The Stoning of Soraya M
Bra och intressant film som dessutom är relevant i dagens samhälle. Är väl bara en tidsfråga innan detta blir vardagsmat här i Sverige.
Once upon a time in Hollywood: 3/5
Sjukt tråkig film under stora delar, men slutet är överraskande för den som hört talas om Manson-morden och det är fruktansvärt roligt att se vad som händer med hippiesarna. Den scenen räddar hela filmen från att vara ett fiasko till att plötsligt bli sevärd.
The Stoning of Soraya M
Bra och intressant film som dessutom är relevant i dagens samhälle. Är väl bara en tidsfråga innan detta blir vardagsmat här i Sverige.
Synd att du inte förstod filmens enkla budskap. Otroligt bra film som du behöver se igen. Betyg?
Jumanji: Welcome to the Jungle. - Den var bra, spännande och rolig, sedan tror jag faktiskt att den hade varit ännu bättre om det enbart hade varit äventyr och spänning men ändå en bra film. Urskiljer sig en del mot den från 90-talet.
Hittade Kieslowskis Trikoloren-trilogi för en billig peng och såg nyligen Den blå filmen, som jag tyckte var riktigt bra. Det finns ett stort vemod som är genomgående i den men även hopp. Juliette Binoche gör en bra roll som sorgedrabbad kvinna som förlorat sin man och dotter i en bilolycka. Jag gillar fotot och användandet av musik.
En man har en långsiktig plan om att byta identitet och lämna sin fru.
David "Jagad" Janssen har ett system i Blackjack och drar in en massa pengar.
Samtidigt har han ordnat fram en ny identitet och iscensätter ett självmord.
Han hittar en ny kärlek och dom lever gott på pengarna
Känns lite som flera delfilmer, det saknas en rak tråd igenom filmen, dessutom är det svårt att hänga med var i tiden filmen är, då den utspelas mellan 1963-1978.
Knappast någon slump att filmen var okänd, i varje fall för mig. 3-/5
Synd att du inte förstod filmens enkla budskap. Otroligt bra film som du behöver se igen. Betyg?
Vad är filmens budskap enligt dig då? Att oskyldiga kvinnor förtjänar att stenas till döds? Filmen, som för övrigt är baserad på en sann historia, visar ju verkligen att islam är en "fredens religion".... Jag ger den betyget 5 av 5.
Snygg introscen till en annars rörig film. Matthew McConaughey är huvudroll med Anne Hathaway, Jason Clarke och Djimon Hounsou i halvstora roller.
Allt utspelar sig på en ö. Fotot och miljön är filmens i särklass starkaste sida.
Handlingen känns som en misslyckad Christopher Nolan film. Det finns något av ett djup och jag kan uppskatta att filmen försöker vara unik, men kopplingen mellan dom två huvudhandlingarna är inget jag tog till mig. Några godkända scener dyker upp. Det allra mesta förstörs dock av skum dialog och udda försök att bryta klichéer.
Filmen blir aldrig riktigt gripande, rolig, charmig, läskig eller något utan stannar i något mixat vakuum. Det finns lite naket också, men förmodligen inte det du tänker eller något du bryr dig om att se. Ingen film jag kan rekommendera, men gillar man filmer som går långt ifrån mainstream kanske man uppskattar den mer än vad jag gör.
Betyg?
IMDB: 5,3 / 10
Geomeister: Instämmer ungefär med IMDB. Filmens unika idé och foto räddar filmen en aning.
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2020-07-18 kl. 19:59.
En unik film om Elton John. Filmen tar upp mycket av hans liv i ett ständigt tempo, det är mycket musik och det är mycket grafiskt. Musiken är framförd främst av huvudrollen Taron Egerton, det är INTE Elton Johns riktiga låtar utan tolkningar bra lika. Taron Egerton och gänget sjunger på bra, men det är knappast så att jag kommer lyssna på hans versioner framför originalen framöver.
Filmen berättas ifrån Elton Johns tidiga år till han blivit medelålders. Det tidiga är ganska blekt, men så fort han blir vuxen växer filmen ett steg och ibland flera steg.
Den är cirka två timmar lång och det är konstant nytt som händer eller nya delar av låtar. Det är inte hela låtar som framförs utan kanske halva eller en tredjedel. Kontra denna film med vanliga musikaler där handlingen ofta är tunn har den här nästan för mycket handling.
Elton John är kanske världens största gayikon och ja, hans homosexualitet tar en del plats i filmen. Vilket, likt Queen-filmen Bohemian Rhapsody, mest drar ner för mig. Här har vi en av tidernas största stjärnor som levt ett extraordinärt liv (och mycket av det musikaliska / pampiga är riktigt bra gjort).. Hur intressant är hans homosexuella kärleksliv? För mig.. Lågt. Det är en intim scen och vissa saker som mest är udda. Kanske homosexuella får mer ut av dessa scener än andra. Vad vet jag.
Mycket handlar även om Eltons relation till sina föräldrar samt sig själv. En megastjärna som aldrig riktigt hade ett normalt liv han tyckte om. Delar av detta är välgjort, men det blir lite för mycket. Taron Egerton gör denna del okej, men det känns som dom kunde klippt bort en del. Samspelet med familjen är en av filmens svagare punkter. Några roller längre fram är mer intressanta att titta på.
Likt många moderna filmerna är det ett snabbt tempo. För mig gick intresset upp och ned konstant. Vissa grafiska tricks är grymma (välgjord film överlag), det musikaliska är ofta bra, men det blir mycket yta. Ett fåtal scener berör medan annat känns som en hållplats man väntar på tills nästa bättre grej.
Ändå. En ambitiös film som visar något extra från många biografiska filmer eller musikaler. Om dom bara, likt varje sådan här film, kunde skippat en del av det mer depressiva. Vad är så fel att göra en film som blir ett givet lyckopiller? Böcker lär han kunna skriva flera av.