Tjejer och filosofi

En sak som är lite underlig, är det faktum att det är så få tjejer som läser filosofi på universiteten. När jag gick grundkursen i praktisk filosofi var det kanske 30% tjejer, på B-nivån var vi 3 tjejer, på C-nivån var jag t om ensam tjej på en delkurs. Läste någonstans att underskottet på kvinnor i filosofi är större än i matematik, som ju anses vara en "manlig" domän.

Vad tror ni, varför är det så? Och i så fall varför? Är det något biologiskt som gör att kvinnor i själva verket endast är så fokuserade på att se bra ut, hitta en kille och fortplanta sig? Och bara prata om barn, avföring, bokhyllor, bantning och gardiner?

Att du läst filosofi på C-nivå och ändå skriver och resonerar som du gör, säger mer om dig, än om filosofistudenter...

Men kom igen, är det ingen som har någon teori? Oavsett min eventuella barnslighet eller brist på intelligens, så är det ett faktum att det är få tjejer som läser filosofi. Är det inte det lite intressant och värt att analysera?

Om man föreställer sig kvinnan som familjens centrum så ter det sig mer evolutionärt optimerat om denna har ett brett spectra av intressen - och därmed kan utföra flera sysslor. Medans mannen har haft större frihet och har haft råd att snöa in sig på hans favoritintressen, och finner övriga sysslor väldigt ointressanta.

Det kan förklara varför tjejer har bättre medelbetyg i skolan men senare i livet är flesta specialister män.

Men det förklarar fortfarande inte varför kvinnor ratar filosofi. Kanske är min hypotes redan flummig men ta det med en nypa salt: Kanske är det så att kvinnors intressen kretsar hellre kring sig själv och familjen, medans mäns intressen inkluderar även samhället och världen.

Det förklarar varför män i större grad har ett grupptänkande. Vi som grupp, vi mot dom osv, och kan därmed lättare umgås i grupp samt inta krigsställning. Konst, filosofi och matematik mättar ingen fattig person men för gruppen, för samhället ger det en stor tillgång.

Det är intressant och värt att analysera, men det är djupt vatten man simmar ut på här... Vi kan ju egentligen bara spekulera kring orsakerna, eftersom skillnaderna mellan könen är så många och svårmätbara (för att inte tala om att de är föremål för en ständigt pågående feministisk diskussion).

Ärligt talat hade jag ingen aning om att det var på det här viset, men jag ska ta på tänkarmössan och återkomma om jag listat ut någon kreativ anledning.

Det finns ju teoretisk filosofi och praktisk filosofi. Om jag nånsin skulle läsa filosofi, så vore det praktisk filosofi, låter mer jordnära. Alltför teoretiskt och abstrakt skyr jag. En lärare sa i skolan (vi hade en termin filosofi) att "filosofi har inget med verkligheten att göra". Jag tappade genast allt intresse för filosofi.

Däremot tycker jag etik och moral är intressant.

Det är mycket möjligt det du säger, men det är nog i så fall snarare så att detta är något vi lär in när vi är små. Om inte annat i just skolan, även om pojkar (som vi fick heta i den åldern) inte är de bästa eleverna så tar de intryck av alla historiska personer. På samma vis tar flickor plats i hemmet. Och för inte nämna den påverkan som vårat något mansdominerade samhälle har.

Det är väl relativt få utbildningar på universitet som är 50-50 män/kvinnor. Möjligtvis ekonomi kommer väl närmast där i sådana fall. Så det är nog inget undantag med filosofi från de övriga segregerade utbildningarna, man föjer sin flock och vad den tycker är intressant.

Du menar att förebilder skapar våra intressen? Att våra intressen är uppfostrade? Isåfall har mina föräldrar misslyckats katastrofalt för jag har nära inga gemensamma intressen med dem. Däremot flera med mina biologiska föräldrar. Jag tror det är likadant med intressen som med kroppens övriga attributer, vi har ett medfött potential och det beror på omgivningen hur de utvecklas.

Hur menar du att vårt samhälle är mansdominerande?

Vi behöver nödvändigtvis inte finna våra intresen i våra föräldrar men i våra förebilder. När fick du kontakt med dina biologiska föräldrar och när utvecklade du intresserna som du har idag?

I den mån att de går de höga utbildningarna i det här fallet.

Jo, det förstod jag. Men jag skulle vilja säga det är tvärtom: Våra intressen väljer våra förebilder, inte tvärtom.

För kvinnor är det enligt min erfarenhet viktigare att något känns rätt än att man logiskt kan visa att det är rätt. Eftersom filosofi i mycket handlar om att genom logiska resonemang visa på hur det kan tänkas ligga till och inte huruvida det ena eller andra känns rätt så intresserar sig män i högre grad än kvinnor för ämnet. Det är åtminstone min teori.