Ännu en bra film av Villeneuve. Inte särskilt speciell dock och den blir lite väl långsam ibland. Stort fan av fotot här och Del Toro imponerar. Blunt gör även en bra insats.
Man skulle kunna säga att filmen handlade om en rysk gumma (med samma namn som filmens titel) som hälsar på sitt barnbarn som är en officier i Tjetjenien, men jag skulle snarare säga att filmen handlade om hennes möten med andra människor utöver hennes barnbarn. Det är i alla fall det som gör filmen intressant enligt mig.
Hon träffar på en massa människor i varierande åldrar som bemöter henne med mycket värme och tar hand om henne på ett fint sätt.
Jag tycker det var en fin film som flöt på bra och jag tappade aldrig fokus från filmen. Däremot lyfte väl filmen aldrig riktigt för mig.
Det fanns en sekvens i filmen där hon vandrar runt sent på natten, det hände inte speciellt mycket men ljussättningen och miljön då föll mig i smaken och hade det varit mer sådant i filmen så kunde betyget blivit högre.
Visst fanns det en underliggande ton om krigets hemskheter i filmen men det var något som varken höjde eller sänkte betyget för min del utan det var Aleksandra's (spelad av Galina Visjnevskaja) möten som "gjorde" filmen för mig.
3/5
__________________
Senast redigerad av Petterror 2015-12-21 kl. 20:10.
Handlingen har redan beskrivits och för att undvika spoilers skippar jag därför att sammanfatta den. Överlag är det en bra film som hittar tillbaka till stilen från de äldsta filmerna men gör det med mer avancerade effekter. Synd att inte episod 1, 2 och 3 kunde ha varit mer i den här stilen.
Dansk film av Thomas Vinterberg, mest känd för Oscarsnominerade och fenomenala Jagten.
I denna film delar två bröder en tragisk upplevelse som dom felaktigt men förståeligt tar på sig skulden för och som kommer att färga deras liv i vuxen ålder.
Det rör sig om den absolut skitigaste typen av socialrealism, fruktansvärt jobbigt och mörkt men väldigt gripande. Precis som i andra samtida Danska realistiska filmer är fotot väldigt intimt och bidrar till att skapa en dokumentärliknande känsla vilket är mycket effektivt och kraftigt bidrar till filmens effektivitet och nutida Danska filmers egensinnighet.
Rekommenderas till folk som gillar mörk diskbänksrealism.
Sicario. 2/5 Mycket stora förväntningar på filmen jag trodde skulle bli årets film. Mycket långdragen film. Mer tempo hade nog gjort susen. Den var verkligen igen höjdare. Hur den kan ha fått så höga poäng på IMD är ett mysterium.
Intressant att se Sicario få så mediokra betyg av folk på Flashback, hade förväntat mig att folk skulle tycka om den bra mycket mer även om jag själv gav den ungefär samma betyg.
Vivre Sa Vie [1962] dir. J-L. Godard
Jag måste erkänna att jag fick ut väldigt lite av Breathless och skulle själv inte hylla den något särskilt även om jag förstår inflytandet den haft för fransk film men även för film överlag världen runt. Vivre Sa Vie däremot känns bra mycket lättare att ta in, även om jag kände att jag var lite för trött för att ta in mycket av det som sades i filmen och att återkomma till filmen i framtiden kommer nog bara få mig att känna starkare för den.
Nu tror jag inte att Béla Tarr är särskilt influerad av filmen (han slår mig åtminstone inte som den sortens regissör) men jag kände ofta att Vivre Sa Vie påminner om Satantango, framförallt eftersom den är uppdelad i tolv delar (som är bra mycket kortare än de i Tarrs film) men också för att det återkommande musikstycket påminner så mycket om den sortens musik Mihaly Vig har gjort för flera av Tarrs filmer. Filmen kombinerar dessutom väldigt okompatibla känslor; filmen är inte på något vis en lycklig berättelse men den är aldrig påtvingat melodramatisk utan Godard ställer filmen i ett neutralt ljus sett till vad som faktiskt sker på duken. Det är en nästan klinisk neutralitet till Nanas liv som sakta spinner iväg ur hennes kontroll vilket gestaltar sig främst i scenen då hon precis kommit igång med arbetet som prostituerad och ett montage från hennes första kunder spelar med pimpen Raouls beskrivning av hennes arbetsuppgifter.
