Mycket snack har det varit kring denna rulle, så man hade ju en del förväntningar.
Snyggt gjord, en del bra effekter och överlag rätt suggestiv. Men när den vad slut inföll ändå känslan av jaha, var det allt? Jag har visserligen sett Battle Royal, så då blev det kanske svårt att ge denna film en ärlig chans. Nu kändes den varken nyskapande eller häpnadsväckande. Nu blev Hunger Games istället degraderad till "samma sak i annan förpackning".
Ingen film jag vill se igen eller finner värdig en plats i min lilla filmsamling.
Slutet var så jävla lyckligt och kärleksfullt att det nästan ilade i tänderna av sötsliskighet.
Mjo förstår dig. Kom ihåg dock, det är två filmer kvar som skall göras.
Tin-Tin. Bara en massa effekter från början till slut. Hade inte förväntat mig speciellt mycket substans, men detta var något extremt. Filmen kan summeras som Tilde de Paula, snygg men långtråkig. 5/10.
Inte första gången jag såg den, men väldigt länge sedan senast och den är fortfarande lika bra.
Det är inte ofta som det vattnas i ögat för mig när jag ser på film men det här är en av dom.
Hugo
Grym film. Samtidigt som den var så sorglig så fick den mig på något sett att må bra under hela film. För jag hade hela tiden på känn att det skulle gå bra tillslut. Flera sköna karaktärer dessutom (tänker främst på vakten på stationen). 8/10
Ny thriller med Mark Wahlberg, Ben Foster och omänskligt snygga Kate Beckinsale. Den var ganska spännande emellanåt, men utöver det var det inte mycket att skriva hem om. Överlag en ganska trist handling med logiska luckor överallt, och sista biten av filmen är rent ut sagt dålig.
Danska Flamman och Citronen om två allt annat än glorifierade motståndsmän under tyska ockupationen. En tät och spännande film, som håller nästan hela vägen.
Men det var den dyraste danska filmen någonsin, och mot slutet märker man att producenterna tar det säkra för det osäkra. Det blir några banala Hollywood-aktiga shootouts som drar ner helhetsintrycket.
Men ändå en mycket sevärd film.
Det sker ett anfall med atombomb och en grupp överlevare lyckas fly ner i ett skyddsrum där de skall försöka överleva tillsammans. Det går inte helt smärtfritt till. Känsliga tittare varnas.
Såg filmen A Dangerous Method och av de filmer jag har sett hittills av Cronenberg så är det här den svagaste. Filmen bjuder ändå på ganska bra skådespel av både Fassbender och Knightley men jag blir inte berörd av filmen. Kan vara att jag läst väldigt mycket om/av både Freud och Jung, men jag tycker filmen hade vunnit mycket på att få med mera av Mortensen i filmen. Jag gillade hans tolkning av Freud, jag hade gärna sett mycket mera av han i filmen! Nu kretsade filmen mera kring "förbjuden kärlek" och brevväxlingen mellan Freud och Jung, vilket inte direkt gjorde filmen mer intressant.
Snygga miljöer och hyfsat skådespel i all ära, det här var en okej film i mitt tycke, inte mer. Jag hade helt enkelt för höga förhoppningar på filmen.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
