Determinismens paradox

Jag tror att denna lilla paradox beror på faktum du redan påpekat: Vi kan inte få information inifrån ett deterministiskt universum om framtiden. Slumpen påverkar alltså informationen vi får, vilket är en omöjlighet i ett deterministiskt universum. Ergo, det är omöjligt att se in i framtiden i ett deterministiskt universum (don't quote me on that just yet). Så ser jag på saken i alla fall; det är inte så mycket en fråga om vilket som väger tyngst av slump och determinism som det är en logisk omöjlighet.

Jo, naturligtvis. Men slumpen skedde ju utanför det determinerade universumet. Frågan blir ju, kan slumpen utifrån påverka ett determinerat universum. Alltså, att informationen från apparaten i det probabilistiska universumet av en slump kan ta sig in och påverka en person i det determinerade universumet. Som jag ser det är det den enda möjligheten för att personen ska kunna ta del av informationen utan att det leder till en oändlig rekursion.

Så jag försöker bara få själva tankeexperimentet att fungera. Det finns alltid en lösning, man måste bara finna den.

"Man kan då se vad det är man själv gör och bestämma sig för att göra någonting annat."

Dina psykologiska tillstånd är determinerade du kommer helt enkelt inte kunna hindra det.

"Vi kan inte få information inifrån ett deterministiskt universum om framtiden"

fel läs min kommentar ovan.

Jag måste hålla med TS att determinismen har sina fel.

Determinismen bygger i grund och botten på att både rumtiden är kontinuerlig och jämn och att materia beter sig "kontinuerligt". Med kontinuerligt menar jag att om man vet vart den befinner sig nu och om man vet vart den rör sig så kan man förutse dess position i framtiden. Idag vet vi dock att inga av dessa påståenden stämmer. Idag vet vi att all materia beter sig högst oregelbundet och ingen sort av determinism kan exempelvis exakt bestämma ett objekts rörelsemängd och position i framtiden. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Heisenbergs_os%C3%A4kerhetsprincip).

Vad skulle determinismen säga om Schrödingers katt? (http://sv.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dingers_katt). Innan man öppnar lådan är katten både levande och död. Hur kan denna dualitet förklaras av determinismen. Vad skulle den tidigare diskuterade tidsmaskinen se, om vi antar att vi någon gång i tiden öppnar lådan?

En förklaring skulle innefatta att man inför några mystiska "stamcellspartiklar" som blir får representera kattens benägenhet att anta två olika identiterer. Vad är det för process då som skapar dessa? Är det ett sätt för naturen att hantera dessa kryphål?

Heisenbergs osäkerhets princip är bara en tolkningarna.

Den har blivit avvisad av flertal av dagens fysiker.

Kvantmekanik uppvisar konstigheter som dock är lagbundna under en vågfunktion som ter sig vara deterministisk.

Det kan jämföras med att jag tittar vänster och höger massor av gånger innan jag går till höger- Det uppfattas som att jag inte har bestämt mig men I själva verket visste jag alltid att jag skulle gå till höger.

Men osäkerhetsprincipen används väl än idag för att observera elektroner och positroner?

"Men osäkerhetsprincipen används väl än idag för att observera elektroner och positroner? "

Köpenhamn tolkningen att den vederlägger determinism är inte accepterad.

Enda som man håller med om är att man kan inte veta processen vilket skiljs från att man teoretiskt kan det.


Nobel pris vinnande fysikern Stephen Weinberg accepterar inte köpenhamns tolkningen och det gjorde inte Einstein heller.