IB - International Baccalaureate

Tjenix! Jag kom in på IB och jag vet inte om jag verkligen ska ge mig in på det här. PreDP är ju helt okej, ungefär som vilken annan linje som helst bara att vi läser Matte A och B medans andra bara läser A kursen på samma tid.
Jag har en kompis i IB2an som ska hoppa av nu och börja en annan linje i år 2. Allt detta om att alla slutar och säger att det är så förbaskat jobbigt, är det sant eller är det bara massa klagomål? Att det är en tuff linje fattar man ju, men kommer mitt social life bli helt fucked up?

Jag har hört att i Kungälv(? whatever Kung... nånting) fanns det från början 25 elever och det var 8 stycken som gick ut med ett IB-diploma i handen.

Jag skulle säga att jag är ganska duktig i skolan, har aldrig behövt ta hem några läxor eller pluggat stenhårt för ett prov och gick ut med 280 poäng.

Det ser jävligt tufft ut, på min skola är det 17:00 3 dagar i veckan som gäller för IB2orna. Och då måste man ju fortfarande plugga till alla prov, göra alla läxor, hinna med att göra sina 150 timmar i CAS.

Så mina riktiga frågor är... Ska jag hoppa av medans jag kan utan att behöva gå om ett år eller är det värt att försöka? Kommer jag att ha någon fritid? IB är ju ett stort plus om man vill plugga utomlands sen, men om jag t.ex. går en svensk IT linje, har jag chans att komma in på något i USA efter?

Ursäkta om det här blev lite dåligt formulerat men jag är ganska förvirrad och har ingen aning om hur jag ska göra, så dela med er av era kunskaper ang. IB

Du skall alltså börja gymnasiet? Grattis!

Tack å hej.

Sverige är inte moget för IB, det kan jag konstatera efter tre år. Svenskarna vill inte ha en elitutbildning, i det här landet är det de klena som premieras.
Tror du att du har hjärnan för det, gör det. Många kurser går in på universitetsnivå och man lär sig många saker som kan vara bra att ta med sig upp på högre utbildningar; framförallt om du vill utomlands är IB väldigt mycket mer meriterande än sam eller natur.
Vill du ha 40 poäng blir det inte lika mycket festande som på sam men det förstår du kanske.

Tack för ett tidigt svar. Jag är säker på att jag har hjärnan för detta, men jag är förbannat osäker på om allt detta pluggandet är värt det? Vet inte exakt vad jag skrev i meddelandet tidigare men folk jag känner som går IB säger saker som "du vet vad du ger dig in på va?" och det är ju inte särskilt uppiggande. Men å andra sidan hör jag andra som tycker det är en mindre överdrift när man säger att IB är hur jobbigt som helst.

Ja, jag vill utomlands, siktar på IT studier på något universitet i Kalifornien. (drömmar kanske men "aim for the stars, get to the moon" eller hur är det man säger )
Har haft mina 3 första lektioner i Civics, eller ja vi går igenom allt det här med att man måste planera sin tid bra (time management) osv. Är det alltså så pass viktigt? Fick höra "planera din tid väl och utse en dag där du inte studerar alls, en fri dag helt enkelt" och detta kom som en chock.. Är det alltså så pass mycket att plugga till hela tiden? Jag vill kunna göra mina fritidsintressen, va med kompisar, festa, man skulle kunna säga att jag inte vill att skolan ska paja allting totalt. Föreställer mig mig själv dränkt i arbete om ett år och ångrar mig att jag inte bytte..

Om det inte är för personligt, vad gick du ut med för poäng? I min kompis klass (han som hoppar av IB2an nu) var det 50% som klarade "förtesten" (mocks? inte säker på vad de kallas) och även detta skrämmer mig lite.

Och hur funkar det här med poängerna på final exams? Säg att jag om 3 år sitter där med 35 poäng och vill söka till UCLA inriktat på IT (om det nu finns). Får alla som klarar diploma bara samma diplom eller står det typ "35 p."
Fattar du hur jag menar? Säg att jag får 35 poäng men sen är det fortfarande inte tillräckligt för det jag vill fortsätta plugga med.


Även detta meddelande blev jävligt skumt formulerat men det poppade upp massor av frågor i huvudet medans jag skrev.

Tack på förhand

Gubben talar sanning!

Om du vill plugga utomlands så har du en liten fördel utav att ha gått IB - där Engelska kunskaperna är ett stort plus. Ska du plugga i Sverige så värderas du än inte annorlunda jämfört med andra linjer...

Jag har precis påbörjat Teknsik Fysik efter tre år av IB och kan väll än så länge säga att det varit ett minus då mycket görs på ett "speciellet" (och i vissa fall dummare) sätt på de nationella programmen jämfört med IB, villket gör att du får kämpa lite med vissa definitioner och tankesett.
Till detta minus kan tillägas att det är vissa saker du inte har gjort, men du kan rätt lätt läsa in detta.

Utöver detta så är det nog bara plus. Du är van vid den större självständigheten och den större stressen och att ha runt 3 större tentor per vecka under vissa perioder låter inte alls så farligt...
Du kommer även att ha läst mycket som andra ej än har läst, alternativt har läst som utökningskurser som inte krävs för antagningen.


