Tjejer och filosofi

Det är intressant - att det t o m är vanligare med tjejer på matten eller på KTH än i filosofi.

Visst är killar säkert mer logiska och det finns fler riktigt smarta killar men det kan ändå inte va hela förklaringen (jmf matte-KTH). Inom filosofin är underrepresentationen av kvinnor enorm - och dom som ändå finns där håller med bjäfs som moralfilosofi, språkfilosofi eller kontinentalfilosofi och annat bjöfs som knappt kan räknas som riktig filosofi. Matematikens filosofi, logik, kunskapsteori och logik kommer man inte hitta många kvinnor i. Åtminstone för några år sen hade Sverige ännu inte haft nån kvinnlig professor i teoretisk filosofi, om jag minns rätt. Det är rätt otroligt med tanke på att det finns dussintals professorer i ämnet.

Jag tror snarare att det har att göra med att filosofi är så odefinierat som ämne. Kvinnor har alltsomoftast sämre självförtroende. Duktiga tjejer läser hellre nåt där man kan ha rätt eller fel, som matte, än filosofi.

Sen handlar det också om nyfikenhet. Filosofi är ämnet för den nyfikne par excellence och kvinnor är inte särskilt nyfikna ens från början och uppmanas dessutom genom uppväxten att inte va det. Killar sitter och nördar sig med näsan ner i nån suspekt bok (som gärna inte har nåt med skolan att göra) medan tjejerna gör sin läxa och inget mer. Den mentaliteten kommer man ingenvart med inom filosofin. Där krävs det att man tar tag i saker och ting själv. Det är öht ett extremt individualistiskt ämne. Det är också som sagt ett ämne för nördar och få tjejer är nördar.

Många intressanta synpunkter! Jag tror nog mest på Pejas idéer om det här med vad som varit bäst evolutionärt, att detta har gjort att kvinnor inte fördjupar sig i saker utan håller koll på familjen - kan lite om mycket. Men frågan är ju vad som är hönan och vad som är ägget.

Tror också på snömannens teori om att det är viktigare att det "känns" rätt för kvinnor, medan män anses mer logiska. En av mina lärare sa att han märkt att kvinnor verkar ha svårare att "acceptera" hypotetiska scenarios. Ta t ex tråden om att välja ditt eget barn eller hela Afrika, där var det någon som sa "men varför skulle jag behöva välja"... och hittar på ett tredje scenario istället, där man inte behöver försättas i ett knepigt val. Men ofta är ju det poängen med scenariot- att ha en knivig situation och diskutera vad som är rätt eller fel (testa olika normativa teorier mot). Tydligen har tjejer en större tendens att försöka hitta kryphål snarare än att diskutera det hypotetiska scenario som fanns. Det är lite märkligt.

Grues teorier är också intressanta (håller dock inte med om att moralfilosofi är bjäfs )... men jag tror ändå inte det har med självförtroende och nyfikenhet att göra, tjejer kan nog vara nyfikna. Det är nog snarare det där med nörderiet, att killar verkar ha en större fallenhet att grotta ner sig i saker, fördjupa sig i saker.

Eller är det verkligen så att kvinnor inte är lika nyfikna som män?

Detta är lite klurigt att diskutera, jag kan bara dra slutsatser från en livshistoria som jag känner till. Och jag känner bara till min egen. När jag var ungefär 10år hade jag mer eller mindre mina vänner som förebilder (eller deras förebilder blev mina). Och därmed började jag spela fotboll(!), som jag sedan la av med när jag fick sämre kontakt med dessa och började sitta hemma istället. Då fick jag istället lite bättre kontakt med mina föräldrar och började intressera mig i deras intressen. Min far är bilolog och min mor jurist, jag hamnade i filosofi/psykologi. Varför jag hamnade här kan ju sedan diskuteras, tyvärr finns det bara jag som har kunskap nog att göra detta. Men min uppfattning är att min filosofiska vän (som jag fick vid den här tiden) inspirerade.

Kan det inte vara så enkelt att kvinnan, som av biologiska och kulturella skäl haft sin plats i hemmet, söker sig till universitetsutbildningar efter samhällsnorm där kvinnliga förebilder förstärker normen?

Applicerat på din filosofiutbildning så skulle bristen på kvinnor alltså kunna förklaras med att samhällsnormen genom historien inte uppmuntrat kvinnor att läsa filosofi, vilket har lett till att få kvinnliga filosofer kunnat inspirera fler kvinnor och i längden bidragit till att du är ensam kvinna på din filosofikurs.

Det skulle också förklara varför det finns så in i helvete många kvinnor som läser ämnen som har med design att göra. Detta förutsätter förstås att kvinnor och män har lika skapta hjärnor, eller att skillnaderna åtminstone är försumbara.

