En liten pojke som inte tror på jultomten får sitt livs överraskning på julafton. Utanför sitt fönster ser han ett tåg som är på väg till Nordpolen och en konduktör som ber honom stiga ombord. Snart börjar en hisnande resa till jultomtens verkstad.
Animerad film där man lyckats ganska bra med detaljerna.
Men i mitt tycke lite för mycket sång och dans, men jag är kanske inte riktigt målgruppen för filmen. Fina detaljer där Tomten verkligen har en fin anläggning för pakethantering.
Och en gammaldags färgsättning.
Nu lackar det mot jul, och man får väl vara lite snäll, så 3+/5 får det bli.
IMDB 6,6 = 3,49/5
247469 röster
Hade TVn på i bakgrunden i
Helgen. Det var länge sen jag såg en film med så stark Uncanny Valley-känsla.
Efter en krashlandning i Afrikas djungler återvänder den något labile Dr. Decker till London med en ny upptäckt och en schimpans. Hans upptäckt av ett tillväxtserum mottags med med viss skepsis bland kollegor. Dr. Decker prövar då ett mer handgripligt sätt att övertyga sina skeptiska kollegor genom att injicera serumet i den lilla schimpansen Konga.
Ni har säkert gissat det, schimpansen växer och blir stor som en gorilla. Dr. Decker tycker inte om att hans forskning hotas av någon universitetschef, och skickar jätteapan på honom, polisen vet inte vad dom ska tro. Men Decker utsätts för utpressning, hans mångåriga sekreterare är upprörd över mordet, men kan överse med det om dom gifter sig, Decker accepterar.
Men han har spanat in en söt studentska. Sandra, som han bjuder hem efter att Konga har tagit kål på hennes pojkvän. Decker vill visa sitt växthus med gigantiska köttätande växter, där kräver han att Sandra ska följa med honom till Afrika för ytterligare forskning, men Margret har hört allt.
Hom ger Konga ytterligare en tillväxtdos, och beordrar Konga att nacka Decker, men apan ger sig på Margret och dödar henne, sedan slår den sönder växthuset och greppar Decker samtidigt som Sandra attackeras av en växt. Nu växer Konga till King Kong storlek, och skrämmer folk.
Armén kallas in, och blåser på med vad dom har i vapenväg, och jätteapan kastar/tappar Decker som dör, strax därpå dör även Konga, och återgår till att vara scihmpans, död.
Hur det gick för sandra i växthuset får vi aldrig veta.
Jösses vad dom hittade på förr också.
Vet inte om det var ett försök till en modernisering av King Kong, eller nåt 2/5
Den här filmen är så förbannat snyggt gjord! Bilden och detaljerna är i det närmsta felfria.
Det är bra dialoger och jag fullständigt älskar den rent dystopiska noir-känslan i filmen. Man kan verkligen känna det totala andliga mörkret och misären i staden allt utspelar sig i.
Filmen är uppbyggd på fyra episoder som alla utspelar sig i samma stad. Jag brukar generellt ha svårt för filmer som visar flera olika episoder, men jag gillar verkligen det konceptet här. De har fått till det så oerhört snyggt.
Jag förstår inte riktigt den andra episoden dock, som bara är några minuter lång. Jag hinner inte ens komma in i någon handling innan det är slut. Men känslan är där likväl, så jag njuter ändå.
Tänk vilka kulturskatter det finns. Jag har nyss fått lära mig att det fanns en genre som kallas Nikkatsu Swêden poruno. Dessa var japanska sexploateringsfilmer som spelades in i Sverige i början på 1970-talet. De var avsedda för den japanska marknaden, och om de även kanske var avsedda att även ges svensk distribution hände det antagligen något som gjorde att de aldrig fick en sådan, så de har på sin höjd visats på festivaler. Jag har fått veta att denna film, Droppar av honung (スェーデン・ポルノ蜜のしたたり) visades på biograf Aspen i Hägersten strax före jul 2021. Hade jag känt till genren och visningen hade jag gärna tagit mig den lilla biten till Hägersten, men jag visste inget om någotdera.
Därför ska dessa filmer tydligen nästan endast ha visats i Japan, och sedan legat och sovit i Japan tills de fick dvd-distribution för ett par år sedan, men återigen bara i Japan, tydligen.