Men så till din fråga - kommer din fritid att bli fucked up och kommer du vilja begå kollektivt självmord när du försöker få dina CAS-papper i ordning 15min före deadline?
NEJ och JA - i respektive ordning.
Om du är en av de som måste få 40+ poäng så kommer du inte att ha allt för mycket fritid, men nöjer du dig med att få "normala" poäng så kan du nog gott och väll festa varje-varannan helg iafa nån/några dagar...


Så mitt tips är att inte hoppa av - om du då inte valt Math HL, då är det bara att gräva ner dig.
Har du fler frågor så fråga gärna på...



PS: Ett litet minus är ju att svenskan inte är lika bra efter dessa tre år, villket nog märks i mitt inlägg

Tack för svaret. Det jag bryr mig mest om just nu är att mitt sociala liv inte blir helt fucked up. Jag vill kunna fortsätta dra o skejta med mina vänner på veckodagarna och träffa flickvännen. Självklart beror ju detta på hur man är som person, om jag är einstein himself och lär mig allting första gången jag läser igenom det eller om jag måste nöta in allt genom att läsa det 50 gånger.
Men hur var det för dig/er? Planerade ni eran tid? Jag satt t.ex. och tänkte på att om jag tog bort all "dötid" vid datorn, msn där man bara snackar med folk och spelar datorspel, vilket i mitt fall lätt blir runt 2-3 timmar per dag. Om jag alltså la den här tiden på att plugga skulle jag fortfarande ha tid med att va med mina kompisar.

Men som sagt återkommer följande fråga: Hur var det för er? Planerade ni eran tid? Vad hade ni för poäng? Blev det så att det blev massor av "nej tyvärr måste plugga" när din polare frågade om du skulle med o lira lite basket (exempel)?

Jag kan mest prata för mig själv men jag hade allt som oftast fortfarande 2-3 timmar dötid per dag och kunde ibland ta mer tid för att gå ut med kompisar etc.
Planering är viktigt! Planerar du inte så är du halvdöd...
Och tja...vill du få runt 30p så kan du chilla rätt mycket, vill du få runt 35 så får du läsa lite mer och vill du få 40+ så kan det vara bra att gräva ner sig...

Det hela beror på hur disciplinerad du är när du väl sätter dig ner och skall läsa. Själv gick jag IB-linjen med sju ämnen, 4 stycken Higher Level och naturinriktat ämnesval, spenderade max 2-5 timmar i veckan på studierna, dvs koncentrerade mig på det som faktiskt räknades; Labbraporter, Internal Assessment assignments etc. Sedan satt jag ner en månad innan mina exams och pluggade 12 timmar om dygnet 7 dagar i veckan fram tills proven började, samma upplägg dagarna mellan proven. Gick ut med ett diplom där det stod 43 på poängfältet. Det du egentligen behöver göra är att förstå kursmaterialet, du kan ta och totalignorera vad lärarna tycker om dig eftersom de i princip är maktlösa när det gäller betygssättning. Fast tilläckligt med närvaro för att behålla studiepengarna kan ju vara bra...

Går IB2 just nu.

Har inte tid att svara genomgående just nu men jag kan återkomma med en edit sen.

Godnatt

Den så kallade IB-stressen gäller bara för dem som gör konstiga prioriteringar - d.v.s. de som går in för att göra varje läxa perfekt för att de alltid haft bra betyg och vill fortsätta så. För att lyckas på IB gäller det att anpassa sig och som tidigare sagts i denna tråd, fokusera på Internal Assessments fram till exams. Tycker så synd om alla satar i klassen som inte förstår detta, utan istället tar anti-depressiva och förnekar att problemet är att de inte kan tåla ett nederlag.

Jag har väl också lagt ner runt 2-5 timmar i veckan på pluggande utöver skolan + att jag skolkat från de lektioner som jag känt inte gett mig så mycket, vilket man väldigt snabbt märker. Så ska du gå IB så tänk på att plugget inte är värre än te.x. samhäll eller natur bara du anpassar dig efter systemet och planerar bra.

Det är inte programmet som är jobbigt, utan folks förväntningar på sig själva.

Detta är faktiskt vetenskapligt belagt då undersökningar gjorts på IB-elevers språkutveckling. Det visade sig att svenskan påverkades negativt med så mycket undervisning på engelska, annan forskning på andra grupper visar samma sak, det är dylik forskning som använts för att bl a kritisera Internationella Engelska Skolans koncept.

Annars har jag bara hört bra om IB från de f.d IB-elever jag har pratat med.

True story. Prioriterar man att göra varje läxa perfekt så har man missförstått idén. Det viktigaste är IA och att de blir bra. CAS-poängen är inte heller speciellt svåra att fixa egentligen. Det är ju bara att delta på idrottslektionerna (om den möjligheten finns) eller gå med i en klubb och göra något. För service ställer man upp de dagar skolan anordnar något eller hjälper till på andra ställen - fantasin är det enda som stoppar en.

Jag håller även med Sartre, en sån här tråd behövs.