Queen - stora och officiella tråden

Vi tänker nog rätt lika här

Party, Rain Must Fall, My Baby Does Me, Hang On In There och Chinese Torture tycker jag verkligen inte är några höjdare. Queen kunde göra bra pop, men dessa känns väldigt slarvigt gjorda. Jag hade hellre skippad dom helt för att få en bättre helhet. Då jag är ett stort Queen fan "hatar" jag dom inte, men jag förstår folk som hoppar över dessa.

Khashoggi's Shop och The Invisible Man är snäppet bättre, men känns fortfarande slarvigt gjorda.

Däremot är The Miracle, I Want It All, Breakthru, Scandal och Was It All Worth It starka låtar i sin egen rätt. Speciellt den sistnämnda. Was It All Worth It kan vara Queens mest underskattade 80-tals låt.

Håller med om det mesta angående "The Miracle"-plattan. De två saker som jag invänder mot är "My Baby Does Me" som är precis vad den är tänkt att vara, en helt ok utfyllnadslåt som ibland behövs för att andra låtar ska lyftas fram. Jag tycker den har en cool basgång, skönt sväng och en nonsenstext som ändå funkar ihop med det andra. Sak två är "Kashoggi's Ship" som börjar riktigt bra men efter ett tag tappar man liksom fokus och det håller inte hela vägen.

Sen kan man alltid diskutera "Was It All Worth It" och om den skulle vara underskattad. Det är ju upp till var och en och i mitt fall så tycker jag den är ok, varken mer eller mindre. Själv har jag svårt att hitta någon låt alls från 80-talet som jag skulle vilja höja upp lite. De som är bra är väl ansedda som bra och det enda jag kommer på är att "I Want It All" i mitt tycke faktiskt är bättre än så bra de flesta ändå tycker den är. Däremot tycker jag att "The Show Must Go on" är rejält överskattad och att "Radio Ga-ga" är en jävla skitlåt.

Sen ger jag mig, förmodligen till Oakenshields stora förtret , ut på en skör tråd och säger att "Another One Bites The Dust" är visst en bra låt, visserligen inte en Queen-aktig låt och kanske inte toppX-material men ändå i konkurrens med vad de flesta andra som avvek från traditionella marker i slutet av 70-talet mäktade med så håller den bra.

Vad tycker vi om Queen?

Vi tycker att debutplattan är förbannat bra, vi tycker att Brian May dominerar med tre suberba låtar ("Keep Yourself Alive", "Doing All Right" och plattans bästa spår "Son And Daughter"), Roger Taylor bidrar med suveräna "Modern Times Rock & Roll" medan däremot Freddie Mercury bara håller hyfsad klass där han endast når toppform med "Jesus".

Vi tycker att bandet är lika tufft på andra plattan men May verkar ha bränt det mesta krutet på debuten för här är hans låtar inget vidare och tamigfan gäller inte detta även Roger Taylor. Freddie däremot dominerar och hans sida är plattans behållning. "The March Of The Black Queen" och "Seven Seas Of Rhye" är bästa låtarna men i "Father To Son" hittar vi partier med kanske den hårdaste musik de någonsin skulle åstadkomma. Trots dessa partier är låten som sagt ungefär lika grå som resten av förstasidans material.

Vi tycker att "Brighton Rock" är en bättre platta än andraverket då den öppnas med plattans tre bästa låtar och vi börjar få en bild av hur bandet egentligen ser ut med en blandning av hård rock, msuikalnummer, ballader, anthemliknande saker och dessutom de Deacon-signerade bidragen som inte liknar något av det tidigare nämnda.

Vi tycker att "A Night At The Opera" är bandets peak där allt fallit på plats. Freddies "Bohemian Rhapsody" givetvis är mästerverket men Mays "The Prophet's Song" kommer inte långt efter, Deacon fortsätter sin egna väg med "You're My Best Friend" och Roger 6/8:ar sig fram i min absoluta Queen-favorit "I'm In Love With My Car".

Vi tycker att "A Day At The Races", trots helt ok klass, är en sämre kopia av plattan innan och "News Of The World" rivstartar med den skivans två megaklassiker där man egentligen ska ifrågasätta om megaklassiker nummer två ligger på rätt plats i låtordningen eller om plattan som helhet hade mått bättre av den som sistaspår.