Jag har fått veta att det gjordes sex stycken Nikkatsu Swêden poruno. Droppar av honung är inte den första av dem men är den första jag har sett. Den gjordes av en japansk och svensk filmgrupp, och skådespelarna är svenskar. Det är en erotisk thriller med simulerade eller delvis dolda sexuella aktiviteter, på japanskt vis med suddiga moln som döljer känsliga bitar. Ibland verkar suddandet ha gjorts i kameran genom att kameramannen har hållit handen för en del av bilden han har sett i sökaren, för att inte bryta mot japansk sedlighetslag. Lustigt att se! Men det finns gott om topless män och kvinnor!
Med droppar av honung menas antagligen vaginala safter, främst sipprande från en gåtfull kvinna som heter Eva som spelas av Solveig Andersson, men även en del andra, mer levnadsglada kvinnor. Eva förför hockeykändisen Allan, spelad av Peder Kinberg som ser ut som Jean-Louis Trintignant minus de spretiga tänderna, men så butter och dyster att jag inte blir attraherad av honom.
Stjärnhockeyslagskottet Allan är sedan ett år gift med Ulla spelad av Lena Backman. Ulla är sexuellt hämmad. Sensuellt hämmad också. Som exempel har hon istället för musik matrecept inspelade på en fin rullbandspelare avsedd för audiofiler. Hon har ingen känslomässig kontakt med sina medmänniskor och Allan är relationsmässigt och emotionellt frustrerad.
I det ingår i hans fall sexuell frustration. Det är ju en ”sån” film.
Filmen börjar lättsamt men blir allt tyngre, först i ”Köpenhamn” i en ishockeyarena som kallas ”Isstudium” men som måste vara inspelad i Sverige, den också. Det vore ju fanken om dansk******** ska kunna roffa åt sig även vår hockey när den ändå är svensk, som de gör med våra industrier och företag. Resten är nog faktiskt inspelat on location i ett välkänt Stockholm (nu femtio år gammalt) och i Dalarna eller åtminstone utanför Stockholm, för dit går färden i denna film i en alltmer ödesmättad skildring av Allans besatthet av den gåtfulla Eva.
Allans fru Ulla går till en aggressiv, vitrockad sexualrådgivare. Redan efter sitt första år som gift med Allan, har äktenskapet problem.
Citat:
— Ni tar inga sexuella initiativ i Ert sexuella samliv med Er man, eller hur? Vill ni svara på mina frågor? Brukar Ni onanera? Tillfredsställa Er själv?
— Jaa.
— Kan Ni göra det här? Vad, kan Ni inte göra det!?!?
— Nej sånt...naturligtvis inte!
— Brukar Ni tillfredsställa Er framför Er man?
— Nej. Aldrig.
— Ni förstår, Ni är hämmad och Ni är försiktig, det är vad jag har kommit fram till. Det är därför Ni misslyckas i det sexuella samlivet med Er man...
...tjatar sexualrådgivaren med freudiansk röst, och han tänker bota henne med hypnos och få henne att masturbera under ett lakan på hans rådgivningskontor.
Det här är naturligtvis helt absurt, och kul! Jag tycker mig se en japansk pinku i Stockholmsmiljö och på svenska, eller ett svenskt teaterdrama i japansk pinku-stil. Det är helskruvat, till och med för idag.
Den hämmade Ulla försöker lösa upp sina knutar, men inte med sin make; han är redan alldeles för distant, utan med Allans vän och kollega Jan (Hans Christopher). Inte Allan emot, han har redan lämnat den nästan frigida Ulla i sitt hjärta, och är bara besatt av den där Eva.
Jag skulle ha svårt att sätta betyg på den här rullen men dess värde överstiger dess filmiska kvalitéer. Jag tycker också mer om denna än de flesta erotiska standardthrillers jag sett, kanske för att de andra så ofta fastnar i tråkiga formatmallar, och de blir sällan vare sig erotiska eller spännande. Men jag kan tänka mig att den här filmen uppfattas som konstig och det beror då nog på kulturkrocken japanskt mot svenskt.
Jag är osäker på om det finns en politisk dimension i den, men polisen jagar en beväpnad brottsling som återkommer i återblickar, och Allan läser en bok om den svenska översten Stig Wernerström som spionerade för Sovjetunionen och hade gripits tio år tidigare. Men det finns många detaljer att upptäcka i Droppar av honung. T.ex. Kim Anderzon. Jag kan inte rekommendera den, men jag gillar den. Som sagt: en kulturskatt!
__________________
Senast redigerad av ZweiLife 2024-11-26 kl. 15:19.
