5 Oscarsnomineringar, ständigt visad på TV (en 90-tals klassiker?) Steven Spielberg, Robin Williams, Dustin Hoffman, Julia Roberts? Yes!
Fast nej! Filmen är lång och det tar lång tid innan den kommer någonstans överhuvudtaget. I ett försök att göra handlingen om Peter Pan originell har man ett mer vuxet perspektiv (som är hur intressant för en 10-åring??) med tiden blir filmen mer och mer barnanpassad. Dock skiftar det mellan mer vuxet, barnanpassad och bara rent av konstigt i tid och otid. Jag tror varken en vuxen eller ett barn får ut särskilt mycket av denna film.
Musiken är det inget fel på egentligen, men passar inte in alls. Dåligt matchad med resten av filmen. Handlingen överlag är bara konstig. Jag skulle mycket hellre sett en klassisk version där ungarna flyger ut genom fönstret och sedan börjar någon historia mot Kapten Krok.
Vad var bra? ETT skämt, den lilla knubbiga killen var rätt kul och själva landet dom byggt upp i sig var snyggt gjort. That's it. Den här är inte medioker. Den här var usel. Inte en chans att jag ser denna med mina, förhoppningsvis, framtida barn.
Aronofoskys senaste rulle handlar om ett par (J Lawrence och J Bardem) som bor i ett enormt hus ute på vischan och får oväntat besök av en främling. Parets olika reaktion inför denna gäst låter tittaren ana att allt inte är frid och fröjd mellan de lyckliga tu. Dialogen är sparsmakad men Lawrence skådespel säger mer än 1000 ord och räcker gott för att hålla intresset uppe första halvan av filmen.
Väldigt snart blir det uppenbart att Aronofsky läst en del Kafka på sistone för saker börjar snabbt spåra ur i klassisk Kafkamanéer, dvs filmens stil är realistiskt men karaktärernas beteenden trotsar allt vad sociala normer heter vilket får tittaren att inse att filmen antagligen utspelar sig på Mars eller i något alternativt kvantuniversum. Så långt är allt gott, alla som inte gillar Kafka kan gå och lägga sig liksom, men snart förvandlas filmen till Body-Horror och det är här det börjar spåra ur fullständigt och mitt intresse försvinner som en avlöning. Otroligt mycket tid går åt till billiga chockeffekter och filmen åstadkommer inget vettigt. Det är som att han inte kunde bestämma sig för att om han ville göra ett karaktärsdrama, eller en skräckfilm så han gjorde både och med förutsägbart resultat; båda delarna svajar.
Filmen har vissa kvalitéer men rullen är lite för amibitös för sitt eget bästa och jag hoppas att Aronofsky återgår till mer välbekant territorium för nästa film. Kul dock att J Law inte suger, hon har varit på min radar sen utmärkta Winter's Bone men var som förbytt i rövrullen American Hustle, men här är hon alltså tillbaka i utmärkt form vilket glädjer en gammal nörd.
Det tog inte många sekunder förrän jag insåg att det här var en "TV Movie". Varför? Kameraarbetet är väldigt rakt på (vilket jag välkomnar efter sett filmer som "Hands of Stone" och "Hook" nyligen) och handingen är i mångt och mycket förutsägbar.
I rollerna har vi Lou Diamonds Philips, en skådespelare som aldrig riktigt nått upp bland dom stora, men jag tror många känner igen honom. Har alltid gillat honom och han gör en godkänd roll även här. Sedan har vi Ernest Borgnine (RIP) en man som var med i MYCKET genom åren och detta blev en av hans sista filmer. Kanske främst känd som andre piloten i serien Airwolf. Han verkar vara en skön gubbe och det är det som skiner igenom.
Filmen gör sitt jobb. Den underhåller och har viss charm. Absolut inget speciellt i världen av westerns, men ibland är det skönt att se något utan massa strunt.