Vi tycker att "Jazz" är en förbättring med Mays "Fat Bottomed Girls" och "Dead On Time" som extraordinära låtar. "Bicycle Race" är den i mitt tycke knepigaste låten med bandet då den ibland är genialisk men vid andra lyssningar är den totalt avskyvärd, förklara det den som kan.

Vi tycker att "The Game" inleder ett mediokert 80-tal med musik som inte låter speciellt Queen öht. "Another One Bites The Dust" är en bra låt (there we go again ) och det är även "Crazy Little Thing Called Love". Tyvärr är båda låtarna som sagt var inte mycket av vad som gjort bandet bra. Den ena är någon slags discofunk, den andra Shakin' Stevens och båda är idag totalt sönderspelade.

Vi tycker att trots Bowiesamarbetet på den av Vanilla Ice förstörda "Under Pressure" så är "Hot Space" en parantes i katalogen. Snabbspolning framåt.

Vi tycker att "The Works" innehåller ett par toppar i "It's A Hard Life" som andas lite klassisk Mercury och Deacons "I Want To Break Free". "Radio Ga-Ga" är däremot hemsk och Mays hårdrockarspår låter ganska likt det mesta som Helix och Twisted Sister sysslade med samtidigt, fast med mindre humor.

Vi tycker också att "A Kind Of Magic" är ungefär lika rolig som "Highlander" 3, 4, 5 osv trots en bra titellåt.

Vi tycker också att "The Miracle" är det bästa på över tio år och det beskrivs mer i inlägget innan. Titelspåret är klassiskt Queen-aktig och man måste bara nämna Deacon på "The Invisible Man". Här slås man också för första gången på länge av hur jävla bra Mercurys och Taylors röster passar ihop.

Vi tycker att "Innuendo" är en svag platta utan riktiga höjdare men vi tycker att "Tjäna-lite-stålar-på-arkivskrap"-plattan från 1995 faktiskt är ganska lyssningsbar. Det kan vara öppningen med en helt fantastisk "It's A Beautiful Day" som sätter tonen men "Let Me Live" som följer och The Cross-låten "Heaven For Everyone" är också riktigt bra. Plattans bästa låt är Brian Mays "Too Much Love Will Kill You" som även om den är jävligt bra i Mays version är ännu bättre med Mercury på sång. En annan favorit är "You Don't Fool Me" som visserligen inte låter mycket Queen (jag får vibbar av Robert Palmer och/eller Power Station i början av låten) men är ett lysande exempel på vad man kan åstadkomma med studioteknik.

På det stora hela lyssnar vi hellre på låtar skrivna av Brian May än Freddie Mercury och vi anser att Queen är Queen med en alldeles egen nisch i musikhistorien och framför allt 70-talet är att föredra där de var världens bästa pompösa, bombastiska, innovativt genremixande, pretentiösa och stundtals hårt rockande band.

Håller med dig angående de sista låtarna (minus Breakthru, har aldrig gillat basgången i den låten annars ok). Was It All Worth It är riktigt bra och titellåten The Miracle var den låten som fick mig att upptäcka Queen så den har givetvis en speciell plats i mitt hjärta

The Works

Är det bara jag som gillar Radio Ga Ga ?

Tear It Up och Machines (Back to Humans) är solklart Brian Mays två sämsta hårdrocksspår i bandets karriär och att Machines (Back to Humans) är 5:10 hjälper inte direkt.. Personligen föredrar jag något av deras mest intetsägande popspår (läs Hot Space) anyday of the weak !

Man On The Prowl är en svagare version av "Crazy Little Thing Called Love" men fortfarande bra.

Keep Passing The Open Window är bra, men borde kortats ner till ett traditionellt popspår på ca 3:00 minuter. It's a Hard Life och I Want to Break Free är två gedigna pop/rock nummer. Medan Hammer to Fall är en av 80-talets Queens bästa hårdrockspår.

Is This the World We Created...? I like it, ger skivan lite extra variation.

