Citat:
Jag instämmer i din reflektion. I Europa är tendensen i alla fall någon mer nyanserad, vilket också märks i våra filmer, där man generellt sätt icke på samma sätt kan spåra den grimmska ont-mot-gottdramaturgin, och gärna väljer ett tragiskt slut i stället för det amerikanska "de goda besegrar ondskan och alla blir lyckliga"-slutet. Att tala om "ondskans axelmakter" skulle nog heller icke gå hem på samma sätt som i USA (ahistoriskt maximum nådde emellertid Bush när han pratade om ett "korståg" mot muslimska extremister, något han senare fick ta tillbaka). "Förintelsen" passar därmed perfekt in i den amerikanska världsbilden som det, eljest svårillustrerbara, illusoriskt absolut onda. Denna naiva tanke verkar vara på frammasch även i Storbrittanien, mycket på grund av den förvisso avträdde medlöparen Blair (och läroboksförfattaren i den inledande posten är faktiskt verksam vid universitet i Wales). Också i övriga Europa finns företrädare för den "svartvita linjen", att "förintelsen" tycks vara det absolut onda tycks i alla fall vara klarlagt, enär man har infört repressiv lagstiftning mot "förnekelse" i 12 länder, vilket i sin olyckliga utformning är ett hot mot all adekvat forskning i frågan. De, kan man tycka, betydligt mer onda handlingarna utförda av i Sovjet står en fritt att tycka vad man vill om. I Sverige, och i övriga Norden, som i mycket högre grad än USA, men även övriga Europa, är sekulariserat blir emellertid denna uppfattning nästan ännu mera skadlig än i USA; för i USA är uppfattning redan etablerad i och med religonen, och den cementeras blott genom den vulgoteologiska "förintelse"uppfattningen. I det sekulariserade Sverige finns det emellertid risk att befara att den är bland det ända som berättigar en absolut diktomi emellan "ont" och "gott", som i sig själv är något mycket märkligt. Eljest bör man också nämna att "förintelse"uppfattningen i Sverige, ehuru moralfilosofiskt essentiell, icke är riktigt så extrem som i USA (även om allt ifrågasättande i praktiken innebär ostracism), vilket förmodligen beror på att den judiska lobbyn aldrig varit speciellt stark i Sverige, samt att religösa undertoner saknas. Medier har en tendens att skildra den allmänna uppfattningen - i någon mån skapar de väl den också. Jag använde DN:s artikelsökmotor för att kolla hur begreppet används (jag återkommer med en liknande undersökning av europeiska och amerikanska tidningar när jag har tid, ork och lust - om icke någon annan hinner före förstås). Såhär blev resultet för de fem översta - relevanta - artiklarna:
Ursprungligen postat av bagge1
Är det inte så att ett mycket starkt fäste för den här absoluta diktomin emellan ont och gott är just USA? Tänker mycket på alla Hollywoodfilmer där en "badguy" är ond i precis alla avseenden och en "goodguy" är god i precis alla avseenden. Tänker också på deras utrikespolitiska retorik där ett helt land är antingen gott eller ont. Har USA ett moralsystem där "förintelsen" är cementerad som ett givet moraliskt maximum och skulle kräva en helt nytt system om den omvärderades?
Citat:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=686020
Ahmadinejad har tidigare avfärdat förintelsen av judar under andra världskriget som en myt och sagt att staten Israel bör utplånas från kartan.[tämligen neutralt]
Citat:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=681404
En 22-årig man åtalas i dag i Blekinge misstänkt för olagliga demonstrationer, uppger Sveriges Radio Blekinge.[...]Första tillfället var vid valrörelsen förra året och andra på minnesdagen för Förintelsen i januari i år.[här också]
Citat:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=680636
Föreställningen utgår från Levis självbiografi "Är detta en människa", en fruktansvärt saklig skildring av den mänskliga destruktivitet som ledde fram till Förintelsen. Premiär på Chinateatern blir det den 8 september.[låter som en
jävla PK-teater, men inget anmärkningsvärt i användandet av begreppet]
jävla PK-teater, men inget anmärkningsvärt i användandet av begreppet]
Citat:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=679837
För 80 år sedan skrev sionisten och tyskvännen Fredrik Böök efter ett långvarigt besök i Palestina en tänkvärd bok, "Resa till Jerusalem". Efter att noga ha lyssnat till lokala judiska och arabiska argument om vem landet tillhörde drar han slutsatsen att en lösning på denna konflikt inte var i sikte under hans livstid, kanske inte heller senare. Det var 1927, före Förintelsen och före bildandet av staten Israel. [ledarstick med tämligen vettig slutpoäng faktiskt]
Citat:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=674948
En tysk historiker kämpar för att få diktatorn Adolf Hitlers Mein Kampf återutgiven på tyska.[...]Historieprofessorn har emellertid kritiserats av judiska grupper som säger att en utgivning skulle vara stötande för personer som överlevt Förintelsen och sända fel signaler om Tyskland.[även om den judiska lobbyns yttrandefrihetsfientliga argument finns med, så för bägge sidors argument förekomma och artilkeln är därmed att betrakta som tämligen neutral]
Så för att konkludera så är finns det en skillnad i extremism och intensitet emellan USA och Sverige. I USA är det svårt att tänka sig ett såhär pass neutralt användande av begreppet, alltså enkom bruk av begreppet "the Holocaust", utan tillägg av typen "the horrible extermination of six millions jews known as the Holocaust". Även om den moralfilosofiska relevansen finns även här i Sverige och det sjukt nog är omöjligt att ifrågasätta en enda detalj.
Hur det ser ut mer i detalj i europeiska och amerikanska nyhetsmedia ber jag emellertid som sagt att återkomma till.