dålig blodcirkulation? Kärlkramp? Vad?

Tja....

är piss-orolig över några grejer angående min fysiska hälsa.
har konstant skitont i benen och armarna, är kall över hela kroppen (speciellt händer och fötter). Smärtan skiftar mellan huggande/stickande/värkande och jag har även krampaktiga smärtor i armar och ben. Upplever domningar och har allmänt nedsatt känsel, speciellt i ansiktet och armar.

Dtta har blivit som mest akut de senaste två veckorna, men jag har upplevt liknande symptom så långt som ett eller ett par år tillbaka - dock bara tillfälligt. Grejen är att dessa symptom förvärras i samband med intag av nikotin - är snusare och rökare sedan åtta år tillbaka.

Har även hjärtklappning mycket ofta, ibland flera timmar i sträck och ibland försvagad puls, d v s svårt att känna någon puls över huvud taget, dock bara vid handlederna.

Detta har ingenting med avtändning från någon drog att göra.
Ja, jag har missbrukat droger men inte på över ett års tid. (funderar om det kan vara detta tidigare drogmissbruk som spökar i efterhand?)

Ringde den lokala jourmottagningen men de vägrade ta emot mig.
Anledning: Jag berättade att jag hade upplevt liknande besvär för något år sedan, vilket fick kärringen i telefonen att göra bedömningen att "situationen inte var akut".

Kan påpeka att jag bara är tjugo år gammal och har inga fysiska problem (hjärtproblem eller liknande) sedan tidigare.

Vad tror ni att det kan vara? Någon som har någon liknande erfarenhet eller förslag på vad jag ska göra? Seriösa svar, tack.

Du borde inte ha kärlkramp i din ålder. Svårt att säga i övrigt. Det här blir en massa frågor.

Får du särskilt ont i benen när du anstränger dig, går långt, springer, cyklar, osv och måste sluta?

Hur ser du ut, längd/vikt? Har du gått upp eller ner i vikt? Har du varit sjuk/haft feber nyligen? Är du väldigt trött? Kissar du extra mycket? Hur är dina alkoholvanor? Är du vegan/vegetarian? Har du haft diarré alt. varit förstoppad? Svettas du onormalt mycket? Ser din urin ut som vanligt? Har du känt dig svag i musklerna? Har du ångest/känner dig deprimerad?

Det är inte ett akut problem, men sök icke akut då. Det du behöver är en ordentlig utredning, och det får du inte på akuten hursomhelst. Ta kontakt med din husläkare.

För övrigt:
När du upplever det här, är det i samband med ångest? Oro? Andas du häftigt? Hyperventilering kan ge domningar runt munregionen och i ansiktet samt i armar och händer och eventuellt även kramp i händerna.

ja, jag har haft ångestproblematik. har sedan tioårsåldern behandlats inom öppenvården för panikångest och depressioner.

japp. har tränat regelbundet fram tills för några veckor sedan när det här problemet blev värre. men klarar mig knappt upp för trappor numera, p g a att jag får otroligt ont i benen.

Längd 174 cm. Vikt 78-80 kg. Är varken överviktig eller underviktig.

känner inte att jag kissar mer än i vanliga fall.

mina alkoholvanor är numera kontrollerade; har haft problem med det förr då jag har druckit konstant flera dagar i veckan men har inte druckit på två månader nu och har sökt hjälp på en alkoholmottagning för mina problem.
så för tillfället varken dricker jag eller tar droger över huvud taget.

Svettas gör jag nästan hela tiden - det räcker med att gå upp för trapporna (två trappor) till min lägenhet så rinner svetten i en timme efteråt.

Och som sagt, jag har haft ångestproblematik förr och vet allt vad det innebär.

Är förövrigt vegetarian men har inte haft några problem med bristande näringsintag eller liknande, utan sköter för det mesta kosten helt ok.

Då låter det som den absolut sannolikaste förklaringen. Om du känner de där domningarna kan du ju testa det klassiska knepet att andas i en papperspåse. Problemet med hyperventilering är när man får för låg koldioxidhalt i blodet, vilket höjer pH och ger de där effekterna du upplever. Om du kan återanvända lite koldioxid ur utandningsluften får du inte samma problem.

jo, det är väl så. ville inte nämna det först, för jag ville ha opartiska bedömningar om vad det kan vara innan. men har fått åka in akut ett par gånger när jag har hyperventilerat konstant och fått kramper i hela kroppen till följd av detta. har dock aldrig upplevt sådana här smärtor och domningar innan, det är därför jag skriver här. och läkarna har inte kunnat förklara detta på något sätt; så fort dom har läst i mina journaler att jag har tidigare psykiska problem har dom skickat hem mig med en påse sobril/stesolid och bett mig att höja dosen antidepressiva.
fick ett akut ryggskott förra sommaren och kunde inte röra fötterna mer än några centimeter p g a smärtan (detta var helt fysiskt, hade sågat ved varje dag i flera veckor innan och överansträngt ryggen riktigt rejält) - åkte in till akuten. läkaren läste att jag hade haft psykiska problem i mina journaler
och ville få det till att mina ryggproblem (som dom senare konstaterade var ett akut ryggskott) var psykiska. därför skickade han hem mig med både värktabletter och sobril!
har lidit av panikångestattacker flera gånger dagligen sedan tio-elva års ålder, vilket har lett till att jag har utvecklat en generaliserad ångest över min andning de senaste åren - varje andetag värker och jag har stora svårigheter att inte hyperventilera när jag andas över huvud taget, vilket tidigare har lett till kramper.... dock aldrig sådana här problem, så blev lite orolig när jag nyligen fick otroliga smärtor i hela kroppen.
alla jag har pratat med säger olika: de flesta vill få det till någonting psykiskt, andra menar att det är kärlkramp/hjärtproblem som spökar, vissa säger att det är gamla ryggproblem som kommer tillbaka - mkt irriterande.
helvetes svårt att få en seriös utredning när alla försöker få det till att mina problem är psykiska.

