Vilken film såg du senast?

Miss Bala 4/5 Mycket bra drama om en ung mexikanska som mot sin vilja blir indragen i en kartell. Filmen hittade jag av en ren slump, och bra var det då jag tycker den var grym. Bra på ett sånt sätt som bara smalfilm utanför USA kan bli.

50/50

Inte så rolig som jag trodde, inte speciellt dramatisk heller. 3/5.

Blue Velvet (1986)

Bra rulle, inte den bästa jag sett av Lynch dock. Ganska spännande och Frank Booth är ju minst sagt en intressant filur. Absolut värd att se men förvänta er inget mästerverk!

3.5/5

http://www.imdb.com/title/tt0090756/?ref_=nv_sr_2

Hotell (2013)

Erika (Alicia Vikander) drabbas av en förlossningsdepression och börjar gå i samtal hos en terapigrupp. Hon kläcker idéen att gruppmedlemmarna ska ta in hotell för att komma bort från allt det jobbiga en stund och ha egna terapisessioner.

Jag tyckte Hotell var något ojämn. Vissa delar var intressanta medan andra kändes fåniga (som när tanten fixade sex, jo tjena det skulle hänt i verkligheten). David Dencik är filmens stora behållning och trots att jag gillar Alicia Vikander i mycket annat tycker jag inte hon känns trovärdig som en mamma som drabbats av depression. Hennes beteende känns för barnsligt. De inledande scenerna på sjukhuset blir överspel och känns amatörteatralska. Simon J. Berger (som spelar Erikas man) får en annan trovärdighet i situationen med sin avhållsamma spelstil.

Slutscenerna vid bröllopet kändes också lite väl over the top. Precis som Dencik och Vikanders karaktärer kände noll gränssättningar bara för att de kunde spela "någon annan".

Men Hotell engagerade mig trots allt och utförande kändes lite som danska filmer brukar göra i att den inte behövde ta sig själv på så stort allvar. Där fanns en lekfullhet som jag tycker oftast annars saknas i svensk filmskapande.

Betyg: 3/5


Mistress (1992)

Marvin Landisman (Robert Wuhl) är en hemvideoregissör som rings upp av producenten Jack Roth (Martin Landau) som funnit Landismans gamla manus när han rensade kontoret (dvs garaget, då Roth som gammal avdankad producent inte har det så fett ställt som han vill ge sken av). Roth vill göra film av manuset men Landisman är intialt skeptisk till det (då han inte vill att Hollywood ska förstöra hans personliga manus) men övertalas av Roth till slut. Problemet är bara att ska de göra en film måste de äska pengar hos tre olika finasiärer (Eli Wallach, Danny Aiello och Robert De Niro) som alla vill sätta sin prägel på filmen och gärna ha med sin älskarinna i en av rollerna (därav titeln).

Mistress var verkligen en pärla som jag fann på Netflix. Martin Landau som rövslickande producent, Eli Wallach och Robert De Niro som riktiga svin var en oslagbar trio. Aiello däremot gjorde inget speciellt ut av sin roll. Slutet när finansiärerna, Roth och Landisman ska mötas och skriva på kontrakt och finansiärerna förstår att Roth håller på att rövknulla dem på kontraktet är obetalbar. "You can't bullshit a bullshitter.

Filmen går från komedi till tungt drama och man förstår varför manuset betyder så mycket för Landisman. Christopher Walken gör även en liten cameoroll.

Den främsta anledningen till att jag såg filmen var för Robert De Niros skull. För att se om han i biroller förr i tiden hade ett annat engagemang än nuförtiden. Och ja, De Niro spelar verkligen sin roll här och gör det till något eget. Han är en inte bara en trött kopia av sin överanvända filmpersona som nuförtiden.

Ironiskt nog försökte manusförfattaren/regissören till Mistress, Barry Primus, få filmen gjord i flera år tills Robert De Niro (de är goda vänner) finansierade den mot att spela en roll.

Betyg: 3/5

En ikonisk film med en rollista utöver det vanliga. Dean, Wood och Mineo i samma film, det går inte att skapa något annat än magi. Jag gav den inte heller något högt betyg, trots det kan jag inte sluta förundras över den.

Håller med, riktigt bra film. En av mina favoriter från 2013, gav den 8/10. Jag tänkte i början av filmen att storyn möjligen skulle kunna leda till något sådant, men ju längre historien fortskred desto mer absurd verkade min tanke och jag släppte den tillslut helt, därför blev jag mäkta förvånad av slutet.

Är inget fan av den filmen, och Dean är definitivt bättre i East of Eden. Men Sal Mineo i Rebel Without.. är helt enkelt bäst, originell och modig rolltolkning år 1955.

0% spänning, 0% karaktärsutveckling, 0% engagemang, 0% känsla, 100% CGI, 100% förutsägbarhet och 100% cliché-kommentarer.

Helt ok en bakissöndag när man inte vill använda hjärnan det minsta utan bara stirra in i skärmen, samtidigt som man matar in diverse onyttigheter och försöker dämpa bakisångesten. Annars passar den satta åldersgränsen på 11 år alldeles utmärkt och indikerar starkt den tilltänkta åldersgrupper

Kan tillägga att jag definitivt kan uppskatta superhjältefilmer om dessa görs bra

Jag inledde dagen med att se Death Proof. Håller inte med de som säger att det är en dålig film eller Tarantinos svagaste. Jag har nu sett samtliga filmer han regisserat förutom Jackie Brown, och jag skulle hålla den här högre än båda Kill Bill-delarna (vissa ryggar nu tillbaka och tycker att det där var ett hädiskt uttalande). På sätt och vis tillhör de helt olika genrer, men på andra sätt är de exakt samma skrot och korn.
Death Proof innehåller ett element jag uppskattar väldigt mycket, oförutsägbarhet. Och nu menar jag inte oförutsägbarhet som i att man inte vet vem mördaren är, utan oförutsägbarhet som i att man inte har någon aning om vart historien är på väg, att man inte vet vilken sinnesstämning den kommer locka fram ur en. När stämningen helt plötsligt vänds ut och in och filmen blir en helt annan genre, då kan det bära eller brista. Mitt favoritexempel på filmer där det bär är Doomsday (2008), där det går från topp-underhållning inom en genre till topp-underhållning inom en, två, tre eller om det kanske var fyra andra. Death Proof lyckas också göra det bra. Inte lika bra som Doomsday, men likväl bra.

Filmen är renodlad underhållning och lyckas leverera just sådan rakt igenom. Jag skulle ge Death Proof en stark trea i betyg.

Jag tycker den har en puls som få andra filmer besitter. Att sedan addera skådespelarnas öden på det gör att den blir nästintill unik. Men visst, ploten är inte vidare bra.

Ger också den en stark trea - tyckte att den var bättre än "Planet Terror". Biljakterna och Kurt Russell är filmens behållning!

Ja, ja och ja, jag håller med dig på alla punkter!