Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Där tycker vi olika. Detta är en av mina 10:r. En underbar film, som inspirerade mig när jag var ung, och som jag fortfarande ser på med vemod nu när jag inte är ung längre. Alla blivande lärare borde se denna och lära!
Det är nog mest vi som har en mer "humanistisk" läggning som uppskattar Döda poeters sällskap tror jag ...
Och i synnerhet då man ser filmen i unga år, då ens själ är som mest känslig, då kan den nog sätta outplånliga spår ...
Men, samtidigt går det såklart lätt att se det ... lätt löjliga ... i filmen.
Som att bilda "tuffa hemliga grupper" som handlar om att läsa dikter för varandra i mörka grottor
Det kanske är just därför som filmen är så bra ... Dvs eftersom den kommer undan med löjligheter som detta.
För när man ser den så slås man ju inte av det löjliga, istället blir det till något attraktivt.
Samtidigt så förstår man ju ändå att filmen inte bara ska tolkas rent "bokstavligt"
Utan det är ju en allegori över "konflikten" mellan den ungdomliga själsliga friheten, och vuxenlivets alla krav och förväntningar.
Egentligen är det samma koncept som "En kvinnas doft".
Fast där är det Al Pacino som fungerar som vägvisaren, förebilden och inte Robin Williams.