http://www.imdb.com/title/tt0051776/
The Inn of the Sixth Happiness (1958). Vår egen Ingrid Bergman som den brittiska kvinnliga missionären Gladys Aylward - som funnits i verkligheten. Ja, vad ska man säga? Jag tror, att ser man detta helt förutsättningslöst, med okritiska ögon, och bara inställd på ett par timmars underhållning, så tycker man att denna film är bra. Manuset och dialogen är välskrivna, och historien kommer ihop på ett bra sätt. Livsöden där en viljestark människa följer sin kallelse mot alla odds och klarar saker som andra tror är omöjliga, är alltid inspirerande. Liksom kärlekshistorier där två människor som båda är udda på var sitt sätt - men ändå storslagna, inga losers - och som gett upp hoppet om jordisk kärlek, faktiskt hittar varandra.
MEN sedan är det det här, att de ändrat SÅ mycket från den verkliga historien. Ingrid Bergman - lång, ljus och storväxt med utpräglad svensk accent - är HELT fel som Gladys Aylward, som i verkligheten var liten och mörk och talade cockney. De hade även förskönat historien: i filmen blev G.A. inte antagen som missionär för att hon hade för lite skolgång. I verkligheten blev hon VISST antagen, till en tre månaders förberedande utbildning - men hon misslyckades med att lära sig kinesiska tillräckligt fort så hon fick sluta. Vilket i och för sig kan vara en följd av att hon hade mindre utbildning än de andra studenterna till att börja med, men det är ändå inte riktigt samma sak som det som sägs i filmen: att hon aldrig fick en chans p.g.a. klassamhällets fördomar.
Kärlekshistorien är också HELT påhittad, och det känns olustigt att den verkliga G. A. blev direkt chockad över den, då hon satte en ära i att ha levt i celibat hela livet och aldrig ens kysst en man...
Sedan är det det faktum att filmen VÄLDIGT uppenbart inte är inspelad i Kina (det syns på naturen), och att flera av "kineserna" uppenbarligen spelas av vita som man smort in med lite gul kräm, hängt på ett pipskägg, skuggat lite kring ögonen så att de ska se sneda ut o.s.v.. Så dumt när det fanns så många infödda kineser i både USA och Storbritannien som man kunde ha använt. (De flesta av barnen är dock riktiga kinesbarn.)
Det är svårt att sätta ett sammanfattande betyg, eftersom det spretar så mycket. Men det får bli:
6/10
