Determinismens paradox

Bumpar en gammal tråd pga.. ja, för att jag vill. :P

När vi ser framtiden (vi förutspår framtiden hela tiden trots allt) så bestäms den inte. Detta bevisas enkelt genom att jag t.ex förutspå att "nu ska jag scrolla neråt" men sen trycker på "PgDown". Jag bestämde inte framtiden genom att förutse den. Detta fungerar dock bara när maskinen har en referenspunkt i tiden att förutspå ifrån.

Alternativet är att du är i ett slags rum där maskinen kan spåra alla atomer/all energi/allt, och se dina reaktioner på det du ser det maskinen förutspår. Om vi antar att det är din egen framtid du kollar in i skulle du bara se ett virrvarr av bilder, framtiden skulle ändras i realtid eftersom du fick reda på den. Läckert!

Frågan är bara hur pass mycket virrvarr det skulle bli? För du skulle behöva se en liten bit för att kunna reagera på det. Nåja, maskiner som förutspår framtiden genom att spåra all energi i... ja, denna del av universum, lär inte uppstå, men det var en intressant frågeställning.

En bättre fråga är, hur bevisar man determinism? Har inte strängteorin börjat skissa på "sann slump" eller vad det kallas, och halvt börja för bevis för det?

Kan maskinen beräkna vad den ska beräkna i framtiden?

Ja. För enligt determinismen är allting redan förutbestämt. Detta gör alltså, om jag förstått determinismen rätt, att man får ta fullt avstånd från- och aktivt förneka- fri vilja, slump och sannolikthet. Allting är antingen 1 eller 0. Det finns inga odds, det finns inga olika utfall.

Enligt determinsimen (återigen: om jag har förstått den rätt?) så skulle universum utfalla identiskt gång på gång, om vi skulle ha klickat "Save" inför Big Bang och sedan laddat och laddat och laddat och laddat. Aldrig - oavsett hur många gånger vi laddar - skulle minsta detalj förefalla sig ens en rubbning annorlunda. Fjärillarna skulle fortfarande ha flugit identiskt samma rutt, du skulle fortfarande ha ätit exakt samma saker, bitit dig i läppen vid exakt samma ögonblick och dina barn skulle fortfarande ha tillkommit av exakt samma sperimer... Ingenting skulle gå annorlunda till. Allting hade styrts av hur de första två molekylerna låg i förhållande till varandra. Ingen faktor kan komma emellan och påverka, för allting är svart-vitt och blint "orsak-verkan". Inget mer. Inget mindre.

Möjliga förslag:

1. Din "maskin" ser en version av framtiden. Om du sen bestämmer dig för att förändra den så har du ju "skapat" en annan version. /multiverse

2. Du ser framtiden!, den du tror du kan förändra./ Alltså, du ser din oifrånkommliga framtid.

Ofta roligt att leka med paradoxer .
/hobby tänkaren

Seriöst jag blir helt yr i skallen av alla Kausalitet dyrkare, det är som en jävla religion som sprider sig här på FB, ni kramar Kausaliteten och Determinismen precis som en jävla pingstvän tar med sig sin bibel på vartenda toabesök.

Vi vet att makrokosmos beter sig efter sin infrastruktur, vi vet att kausala mönster är det som driver vår utzoomade värld framåt, allting leder till nånting annat.

Vad nu alla jobbiga kausal-ister blir bombsäkra på är att hela världen och hela fabrikatet av alltet är byggd på strikt demonisk-determinering. Att alla partiklar har färdig riktning och studsar av varandra precis som studsbollar i ett fyrkantigt rum där naturlagarna är integrerade i väggarna.

Newsflash kommer här. Vi tror inte alls att det är så här, detta är regler som endast är ett resultat av micro-myller, små små partiklar i en kvant-soppa vi inte kan uppfatta som reagerar explosionsartat med varandra, på ett så fantastiskt förbryllande sätt att det inte ens går att mäta, det går att göra kalkyler som vi lärt oss genom att obsevera makro-kosmos, men vad händer? Jo det funkar inte, det passar inte ihop. Elektroner och Fotoner fungerar inte som bollar, eller vågor... Dom verkar funka som bollar ibland, vågor ibland.... som BÅDA när vi observerar dom! WTF?!

Detta betyder att det är FULLT MÖJLIGT att reglerna för dom små sakerna i våran värld inte alls endast följer ett orsaksband, men resultatet av dess beteende gör att våran stora värld a.k.a makro kosmos får detta förutsägbara beteende. Varför? Vi vet inte, Är det möjligt? Förmodligen helt riktigt ja.




Precis så här är det, vi bygger en maskin som lagrar alla positioner över vartenda kvantpartikel i hela kosmos... sen skriver vi ut en matematisk formel som visar oss positionerna igår, nu och i morgon... Den här jävla maskinen kommer skriva ut det determinerade resultatet inte ett jävla fake resultat..