Lite som Die Hard. Två brandmän får nys om en guldgömma i ett nergånget och övergivet industriområde. De åker dit med klätterrep och guldgrävarverktyg. Väl där bevittnar de ett mord. Nu är de fast i byggnaden. Ice T är riktigt bra i filmen medan iskuben ser sedvanligt butter ut. Tiny Lister används knappt alls utan är snarare en muskulös gimmick som har metalldubbar på skorna. De svarta i filmen är alla väldigt karismatiska och handlingen är intressant fram till slutet som mest är vanlig tråkig action med explosioner och lite slagsmål och pickadollbråk. Sedan slutar filmen väldigt abrupt och det var inte mycket till ståhej.
Innocent Lies In September 1938 a British detective comes to a small French coastal town in order to investigate the death of a colleague. Prime suspects are the members of English aristocratic family with plenty of skeletons in the closet. This is a loose adaptation of the Agatha Christie novel Towards Zero.
"Oskyldiga lögner", som den heter på svenska, är en thriller-, mysterie- och dramafilm producerad i Frankrike och Storbritannien som släpptes 1995. Den har ett lågt betyg på IMDb: 4.5 stjärnor av 10. Den är en långfilm med en speltid på 1h 28min.
Hade vissa förväntningar på filmen men blev besviken. Den är ofokuserad, flummig och slutet är allt annat än tillfredsställande. Trots allt är det inte den sämsta film jag sett.
Jag såg denna i mina tonår på bio när den gick, och jag gillade den då. Nu har jag inte sett den på säkert 20 år.
Detta är ju verkligen inte min typ av film idag. Jag tycker inte om actionscener alls, för mig blir det bara en transportsträcka till nästa scen som kanske kan föra handlingen framåt istället. Som tur är så är det inte överdrivet mycket actionscener i filmen trots allt. Ja... förutom mot slutet då.
Jag har lite svårt att förstå vad som händer många gånger, det känns som man försökt göra häftiga scener och effekter mest. Dock ska jag säga att jag gillade början av filmen till viss del. Då var det lugnare och hade mer handling. Sen känns det som att allt spårar ur mer och mer i något slags actionäventyr som inte riktigt blir min kopp te.
Sen kan jag tycka det blir lite fånigt när de ska försöka köra på någon brittisk accent när det är amerikanska skådespelare. Det kändes inte så övertygande, speciellt när Angelina Jolie körde på det. Hon är så starkt förknippad med amerikansk film och sin vanliga accent.
Dock ska jag säga att filmen ändå på något sätt har sin charm, trots alla mina invändningar.
Jag har spelat något av Lara Croft-spelen när jag var yngre, som såklart spelar in en del, och jag fick en ganska fin nostalgisk känsla när jag nu såg om denna film som jag en gång tyckte om så mycket när jag såg den på bio i min ungdom.
Sen är Angelina Jolie jäkligt snygg i denna film. jag har alltid varit svag för hennes looks.
Jag har inte riktigt bestämt mig än för om jag ska spara filmen i min samling eller ej. Men det lutar ändå lite åt att göra det av nostalgiska skäl, även om det kanske tar 20 år till innan jag ser den igen.
__________________
Senast redigerad av Bartman777 2024-11-27 kl. 12:41.
Fortfarande sjuk i corona - såg denna med sambon igår kväll. Trevlig och hemsk dokumentär som lärde mig lite om Cornelis. Fin att titta på var den också. Hans-Erik gör ett strålande jobb men så tillhör jag ju turbojugend också..
4/5
Jösses vad smaken är olika. Jag tycker Hans-Erik Dyvik Husby är en katastrofal skådespelare i Cornelis.
Cornelis går nu på Svt Play. Vi får se om jag orkar se hela. Det är dåligt skådespeleri generellt. Det är väl regissörens fel också.
__________________
Senast redigerad av Madagascar 2024-11-27 kl. 14:09.
Lara Croft: Tomb Raider (2001)
Jag tycker inte om actionscener alls, för mig blir det bara en transportsträcka till nästa scen som kanske kan föra handlingen framåt istället. Som tur är så är det inte överdrivet mycket actionscener i filmen trots allt. Ja... förutom mot slutet då.
Precis! Det händer ingenting när det bara är en massa action.
Citat:
Sen kan jag tycka det blir lite fånigt när de ska försöka köra på någon brittisk accent när det är amerikanska skådespelare. Det kändes inte så övertygande, speciellt när Angelina Jolie körde på det. Hon är så starkt förknippad med amerikansk film och sin vanliga accent.
Det är väl för att återknyta till originaldataspelet där hon hade brittisk-engelsk dialekt.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
