helt nytt system om den omvärderades?