Aronofoskys senaste rulle handlar om ett par (J Lawrence och J Bardem) som bor i ett enormt hus ute på vischan och får oväntat besök av en främling. Parets olika reaktion inför denna gäst låter tittaren ana att allt inte är frid och fröjd mellan de lyckliga tu. Dialogen är sparsmakad men Lawrence skådespel säger mer än 1000 ord och räcker gott för att hålla intresset uppe första halvan av filmen.
Väldigt snart blir det uppenbart att Aronofsky läst en del Kafka på sistone för saker börjar snabbt spåra ur i klassisk Kafkamanéer, dvs filmens stil är realistiskt men karaktärernas beteenden trotsar allt vad sociala normer heter vilket får tittaren att inse att filmen antagligen utspelar sig på Mars eller i något alternativt kvantuniversum. Så långt är allt gott, alla som inte gillar Kafka kan gå och lägga sig liksom, men snart förvandlas filmen till Body-Horror och det är här det börjar spåra ur fullständigt och mitt intresse försvinner som en avlöning. Otroligt mycket tid går åt till billiga chockeffekter och filmen åstadkommer inget vettigt. Det är som att han inte kunde bestämma sig för att om han ville göra ett karaktärsdrama, eller en skräckfilm så han gjorde både och med förutsägbart resultat; båda delarna svajar.
Filmen har vissa kvalitéer men rullen är lite för amibitös för sitt eget bästa och jag hoppas att Aronofsky återgår till mer välbekant territorium för nästa film. Kul dock att J Law inte suger, hon har varit på min radar sen utmärkta Winter's Bone men var som förbytt i rövrullen American Hustle, men här är hon alltså tillbaka i utmärkt form vilket glädjer en gammal nörd.
2 / 5
Tyckte den filmen var mycket bra. Har tänkt mycket på den i efterhand och man kan utläsa mycket kritik mot människoarten och hur vi är. Gillade också Lawrence skådespel. Fotot var dock lite jobbigt, man vart lite åksjuk. 4/5
Berlin 1960, ett passagerarflygplan tvingas, av ett oväder, att lämna flygkorridoren till Berlin, och tvingas ner i Östtyskland.
Ombord har man en avhoppad östtysk flygvärdinna.
En riktig propagandafilm från sin tid.
Kanske är det bra att den finns.
Idag finns det många som aldrig upplevde järnridån, som inte vet att Berlin var indelat i fyra zoner osv.
Hur gick det för flygvärdinnan då ?
Jo, planet fick flyga vidare efter sin nödlandning, utan ett par passagerare, och flygvärdinnan.
Det hette att hon ville åka hem till Dresten.
Hennes tilltänka make, tillika flygledare, ger sig in i Östtyskland för att finna henne.
Det var tydligen inte så svårt att få tag på henne, och snart försöker dom fly med halva stasi i hälarna.
Östtyska polisen är inte så värst effektiv i jakten på rymlingarna, och jagar ner dom ner dom i ett ormboav tunnlar.
Deras flykt slutar i en igenmurad tunnel.
Men med ett upphittat spett så kan den amerikanske flyglefaren slå hål på, något som mest liknar en gipsvägg, och dom kan tillsammans fly till väst, där ljus, värme, och frihet väntar (frihet...hmm, skulle dom inte gifta sig)
Trots propagandan, så dög den visst att titta på 3/5
En Borgward Isabella och en DKW sport blev bra behållning.
Wildling En tjej växer upp i ett hus inne i skogen och blir upplärd att hon måste hålla sig inne i sitt rum så att vildvarelsen (the wldling) inte tar henne eftersom denne äter små barn. När hon är sexton år kommer hon sedermera ut ändå och får lära sig lite om sig själv, sin mamma och framförallt männen i samhället.
Rätt ok film men även förutsägbar och vissa upprepningar av sådant man sett tidigare. Tjejen blir i alla fall snyggare i slutet på filmen och skulle passat bra på scenen med Ozzy Osborne när han var aktiv.
5/10
__________________
Senast redigerad av pethom 2018-04-17 kl. 01:17.