Nja, det kan ju finnas en psykisk orsak till hyperventilationen, men effektan av sänkt koldioxidhalt i blodet är ju påtaglig och fysiologisk.
Har du fått hjälp med KBT?
Det du behöver är hursomhelst inte en massa strövisa akutbesök utan en kontinuerlig kontakt.
På akuten har läkaren en uppgift; Att ta reda på om du lider av något som är jättefarligt just nu och som kan åtgärdas här och nu, och i så fall förstås behandla.
Så fort man på akuten har fixat "akut, jättefarligt just nu" så kommer man alltid skicka hem dig, och det beror inte på fördomar, utan på att långsiktiga utredningar och behandlingar inte hör hemma på akuten.
Hur är det, är du uppknuten någonstans? Terapi? Husläkare?

jag har haft kontakt med den lokala vuxenpsykiatriska mottagningen tidigare, men bröt kontakten där eftersom att jag inte var nöjd.

har ansökt om KBT sedan kanske fem, sex år tillbaka. flyttade för ett och ett halvt år sedan till en ny stad, ca 30 mil från min gamla hemstad GBG, och tog då genast upp kontakten med psykiatrin eftersom att jag vid det tillfället mådde mycket dåligt.

var trött på alla antidepressiva mediciner som inte hjälpte och frågade min läkare om KBT, vilket han lovade mig både skriftligt och muntligt. Han sa att jag skulle få börja behandlingen inom ett halvår.
Blev följaktligen kallad till en vad jag trodde var "KBT-specialist", men responsen jag fick från psykologen var: "Jag är inte utbildad inom KBT, men har läst lite om det." Kändes jättebra, med tanke på att man hade blivit lovad kognitiv beteendeterapi som skulle sträcka sig över två års tid.
När jag bad dem kolla upp detta i journalerna kunde de konstatera att jag faktiskt hade blivit lovad KBT-terapi. Varför läkaren hade lovat mig det visste dom inte eftersom att mottagningen inte hade någon utbildad KBT-terapeut.

Psykologen jag träffade var en total idiot och sa redan efter ett par månader att "jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att hjälpa dig mer än vad jag redan gjort" - vilket förövrigt var ingenting. Bröt genast kontakten med honom, eftersom att jag var skitförbannad. Försökte klara mig själv så gott det gick de följande tre månaderna innan jag tog upp kontakten med min psykiatriska mottagning.
Jag var mycket tydlig med att jag INTE ville ha samma psykolog som tidigare, men av någon anledning fick jag det i allafall. Träffade honom en gång, men han verkade mest irriterad över att jag var tillbaka. Bröt därefter kontakten igen, men har tagit upp den igen för ett par veckor sedan. Har fått en tid med en läkare på mottagningen som jag ska diskutera mina problem med, dock inte förrän om ett par veckor. Så där står jag nu.

Känns ganska svårt att koncentrera mig både på mina fysiska och psykiska problem eftersom att jag jobbar sex dagar i veckan och därefter kommer att plugga upp lite ämnen på halvtid också...

Alternativet blir att gå till socialen eller försäkringskassan och be om hjälp, men detta är en lång process och jag har en hyra att betala under tiden.
Därför känns det som att jag befinner mig i en ganska omöjlig situation.

Men ska pusha på om KBT igen och se vart det leder. Förhoppningsvis kan jag få ekonomiskt stöd från annat håll under tiden, eftersom att jag redan nu känner att det är mycket svårt att både jobba och ta hand om mina övriga problem...

Ok. Har du fått ett EKG taget på akuten eller nån annanstans? Utöver hjärtklappningen (som inte är alls specifik) finns det inget som tyder på att du har nåt fel med hjärtat.

Du är inte på nåt sätt typfallet för en patient som får kärlkramp och dina symptom låter heller inte riktigt så.

Det finns inget som ger en direkt bild av varken en brist på nånting, hormonrubbning, en infektion eller kronisk sjukdom.

Alkoholmissbruk skulle i sällsynta fall kunna ge besvär som liknar en del av dina, men eftersom du är ung (troligen), att du äter bra och att du redan slutat går detta bort.

Återstår ångesten. Om den förklarar allt vet jag inte, men att den är en mycket stor del står helt klart. Ångesten gör att din smärtsensorik blir känsligare. Att du får hjälp för den är en grundläggande förutsättning för att du ska må bättre, för om det skulle finnas t.ex. bakomliggande muskel/ledsmärtor, så döljs det i, och förvärras av, ångestens symptombild.

nej, har aldrig fått ett EKG taget någonstans tidigare.
har sökt hjälp för ångesten i tio år snart men har bara blivit erbjuden mediciner hittils.