Det betyder att om vi skriver ut för en agent som INTE kommer få veta resultatet kommer vi få ett tydligt besked som stämmer till 100%

Skriver vi nu ut resultatet för mig kommer den här jävla maskinen skära ihop och visa mig en jävla psyktripps formel, där den hamnar i nått tillstånd där den skriver ut en formel som jag själv läser och anpassar mig till, så den kommer skriva ut en oändlig mängd med matematiska positions,beräkningar eftersom att positionerna ändrar plats hela tiden då maskinen ser att jag kommer läsa vartenda papper.. Men den måste ju skriva ut ett papper för att jag först ska läsa det sen skriver det ut nästa och nästa och nästa och nästa tills vartenda elementarpartikel i hela jävla världen sitter som siffror på papper, tills den börjar återanvända alla papper och skriver ut nya formler åt mig som en sondmatad valbebis.

Det blir pannkaka av hela skiten då maskinen aldrig kan skriva ut en säker positions-definering av mina partiklar.

Om världen är deterministisk, då är det möjligt att skapa en "framtidseende maskin". Men det är inte möjligt att skapa en sådan maskin. Alltså är världen inte deterministisk.

Kanske premissen bara ska ändras, så att determinism inte medför en omöjlighet. Då är det fortfarande möjligt att världen är deterministisk. Eller kanske maskinen inte är omöjligt alls. Då står determinismen igen på logisk ren mark. Som Wessla säger, så är determinismen dock inte så trolig på alla nivån. Men det enda vi behöver är determinism på makronivå, då vi inte vill förutse mikro-historia. Själv tycker jag, att ni ska släppa tänkandet, då svaren helt enkelt ligger i fysikerns trädgård. Och vad angår maskinen, så hade den nog fungerat endast i vissa tillfällen. Tror faktiskt Hume slänger ut en rolig, träffande observation om möjligheten av en sådan maskin. Eller iallafall något liknande. I hans ögon är den inte möjlig, då vi reagerar på kunskap, så att våra handlingar skulle påverkas av ett svar och därmed göra det falskt. Men det är allt samman ganska stora påståenden, och vår maskin är också lite... luddig.

Det är fatalism, inte determinism. Och ingen tror på fatalism, förutom vissa inne i forumet för paranormala fenomen.

Maskinens svar påverkar ju dig om du får läsa det (orsak), vilket kan få dig att göra något annat för att känna dig fri (verkan). Det betyder inte att du gör ett fritt val, maskinen kan ju räkna ut vad du kommer göra istället, men om du får läsa detta också kanske du ändrar dig igen. Du verkar förbise att maskinens svar, då det visas för dig, kan vara en orsak till förändring. Sedan om det vore möjligt är en onödig tanke, då vi bara använder oss av detta resonemang för att förstå varandra.

Jag är inte riktigt säker på vad du försöker säga faktiskt, det verkar mest som ett cirkelargument. Det är ingen idé att hänga upp sig på att detta ska vara en maskin som "skriver ut det du måste se för att det ska bli som det ska bli"

Teoretiskt kan man själv med papper och observeringar skriva ut den här informationen och skriva det på ett papper....

Vad skriver man då på detta papper?

Framtida händelser, givetvis.

Cirkelargument? Det tycker jag inte. Jag vill bara förklara varför jag anser att man inte har en fri vilja. Om en maskin skulle kunna förutspå alla ens handlingar, tycker jag inte att man har fri vilja.

Wessla, poängen är, att om man kan agera på informationen, som maskinen spottar ut, då är det inte säkert att förutsägelsen slår in, och alltså var den ingen förutsägelse. Alternativt slår den in oavsett vad, men då är det inte determnism, utan fatalism, som inte är trolig.

Diverse litteratur om vetenskapsteori, välj och vraka utifrån den disciplin som passar dig bäst. Är det en vetenskaplig disciplin bör litteraturen om disciplinens vetenskapsteori ha tagit frågan i beaktning.

Detta dilemma är grunden till varför vetenskapen har ett probabilistiskt (sannolikhets) perspektiv där man beräknar sannolikheten för att en viss sak ska ske. Psykologi har signifikansgränsen p = 0,05 (vilket betyder 5% risk att händelsen inte inträffar) medan vissa naturvetenskapliga discipliner har lägre signifikansgräns.

Kort sagt hänger det deterministiska synsättet ihop med medeltida teorier där man såg världen som en stor apparat där ett kugghjul drev det andra vilket satte igång ett tredje och så vidare. Universum var alltså en enda stor maskin (där vissa ansåg att gud var maskinisten).

Nå, om universum är deterministiskt då borde man kunna förutsäga framtiden. Till exempel genom en regressionsanalys (statistisk analysmetod). Det största problemet är att världen innehåller så många variabler att det blir svårt att sålla vilka som är relevanta och vidare kunna få med alla relevanta.

I takt med att man tagit hänsyn till att människan har en fri vilja (och att individer ibland agerar på annat vis än det handlande som omständigheterna pekar på) så har man gett upp tanken på att universum är deterministiskt. Det innebär att man övergått till att beräkna hur sannolikheten är för att en händelse ska inträffa, även om man fått ett extremt signifikant resultat så tar man hänsyn till att det alltid finns en teoretisk risk för att händelsen inte inträffar.

Edit: En korrekt beskrivning är att p = 0.05 innebär att det är 5% risk att den upptäckta skillnaden beror på slumpen.