"
Besökarna", en svensk skräckfilm från 1988. Jag såg den för länge sedan och tyckte då att den var rätt kass, men i natt när jag såg om den tyckte jag plötsligt att den var riktigt läskig! När det gäller skräckfilmer beror det ju mycket på tillfället och sällskapet hur man ska uppleva dem: i natt var jag ensam hemma i mörkret, och då tog den skruv på ett helt annat sätt! Speciellt var användningen av skräckmusik och -ljud för att bygga upp stämningen väldigt skicklig.
Dock gillade jag inte att man inte fick några riktiga svar i slutet. Så är det ju ofta i skräckfilmer, men jag tycker att filmskaparna gör det för lätt för sig då. Det är lätt att slänga in bilder på läskiga saker - svårare att skriva en sammanhängande historia, med en början, en handling och ett slut där allt går ihop och gåtorna får sin lösning.
Som så ofta i filmer som inte är antingen amerikanska eller brittiska, så känns den även lätt amatörmässig... men det vägs ju upp av, att det är lättare att identifiera sig med en svensk familj än med en amerikansk eller brittisk familj. Igenkänningsfaktorn är också viktig, i alla fall vill man se sitt eget folk och typiska svenska företeelser IBLAND, tänker jag.
Annars tycker jag att filmen är bra som ett modernt relationsdrama betraktat. Det är ju jättevanligt detta, att unga par bara SKA ha allt på en gång: barn, hus, dyra bilar o.s.v.. Fast de inte har en tryggad ekonomi ännu. Sedan spricker bubblan och det blir det bråk, och de som kommer i kläm är barnen... Detta är egentligen mycket läskigare än spöken, monster och aliens!
Ger den
6/10.