Fd boxare som spelas av Vince Vaughn förlorar sitt jobb och beslutar sig för att jobba via sina kriminella kontakter. En knarkdeal går snett och han hamnar i fängelse där han måste göra ett tufft uppdrag annars blir det tragiska konsekvenser. Håller mig kort då jag inte vill spoila.
Den var precis så bra som den lilla hype jag lagt märke om den online. Våldsam, skitig, helt okej skådespeleri, coola oneliners och en badass Vince vaughn som jag alltid tyckt varit underskattad.
En udda samling skådespelare. Den seriöse Liam Neeson, den snygga Catherine Zeta Jones, den komiska Owen Wilson och den för mig okända Lili Taylor (som dessutom är huvudperson). Ärligt talat känns det här som en tid då ingen av dom hade något projekt och dom bara gick med på allt för skoj skull utan vidare tanke i vad dom gjorde.
Det ska vara skräck, men blir mer konstigt än skräck. Skådespelarna gör väl vad dom kan, men är sällan särskilt trovärdiga. Filmen startar okej, men spårar ut i dåliga effekter och ologiska moment.
Premissen för filmen är klassisk skräck, men effekterna är sällan trovärdiga alls. Det är daterat. I bonusmaterialet berättar alla hur snyggt och imponerade dom var.. Verkligen? Det enda som var välgjort var det läskiga huset som en grund. Ett stort gammalt hus. Med handlingens fortsättning blev det bara sämre.
IMDB har givit filmen 4,9 / 10 vilket jag kan hålla med om. Oavsett om du gillar skräck eller någon av skådespelarna här kan du skippa denna.
Jag hyrde den på video minns jag då den var ny på marknaden och såg den två gånger under samma helg (i brist på annat att se), då gillade jag den som tolvåring men inte sett den sedan dess. Tror inte att jag skulle gilla den alls idag, originalet är ju bra som den redan är och romanen av Shirley Jackson finns ju numera nyöversatt till svenska som man kan stilla sin abstinens med hemsökelser med om det skulle krisa.
En underbar brittisk diskbänksrealism om homosexualitet, landsbygd, fördomar, skam och familjära konflikter, men givetvis också om kärlek. Fantastiska insatser av herrarna Josh O'Connor och Alex Secareanu.
Tidig western om en diligens med omaka passagerare som ska ta sig genom apacheland när Geronimo är på krigsstigen. Den känns verkligen föråldrad. Det brister i dramaturgin och skådespeleriet så det känns sådär platt och tråkigt som 30- och 40-talsfilmer ofta gör. Flera humorsekvenser är gjorda helt utan den punch vi kräver idag så det blir bara lamt och fånigt. Manuset är med dagens ögon en enorm kliché.
Missförstå mig rätt. Den var nog alldeles fantastisk när den kom. Den har säker varit väldigt betydelsefull för filmhistorien och en stor influens för många. Men det betyder inte att den är bra med dagens ögon mätt. Den är en filmhistorisk kuriositet och som sån rätt trevlig att titta på. Men idag en lättsam och lätt fånig bagatell.
Men var det nåt som var bra då om den ändå var trevlig? Ja, det var rätt kul att kolla på stuntsen i den enda egentliga actionsekvensen. De skulle fan hålla måttet än idag. Eller nä - de skulle fan ha sett spektakulära ut idag. Ett par saker ser rätt farliga ut. Sånt gör man nog inte idag i Hollywood. Då får CGI ta över skulle jag tro.
Fotot är också bra. Varit lite rädd för svartvita westernfilmer för en stor del av det jag gillar med äldre westernfilmer är de vackra färgerna på det vackra landskapet. Svartvitt har nog passat bättre till thrillers och skräck har jag tänkt. Men det blir faktiskt ganska fint med ökenberg och kaktusar i svartvitt också. Det kan bli väldigt tydliga och fina silhuetter av bergen i bakgrunden. Nu när jag väl gjort det en gång är jag mindre rädd att ge svartvita westerns en chans i framtiden.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