Det hela kommer ner till hur vidare våra intressen styrs av förebilder (vilket jag alltså tror, jag håller med dig i din idé) eller ifall de styrs av biologiska förutsättningar. Min uppfattning är att män och kvinnor är så pass lika i hjärnstrukturen att det inte kan finnas en orsak till våra intresen innan vi föds. Denna uppfattning får jag ju självfallet enbart genom att titta på världen och samhället, vilket ju kanske är en svag grund. Men på vilka grunder ska vi analysera dessa fenomen?

På gymnasiet var det så här för mig: Vi var tre killar på klassiska programmet och 24 tjejer. Den största skillnaden mellan killarna och tjejerna var att killarna faktiskt ville lära sig latin och grekiska medan tjejerna mest verkade gå där för att kunna sitta på Espresso House och se intellektuella ut med läroboken. Jag kan tänka mig att tjejer är mindre intresserade av kunskap och bildning och i högre grad söker någon sorts praktisk nytta med sina studier, vilket skulle kunna förklara att de inte söker sig till filosofi. Därmed inte sagt att filosofikurserna på svenska universitet inte verkar vara helt värdelösa och fulla av medelmåttor, för det verkar de.

Javisst kan intressen smitta av sig, men då bör man ju vara mottaglig för det. Jag växte upp med kompisar som pratade om bilar och mopeder sen tidernas begynnelse, medans jag uppgivet tittade ut i det tomma intet.


http://www.livescience.com/health/050120_brain_sex.html

Alltså även om vi har samma mentala kapacitet och struktur så visar studier att vi använder det olika. Sen påverkar ju hormoner tänkandet, som beror en hel del på kön.

Att du inte var mottagbar för intresset "bilar och mopeder" kan delvis ha med din DNA att göra men kanske var du främst inspirerad av någon annan i din omgivning. Jag pratar lite ur nattluvan eftersom jag inte är du.


Att vi använder det olika säger oss bara det vi redan visste. Att kvinnor till exempel hellre läser något annat än filosofi. Att kvinnor sedan använder mer av sin vita hjärnsubstans behöver ju inte bero på evolutionen.

Kvinnoförakt är en väldigt omanlig egenskap. Och nej, det var inte konstigt att hon valde filosofi. TS ville diskutera det. Det konstiga i den här tråden är ditt inlägg. Men någonting säger mig att du inte kommer förstå det jag skriver. Kalla det en föraning.

I övrigt instämmer jag i den evolutionära idéen. Jag känner väldigt få tjejer som är mer intresserade av världspolitik än vem killen som går med grannens fru är.

Även i diskussioner har jag märkt en oerhörd skillnad på hur män och kvinnor diskuterar. Två män kan träta en sak hur länge som helst, på en alltmer meningslös detaljnivå, medan kvinnor helt enkelt slutar skriva.

För att återgå till det här med verklighetintresset, så kan förmågan att hitta kryphål vara av stor nytta i verkligheten. I valet mellan två omöjliga alternativ vill man verkligen hitta ett tredje.

Samvete tror jag också är något som härstammar ur känslan. Typ om nån säjer "det är rätt att döda en person om man därmed kan rädda flera andra" (genom transplantation), då säjer mitt samvete mej att det är fel. Sen kan det finnas logiska skäl också men det är känslan som leder rätt. Nazisterna tyckte att det var rätt att ta livet av handikappade, eftersom de bara var en belastning. De resonerade logiskt och rationellt men ändå helt fel, tycker jag.

Kvinnor är förstås lika nyfikna som män, de kanske bara är nyfikna på andra saker (el på människor). Och vad bestämmer vilka intressen som är nördiga? Orsaken till att intresse för smink, kläder, romantiska filmer, TV-såpor, verkliga och påhittade relationer etc inte räknas som nördigt är bara antalet intresserade.

Men det här med att inte vilja acceptera hypotetiska scenarios, att inte se vikten av (eller nöjet i!) att testa normativa teorier mot kniviga situationer, det kanske är just det som gör att tjejer inte gillar filosofi? Att vilja tänka abstrakt, hitta principer för vad som kan anses vara en riktig handling etc. Är svaret så enkelt - killar anses mer logiska, tjejer mer känslomässiga, och därför passar filosofi killar bättre? Tjejer tycker det är meningslöst, det viktiga är att det känns rätt?

Kanske det. Jag är då inte så intresserad av totalt verklighetsfrämmande scenarion.

Däremot finns det mer verkligsnära (och kniviga) situationer, som jag kan tänka mej att diskutera.

Sen återstår frågan hur man själv handlat i den situationen. Det vet man ändå inte i förväg. Tycker folk ofta handlar tvärtemot sina moraliska principer. Typ man är emot otrohet och för ärlighet i förhållandet, men är ändå otrogen och håller tyst om det. Man säjer att barn ska lära sej ta ansvar men curlar ändå så barnet slipper. Finns många andra moraliska situationer, där folk handlar "fel".

Och då tycker jag det är intressant varför vi handlar tvärtemot våra övertygelser? Djuriska instinkter som är starkare än all inlärd moral?