"Denazifieringen"

Fick ett slående intresse av "denazifieringen"

Nån som kan leda mig in på mer info ang. detta??

(detta verka vara grundsvaret på det mesta tycker jag!)

Lite grundläggande information till att börja med. Jag skall försöka få tid att posta texter/länkar under helgen.

I april 1945 överlämnade Joint Chiefs of Staff i Washington ett direktiv (JCS 1067) till befälhavarna i den amerikanska armén. 6'e paragrafen i detta direktiv rörde "avnazifiering", dvs upplösning av det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, upphävande av alla "nazistlagar", avlägsnande av alla "nazister" inom offentliga ämbeten samt beslagtagande av all "nazistförmögenhet". Under en konferens i Potsdam i juli 1945 klubbades direktivet igenom, och 2 augusti offentliggjordes riktlinjerna för denazifieringen. Vidare kom det 12 januari 1946 ett direktiv som rörde "avlägsnandet av nazister och andra personer med fientlig inställning från alla ämbeten och ansvariga ställningar", för att följas av ytterligare ett direktiv 12 oktober 1946 beträffande arrestering och bestraffning av krigsförbrytare, nazister, militarister liksom internering, kontroll och bevakning av potentiellt farliga tyskar". Dessa direktiv jämnade vägen för efterföljande denazifieringsdomstolar.

För att kunna bedöma hur skyldiga varje enskild tysk var, delades det tyska folket in i fem kategorier: Mycket belastade, belastade, mindre belastade, medlöpare och frikända. Det som var avgörande för i vilken av kategorierna en människa skulle hamna var inte "krigsförbrytelser", utan den rang som vederbörande hade i samhälle, parti, stat, armé, media osv. De som ansågs vara "mycket belastade" drabbades, förutom förlusten av medborgarrätt och pensionsanspråk av egendomskonfiskering, uppehållsinskränkning, yrkesförbud samt mellan två till tio års arbetsläger. Förutom andra rättsinskränkningar drabbades "belastade" ut för högst fem års arbetsläger. "Medlöpare" släpptes oftast fria. För att ta reda på hur belastad en människa varit tvingades de fylla i ett omfattande frågeformulär, om personen ifråga undvek att göra det, var denne dömd till att svälta, eftersom denne inte fick några ransoneringskort.

Vid normala brottsanklagelser, måste åklagarsidan bevisa att den åtalade är skyldig, men inte här. Bevisbördan lades på den "belastade", han tvingades bevisa att han tillhörde den lägre kategorin. Anonyma angivelser och beskyllningar räckte ofta för att få en person avskedad och internerad utan några som helst försvarsmöjligheter. För vidare information om detta rekommenderas en studie av professorerna Roth och Wolff vid Ohio State University, som offentliggjordes 1953.

Ett exempel, General Lucius Clay, chef för den amerikanska militärregeringen, redogjorde för hur långt "denazifieringen" hade kommit 1950. 27% (3.5 miljoner människor) av den tyska befolkningen i hans zon tillhörde kategori 1-4. I den ryska zonen var den "officiella" siffran för avskedanden ca 500.000. Hela projektet med denazifiering avblåstes av Washington 1956, för att omedelbart återupptas av den nya tyska "demokratiska" regeringen, som ställde sig i spetsen för "kampen mot nazismen".
Detta resulterade i decennier av fabricerade oavbrutna "krigsförbrytarprocesser", till stor del baserade på tvivelaktiga vittnesmål och experutlåtanden av partiska samtidshistoriker.

Bland annat detta ligger, anser jag, som grund för dagens tyska politik gentemot "förnekare".

Så detta kan alltså vara svaret på att tyskar arbetar från bla canada o australien för o få rättsida på sin version av kriget då.

tackar för svaet!

Leif Göransson tror som vanligt vad han vill tro. Om någon vittnar om att han sett människor gasas ihjäl och om andra ohyggliga saker så måste det givetvis vara lögn. Vittnar emellertid någon om att han torterats till att avge ett sådan bekännelse eller vittnesmål, så måste det vara sant! Det besvärliga är emellertid att det knappast föreligger några vittnesmål av det senare slaget, däremot massor av de förstnämnda.

"Jaha"... Om du inte var så fruktansvärt naiv och trångsynt, skulle kanske även du vara medveten om vilka konsekvenser "Morgenthau planen" hade för Tyskland och tyskarna. Något som de flesta med någorlunda grundläggande historiekunskaper känner till.

Läs gärna en artikel om den judiske professorn Norman Finkelstein som säger"
I sometimes think the worst thing that ever happened to the Nazi Holocaust was that American Jewry discovered it."

"If any of this had been written or said by a non-Jew with no direct experience of the Holocaust, it would have been savaged as anti-semitism or, worse, Holocaust denial. But Finkelstein is a Jew"

http://www.sunday-times.co.uk/news/pages/sti/2000/06/11/stirevnws02006.html

"Morgenthau-planen" som offentliggjordes 1944 handlade mest om att Tyskland, för att förhindra att den kastade sig in i nya krig, borde förvandlas till ett jordbruksland. Som alla vet genomfördes den inte.

Förintelsen, med de första massavrättningarna genom arkebuseringar 1941 (vid överfallet på Sovjetunionen) och genom gas från 1942, har givetvis inget med denna plan att göra, lika litet som krigsförbrytarrättgångarna efter kriget, antingen de genomfördes av segrarmakterna eller av tyskarna själv.

"Detta resulterade i decennier av fabricerade oavbrutna "krigsförbrytarprocesser", till stor del baserade på tvivelaktiga vittnesmål och experutlåtanden av partiska samtidshistoriker", skriver Leif Göransson.

