Malmöläkare anklagad för mord på son, dotter och hustru 1976-77, friad 1978

Hittade denna. Han gick iaf bort rätt tidigt:

”Narkosläkaren Jens Bernow, Höllviken, har, som tidigare meddelats, avlidit, vid 64 års ålder. Hans närmaste är hustrun Annika, född Lindblad, och sönerna Mårten Bernow, med hustru Sara, och Mattias.
För oss blev Jens Bernow tidigt en läromästare. Som vi tacksamt vände oss till för goda råd och praktiska tips när vi för över trettio år sedan som nyfikna unga läkare kom till Malmö allmänna sjukhus. Med glädje och entusiasm delade han gärna med sig av väl underbyggda kunskaper och kliniska erfarenheter. Det man fått höra av Jens visste man alltid att man kunde lita på.
Vänner, kollegor, medarbetare, fackliga företrädare, studenter och tiotusentals patienter uppskattade det grundliga engagemanget i det mesta som Jens tog sig för. Varje uppgift – liten som stor – planerades och slutfördes med beslutsamhet, precision och fingertoppskänsla. Inget lämnades åt slumpen.

Med åren utvecklade Jens en naturlig förmåga att stimulera och lyfta kollegor och medarbetare på våra operations-, uppvaknings- och intensivvårdsavdelningar. Alla skulle vara med. För honom var detta självklart. Och välförtjänt utsågs han formellt av läkarstudenterna på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet för några år sedan också till bäste kliniske handledare i Malmö.
Men det var ändå inte på sjukhuset som livsglädjen, generositeten och energin blommade ut. Utan i den förväntansfulla inre kretsen kring det festligt dukade bordet. I goda vänners lag. Långt från vardagens krav och förväntningar.
Där, i tillvarons gyllene stunder, såg Jens som värd till att hela tiden inkludera alla. Inbjudande. Naturligt och vänligt. Genuint intresserat. Med glimten i ögat. Och aldrig påträngande.
Nu har det gått ett halvår. På dagen. Vi hör inte längre hans kloka, uppriktiga och orädda röst i den krävande och inte sällan stormiga vardagen. Vi fattas en oerhört erfaren och uppskattad kollega. Och vi saknar en av våra allra bästa vänner.
Samtidigt är vi tacksamma över att ha fått vara en del av detta. För Jens lever vidare inom och genom oss.”

Källa: Sydsvenska dagbladet 20140620

Sjukt. Tänker på detta fall och blir upprörd. Jag är övertygad om att han var skyldig.

Om inte så är det verkligen en tragedi. Tänk att ens barn dör. Två stycken. Och dessutom ens älskade fru som är gravid med tredje barnet. Förstår att man tar sitt liv då. Men förstår inte att man väntar i flera år och festar och gifter om sig…

Mer än flera år skulle jag säga. Detta hände ju på 70-talet han dog 2014.

Men herregud. Hur kan hela denna mordhärva med inblandande från övre medelklass vara så nedtystat?!

Man borde göra tv-serie av dramat.

Så man tyckte alltså det lät rimligt att först tar modern livet av sig och samtidigt dör ungen av en olycka.
Sveriges mest inkompetenta polis som blev satta på ärendet?
En praktskandal att han kom undan.

Så han dödade sonen ett år tidigare?

Vad i helvete var detta för snubbe som fick mörda fritt?

Äntligen hittar jag detta fall som levt i mitt minne så länge! Jag läste om det när det begav sig och det jag framförallt reagerade på var att läkaren - när den lille sonen dog - sade på engelska till sin hustru: "He is dead." Det var supermärkligt tycker jag. Någon här i tråden lade upp länkar till artiklar på Photobucket, däribland en artikel som hade till rubrik just detta om "He is dead". Tyvärr verkar länkarna inte längre gå till några artiklar. Om någon annan har denna artikel vore det mycket intressant att få ta del av den.

Vad var det för sorts hjärnoperation han gick igenom? Litet udda att han valde att ta sitt liv genom att hoppa från en bro; som narkosläkare hade han ju tillgång till preparat som han lätt kunde injicera och få en mindre traumatisk död.

Hemskt att en mördare slapp undan undra om hans nya barn och hustru vet om hans bakgrund.

Uppgiften att JB genomgick en hjärnoperation torde vara trolleri, dessutom tog han inte livet av sig utan dog av sjukdom.

Så synd, hade hoppats att självmordet berodde på att hans onda samvete kom i kapp honom. Men förmodligen hade han inget samvete alls.

Intressant och spännande fall. Fanns det någon bevisning som egentligen talade emot läkarens version av det hela?

I stort så låter den ändå rimlig. Försvårande dock att han erkände handgemäng natten innan dödsfallen.

I mina ögon ett 50/50-fall huruvida han var skyldig eller ej.

Det där stämmer inte. Jag vet med säkerhet att han tog sitt liv. Han hoppade från en bro.

Se min kommentar: han tog sitt liv genom att hoppa från en bro

Han var ju läkare och det är ju tänkbart att det var ganska rationellt att ta sitt liv för en läkare som vet vad demens och hjärnskador kan göra med impulskontroll. Han var kanske rädd att avslöja sanningen med allt det skulle innebära för fru, barn och barnbarn?