Det kanske mest imponerande med filmen är väl dock Godards talang som regissör som lyser än starkare än det gjorde i Breathless. Godard utmanar och vågar ta sig friheter med kameran, som i scenen när Nana träffar Raoul på taket (tror jag att det är?) och kameran smyger omkring i onaturliga vinklar, eller hur kameran rör sig som en åskådare, en extra karaktär i den fantastiska scenen där Nana dansar omkring i baren (det är svårt att beskriva den här scenen utan att använda hyperbol, fullständigt genialisk).
Vivre Sa Vie föder en ny nyfikenhet för Godard, någonting som Breathless och Goodbye To Language lyckades döda.
The Hateful Eight Tarantinos senaste är en väldigt pratig film, likt alla hans filmer, som börjar med hur de åtta personerna träffas. Den utvecklar sig sedan till något av "konsten att avslöja ett mord som begåtts", nästan likt filmerna (böckerna) om Miss Marple och Poiro, och avslutas slutligen med ett blodbad. Förutom Michael Madsen är det bra skådisar men ändå inget speciellt. Den var dock lite bättre än Django.
Creed (2015)
Saknar väl egentligen det där riktiga flytet som som de flesta Rocky-filmerna besitter. Men annars är jag som förväntat mycket nöjd. Inte minst tack vare Sylvester Stallone som definitivt förtjänar all beröm, han sätter verkligen varenda scen helt perfekt. Finns speciellt en scen med honom som är bland det starkaste jag sett i år, hjärtskärande. Även Michael B. Jordan i huvudrollen sköter sig fint, samspelet mellan honom och Sly känns genuint. 4 av 5
Ska försöka se den på bio när den kommer upp i Sverige, tror den då kan höjas ett par snäpp. Boxningsscenerna i synnerhet, går inte att bedöma rättvist i nuläget.
Senaste James Bond filmen med Daniel Craig i huvudrollen. Jag såg filmen tillsammans med åtta andra i lokalen såhär inför julen.
Det var en snygg och välgjord film vad gäller foto och miljöer och Craig såg hård ut som vanligt. Tyvärr blev mitt intryck att filmen var meningslös. Det var trevliga tillbakablickar på Bonds tidiga bravader men som de flesta actionfillmer så är inte filmen speciellt spännande.
Det spelar ingen roll att skurkarna investerat 30 år med att bygga upp ett system, har 100 tals it tekniker anställda osv allt som krävs är Bonds gode vän Q och får han en timma så stoppar han systemet.
Bond kan vara i skurkens högkvarter och slåss ensam med 400 soldater, kommer därifrån utan en skråma.
de flesta actionfilmer idag tilltalar mig inte, just för att de sällan har något egentligt budskap annat än någon klichéartad grej som "övervakningssamhället är dåligt" det talar inte om vårt dagliga liv och om möjligheter och svårigheter som vi alla står inför.
Tycker såna här filmer slår sig slätt mot filmer som foxcatcher eller there will be blood. Dessa filmer har budskap, de visar på meningslöshet, sårbarhet, vilja, kamplust, pengabegär osv.
I actionfilmens värld är allting möjligt för hjältarna och skurkarna har oändliga resurser tycks det.
Bond har sex med en ny tjej som i nästa film är borta och sedan spöar han upp 10 000 nya skurkar igen.
Filmen är snygg och är som en actionfilm, men ju mer jag tänker på den desto tråkigare blir den.
Tänkte ge den 6/10 först men nä får bli 4/10, svagt godkänt.
En riktigt riktigt bra film. Jag rekommenderar filmen till er alla, helt makalöst bra. En stark 9/10.
En riktig överaskning och en spännande film och karaktärerna är alla starka.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
