Män som simmar (2010)
En dokumentär om några medelålders män som tränar konstsim och ställer upp i VM.
Lite småmysig, främst på grund av att regissören berättar lite om sig själv och samtidigt om sina vänner plus konstsim såklart. Dokumentären är ganska lättsam och utmärker sig tyvärr inte på något sätt. Speltiden bidrar också till att det hela faller lite platt. Regin känn också rätt klumpig, men det kan jag ha lite förståelse för.
2/5
Grey Gardens (2009)
Filmatisering om mamman Edith Bouvier Beale och hennes dotter med samma förnamn.
Filmen har sina stunder, det är nog en bra och lättsam introduktion till dessa excentriska kvinnor. Nu har jag inte sett dokumentären än, men jag tänkte göra det inom en snar framtid. Kan tänka mig att den är bättre och mer intressant, även om detta som sagt kan vara en bra introduktion om man är intresserad av kvinnorna. Här är det en hel del snyft för sakens skull och en hel del smöriga stråkar. Jag tycker inte att man gör något spännande kontra intressant av hela metagrejen heller, rätt så synd.
2/5
Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2 (2011)
Harry, Ron och Hermione drar tillbaka till Hogwarts för att finna och förstöra Voldemorts sista horrokruxer och bekämpa honom.
Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan av Harry Potter, alla föregående filmerna har jag inte gillat jättemycket, men för att vara avslutningen var detta nästan sämre. Det osar av det mesta som är typiskt när det gäller Hollywood. Storslaget, pompöst, förutsägbart, för sentimentalt och helt enkelt trist. Mycket händer, det är mycket intetsägande action för att föra fram storyn, men aldrig blir det spännande eller tillräckligt intressant för ett högre betyg. Jag vill ha mer av mystiken, Potters kamp mot Voldemort blir till slut rätt så tröttsam osv.
2/5
The Dark Knight Rises (2012)
Bane äntrar Gotham City som den nya terrorledaren. Och detta är åtta år efter förra filmen utspelade sig. Polisstyrkan har ingen chans att strida mot Bane själva. Då tvingas den pensionerade Batman att återvända för att återigen rädda sin stad.
Ungefär som jag förväntade mig. Sett ur en teknisk synvinkel är det väldigt välgjort, det kan jag absolut ge Nolan kudos för. Sedan finns det en hel del bra skådespel. Men resten tycker jag inte är så mycket att hänga i granen. Här är Nolans stil riktigt tråkig, han vill för mycket. Speciellt när det gäller berättarstilen. Det ska hända saker hela tiden, det ska vara pampigt, hans klippning blir tröttsam, actionscenerna är inget vidare och jag känner varken spänning, själ, hjärta, hjärna eller finess.
Hela filmen känns också ganska förutsägbar och oerhört övertydlig, vilket drar ner hela upplägget ytterligare ett steg. Det blir bara trist till slut. Men det var ingen usel bioupplevelse i alla fall. Jag står dock fortfarande fast vid att Nolan inte är en speciellt intressant regissör.
2/5
Me and You and Everyone We Know (2005)
Om några människors livsöden. Bland annat en ensam skosäljare och en excentrisk konstnär som kämpar för att kunna ansluta till varandra.
Kanske inte så dumt, men tyvärr har detta gjorts så mycket bättre innan. Man kan inte låta bli att tänka på filmerna av Todd Solondz. Han är bra på att väva ihop just livsöden och pinsamma plus tragikomiska vardagssituationer. Mycket bättre än Miranda July, därför faller Me and You and Everyone We Know lite platt. Här känns det också som att karaktärerna är lite mer tillgjorda för sakens skull. För övrigt var speltiden lite väl kort för ändamålet. Trots detta blev det lite intressanta situationer ändå, så filmen får en stark tvåa.
2/5