Är det någon mer än honom som tycker att detta verkar rimligt eller ens sannolikt?

Det är ju rätt märkligt: Leif Göransson tror inte på Förintelsen, eftersom han anser sig ha bevisat att den bygger på förfalskade dokument och motsägande vittnesmål. Nu tycks han emellertid också vilja ägna sin energi åt vad segrarmakterna gjorde med tyskarna efter krigetoch för det måste han väl återigen ta del av dokument och vittnesmål. Jag har emellertid den bestämda känslan att han inte kommer att ha några tvivelsmål beträffande dessa....

Helt säkert begicks det många och otäcka övergrepp av segrarmakterna de första åren efter kriget - inte bara av ryssarna. Och ingen har väl något emot att detta ytterligare undersöks och utreds.

Dock bör man kanske lägga på minnet att det faktiskt var Adolf Hitler som startade andra världskriget, att han ledde en fruktansvärd terrorregim, att hans invasion i Sovjetunionen kostade miljontals civila ryssar livet (flertalet ryska fångar till ett antal c:a 2 miljoner fick svälta eller frysa ihjäl), att han genomförde Förintelsen (med c:a 5-6 miljoner omkomna eller avrättade judar, även om metoderna för detta och detaljerna fortfarande diskuteras) etc. etc. Och det är kanske då i viss mån förståeligt att det tyska folket fick skörda vad nazisterna sått.

Men: Hur kan Leif Göransson dokumentera påståendet ovan, där 9 miljoner tyskar sägs ha dött av de allierades "svält- och utdrivningspolitik"? Möjligen är det siffran för antalet omkomna tyskar under hela kriget? Dock ett mycket lägre tal än antalet dödade ryssar. Även 15 miljoner fördrivna verkar osannolikt högt, men inkluderar kanske de många som redan flytt undan ryssarna. Men jag är osäker betr. dessa hans uppgifter varför jag med intresse avvaktar vad hans forskning (?) ger för resultat. Men med tanke på vad den gett betr. Förintelsen så har jag som sagt skäl att vara mycket skeptisk!

Leif Göransson: Totalantalet omkomna eller avrättade judar uppskattas till mellan 5-6 miljoner, det är den seriösa forskningen ense om. Om någon påstått att alla 5-6 miljonerna gasats ihjäl så är det fel och bara att beklaga. En rimligare siffra är kanske 3 miljoner och att de övriga arkebuserats eller dött av undernäring och sjukdomar ibland i förening med hårt arbete. Särskilt från lägren i Riga finns det fruktansvärda vittnesmål. Och det finns lika fruktansvärda vittnesmål från personer som haft turen att överleva, bl.a. om gaskammarna. Men som sagt dessa vittnesmål intresserar väl dej inte....Och visst finns det dokument om du bara ville ta del av dem. Och att efterlysa logik?! Ja, men Hitler ville ju utrota judarna, har du inte läst Mein Kampf, där han i en passus föreslår giftgas mot de "hebreiska folkfördärvarna"?!?

Saklig : Var i Mein Kampf står det?

"den upprepade siffran om "sex miljoner", som har upprepats sedan 1919 fram till nu"
skrev Leif Göransson

Jag tror dig, men var det inte ett visst nummer av New York Times, el.dyl. amerikansk tidning, som under kriget gjorde ett särskilt stort propagandanummer av just siffran 6 miljoner. Denna uppgift ska ha hävdats innan "förintelsen" hade startat enligt officiella uppgifter. En kopia eller länk som visar att 6 miljoner har hävdats ända sen hedenhös vore intressent ! Kan siffran möjligen ha något att göra med judendomens symbol, den sex-uddiga stjärnan ?

Till Sten: Citatet om giftgas åt hebreiska folkfördärvare står i Mein Kampf sid. 622 (Askild och Kärnekulls utgåva 1970). Och hela boken upptas ju f.ö. av hat mot judarna.

Till Leif Göransson: Jag hyser som sagt ringa tilltro till din s.k.forskning om efterkrigstyskland då du inte dementerat ditt påstående om att "ca nio miljoner tyskar gick under på grund av de allierades svält och utdrivningspolitik". I själva verket torde siffran, som påpekats, vara de tyska totala förlusterna under hela kriget. Men du har väl som sagt lika lösligt ägnat dig åt din denna din "forskning" som den om Förintelsen.....

Det är nog en viss skillnad på uttalanden av tyska nazistledare som Joseph Goebbels, som ju också bevisligen följdes av handling, än en - vem som helst - amerikansk senator. Och det han talar om är övergreppen av ryssarna. Därmed inte sagt att de västallierade var änglalika, men skillnaden var ändå stor.

Dock är det bekant och särskilt beklagligt att amerikanare och fransmän efter krigsslutet behandlade en del tyska krigsfångar mycket illa och att över 100000 av dem omkom i krigsfångeläger. Men till skillnad mot nazisterna rörde det sig inte här om en ideologisk och systematisk utrotning, utan var närmast hämndreaktioner på nazisternas fruktansvärda brott, som de allierade ju stiftat bekansskap med när de invaderade Tyskland. De upphörde också efter en kort tid, redan hösten 1945.

Du klagar över Nürnbergsdomstolen som upprättades för att döma krigsförbrytare, men denna fungerade likadant som de vi nu ser efter krigen i Jugoslavien. De anklagade valde sålunda sina advokater själv och dessa kunde i stort sett agera som i vilken kriminaldomstol som helst. Litteraturen om Nürnbergsprocesserna ger entydiga besked på bl.a. denna punkt.