Kasaba (1997)
Filmen berättar om en familj som består av tre olika generationer sett ur barnens perspektiv.
Börjar riktigt lovande, sedan blir det så satans ojämnt. Allting är uppdelat i lite mindre delar, jag skulle säga att det är på grund av den längre delen som filmen tappar det mesta. Inledningen med klassen som ska läsa om sociala samhällsstrukturer bådar för något poetiskt, intressant och bra. Det är i alla fall schysst hur Ceylan bakar ihop alla fyra årstider och får det att se ut som om allting har hänt under en och samma dag.
Kasaba är en är en lågbudgetfilm, men samtidigt är det svartvita fotot rätt snyggt och Ceylan får fram en poetisk effekt. Dock så märks det att filmen är lite amatörmässig på sina ställen, å andra sidan är det ingenting som stör mig. Som sagt, den längsta delen i filmen gör att helheten blir ojämn, ibland kommer det en intressant monolog eller dialog, men den kan också försvinna illa kvickt för att vi ska lyssna på någon som berättar om Alexander den store på ett rätt tråkigt sätt.
Filmen har sina brister, men de bästa bitarna väger upp för en svag trea. Skådespelet lyfter helheten med, det är ju i princip bara amatörer som faktiskt bidrar till en väldigt naturlig ton. För att vara en debut med alla medföljande resurser är det ju inte illa. Men jag tror mer på hans senare filmer, är ju trots allt mest nyfiken på hans senaste alster Bir Zamanlar Anadolu'da.
3/5