Orochi (Serpent) [1925] dir. B. Futagawa
Ännu en japansk stumfilm, denna gång en jidaigeki om en otursförföljd samuraj som lyckas bli bannlyst och hamna i knipa med lagen åtskilliga gånger trots att han sällan är inblandad. Filmen intresserade mig inte särskilt och jag personligen håller inte med tolkningen om att samurajen alltid hamnar i problem med de auktoritära enbart för hans låga status i samhället då jag anser att de gånger han straffas av lagens långa hand så är det hans eget fel.
Det som gjorde filmen intressant och anledningen till varför jag ens gav mig med på att se den var för att just den här versionen var ackompanjerad av en inspelad benshi, en form av berättare som användes i samband med stumfilmer och som vid filmvisningar fungerade som berättarröst till visningarna. Tyvärr kommer jag nog aldrig få uppleva att se en japansk stumfilm tillsammans med en äkta benshi i det verkliga livet så jag får nöja mig med en förinspelad version med en modern benshi.
Trots att filmen inte erbjöd mig något jag inte hittat på bättre håll (jag är heller inget större fan av jidaigekin överlag) så var det värt mina 70 minuter enbart för benshins skull som är ett oerhört intressant medel att tillföra en film. Benshin introducerar viktiga karaktärer när de äntrar bilden och presenterar samtidigt deras skådespelare, hon byter röst när hon får olika karaktärers dialog (en dialog som hon själv oftast har hittat på) och agerar både förmedlare och tolkare av berättelsen. Just för den här filmen anser jag att benshin inte användes till sin högsta potential men då är jag samtidigt väldigt kräsen då jag tror att det finns enorma möjligheter att utnyttja, inte enbart som berättare.
Vore väldigt kul att få uppleva en verklig filmvisning som hålls av en benshi även om jag tror att området är alldeles för smalt för att se en revival och publiken bör vara lika svår att hitta, men en kan ju drömma!
Orochi får tyvärr bara en tvåa.
Ännu en japansk stumfilm, denna gång en jidaigeki om en otursförföljd samuraj som lyckas bli bannlyst och hamna i knipa med lagen åtskilliga gånger trots att han sällan är inblandad. Filmen intresserade mig inte särskilt och jag personligen håller inte med tolkningen om att samurajen alltid hamnar i problem med de auktoritära enbart för hans låga status i samhället då jag anser att de gånger han straffas av lagens långa hand så är det hans eget fel.
Det som gjorde filmen intressant och anledningen till varför jag ens gav mig med på att se den var för att just den här versionen var ackompanjerad av en inspelad benshi, en form av berättare som användes i samband med stumfilmer och som vid filmvisningar fungerade som berättarröst till visningarna. Tyvärr kommer jag nog aldrig få uppleva att se en japansk stumfilm tillsammans med en äkta benshi i det verkliga livet så jag får nöja mig med en förinspelad version med en modern benshi.
Trots att filmen inte erbjöd mig något jag inte hittat på bättre håll (jag är heller inget större fan av jidaigekin överlag) så var det värt mina 70 minuter enbart för benshins skull som är ett oerhört intressant medel att tillföra en film. Benshin introducerar viktiga karaktärer när de äntrar bilden och presenterar samtidigt deras skådespelare, hon byter röst när hon får olika karaktärers dialog (en dialog som hon själv oftast har hittat på) och agerar både förmedlare och tolkare av berättelsen. Just för den här filmen anser jag att benshin inte användes till sin högsta potential men då är jag samtidigt väldigt kräsen då jag tror att det finns enorma möjligheter att utnyttja, inte enbart som berättare.
Vore väldigt kul att få uppleva en verklig filmvisning som hålls av en benshi även om jag tror att området är alldeles för smalt för att se en revival och publiken bör vara lika svår att hitta, men en kan ju drömma!
Orochi får tyvärr bara en tvåa.