I slutändan har vi det kanske bäst varierade albumet (musikaliskt) som 80-tals Queen gjorde, men likt The Miracle och möjligtvis alla av Queens 80-tals album är det vissa låtar (hitsen?) som håller en högre kvalitet än övriga albumet. Då 80-talet kom kan jag faktist inte hålla något emot dem att de gick åt "pop hållet" även om de borde lyssnat mer på Roger Taylor och behållit mer av rocken. Jag tycker dock de borde lagt ner samma energi på samtliga låtar, vilket de gjorde (för det mesta) på 70-talet. Detta kan vara en resultat av solo karriärerna, att medlemmarna höll på att växa ifrån rock n' roll livet (John Deacon har väl 9 barn? ) och att "musiken" på 80-talet handlade mer om extravaganta shower och flashiga kläder än välskrivna låtar (det sista är en grov generalisering dock).

Var och såg "A Night at he Opera" i Lund i lördags. Riktigt cool och bra. Sångaren låter obehagligt lik Freddie...

Queen var mina favoriter en gång i tiden. Jag gillar dem fortfarande, i synnerhet deras 70-tals period är helt otrolig med fantastiska verk. Under 80-talet kom det enbart spridda skurar med några bra låtar på skiva samtidigt som de gjorde rent av urusla och larviga låtar. Tycker texterna blev rejält sämre också men de avslutade med flaggan i topp med "the show must go on". Har hört att de fortfarande kör ibland med en ny sångare vilket låter som att det inte kan leda till något bra.

Finns det förresten någon bra biografi om Freddie Mercury? Ett mycket intressant levnadsöde.

Inte alls! Då jag är mycket mer av en synthare än en hårdrockare, uppskattar jag Queens poppiga sida. "Radio ga ga" är en av mina favoritlåtar, fast ännu bättre är t.ex. "I want to break free"!

Åh, det är ju en underbart vacker låt. En jättefin version av den finns på dvd:n "Live at Wembley".


Ändå var det Taylor som skrev ovan nämnda "Radio ga ga" och "A kind of magic" - två låtar långt ifrån hårdrock!


Jag såg den showen i Jönköping förra året. Johan Boding var jättebra, fast så likt Freddie tycker jag inte han låter och det är nog heller inte meningen. Showen som helhet var suverän.

Är du helt hjärndöd? My Fairy King är fan bland det bästa som någonsin skrivits. Alla kategorier.



Skit samma, en sak jag precis upptäckte är et oidentifierbart ljud i The Millionaire Waltz (sanslöst jävla grym låt). Runt 2:17 ungefär så är det ett långt jävla såsigt ljud som låter stråkigt/mellotronigt, men det kan ju knappast vara en synth. Är det någon sång/gitarrgrej med fett spejsad effekt eller vad är det? Vet att jag ha sett någon wiki-sida där det står vilka som spelar vad på alla låtar, men kan inte hitta den nu.

Hjälp mig, kliar sönder mitt huvud här i förtvivlan över att jag inte fattar.

Det låter sannerligen lite som en mellotron men eftersom May är listad att spela harmonium på plattan lägger jag min röst på det.

Keep Yourself Alive är förmodligen debutens bästa låt. Tycker Great King Rat är ruggigt grym. Jesus är helt klart albumets sämsta låt.

Vad gäller The Millionaire Waltz skulle jag tro att det är gitarrspel där mellan 2:17 och 2:20. En lite grej som gör mycket. Basgången är förövrigt helt rysligt bra. Men håller mig dig om låten, den är ett av Queens största verk helt klart. Tillsammans med Somebody To Love, The Fairy-Feller's Master Stroke, The Prophet's Song, The March Of The Black Queen, Bohemian Rhapsody, My Fairy King, In The Lap Of The Gods och Brighton Rock. Det är väl bandets alla mästerverk.

De är helt okej, men inte mer. Absolut inte värda hypen.

De har 3-4 låtar som verkligen är skitbra. Men därefter bleknar det ganska kraftigt. Want to break free och I want it all är två av mina absoluta favoritlåtar med Queen.

Får ibland lite cabaré/musikalkänsla av Queen. Vet inte alltså. Nä, jag gillar dem inte särskilt bra överlag.