Jag tyckte den var bra, om än lite kasst sminkerade aliens. Lite jobbigt var det också när den svarte snubben inte villa pröva glasögonen. Vem skulle inte pröva en accessoar en galen seriemördare rockemenderar? 4/5.
Bigger Than Life Film som ifrågasätter kärnfamiljen, könsroller, övertron på universallösningar, fysisk som såväl psykisk skörhet i pressen som familjeförsörjare. Samtidigt som det är en tight och spännande thriller i Cinemascope och Ray visste sannerligen hur man använder sig av färger på ett inbjudande sätt. Finns vissa aspekter som känns lite daterade, men i en övrigt så lyckad film kan jag ha överseende med det.
Svag fyra
Kortison is a hell of a drug
Men en fin film är det, en av Rays bästa. Gillar att mardrömsskildringen av mannen på gränsen till sammanbrott är placerad mitt i medelklassidyllen snarare än som så ofta i någon slags samhällsutkant. Och visst är det lite The Shining vibbar bitvis av den galne farsan som familjen är rädd för.
Jag tyckte den var bra, om än lite kasst sminkerade aliens. Lite jobbigt var det också när den svarte snubben inte villa pröva glasögonen. Vem skulle inte pröva en accessoar en galen seriemördare rockemenderar? 4/5.
Väldigt bra och rolig film! Slutet är så jävla underbart. Måste kolla in mer Carpenter-filmer.
Road house (1989)
Blev sugen på att se den efter Family Guy-avsnittet där Peter ser den och börjar spöa folk oprovocerat, alltid följt av repliken "Road house!".
Patrick Swayze spelar en legendarisk utkastare. Han blir anlitad av en barägare från en liten håla, vars bar är extremt stökig. Swayze styr upp det hela, avskedar folk som missköter sig och gör baren respektabel igen. Tyvärr styrs hålan av en ärkesvinig affärsman som kör på fel sida av vägen och är allmänt förkastlig.
Det här var en riktigt underhållande film! Visst, skådespeleriet är väl inte det bästa och som vanligt är det en del logiska luckor, men det är bra tempo, många slagsmål och Sam Elliott är med (minus mustaschen).
8/10
Road House är fanimig en riktigt fin film. Det var på 80talet som man kunde ordna fram underhållning alltså! (Indiana Jones någon?).
Och Sam (Wade Garrett) Elliott är ju precis lika jävla frän som alltid. Fan karln verkar ju vara född med den där utstrålande coolheten han har.
Det är få skådisar som jag har sån respekt för som S.Elliott p.g.a dess blotta åsyn.
Helt jävla fantastisk! Ta bara hans karaktär i filmen Mask som bikern "Gar".. Herrejävlar så tuff han är. Sen att just den filmen innehar bland de klart mest berörande sammanbrott jag någonsin sett (
Cher i köket då Rocky dött under natten
) gör sitt till en helt underbar film.
Nu svamlar jag bigtime här. Men ja.. Sam Elliott. The man. The Myth. The Awesomeness.
Jag tyckte den var bra, om än lite kasst sminkerade aliens. Lite jobbigt var det också när den svarte snubben inte villa pröva glasögonen. Vem skulle inte pröva en accessoar en galen seriemördare rockemenderar? 4/5.
Håller NÄSTAN med om betyget. Som egen film så skulle jag nog sätta samma.. men i Carpenter-mått mätt så hamnar den på en 3a.
Hursomhelst så är det en jävligt underhållande film och faktiskt jävligt otäck om man kollar in den kritiskt.
Men ja.. Carpenter kunde bättre.. dvs..
In the Mouth of madness
The Thing
Prince of Darkness
Ciggarette Burns
Halloween
Dessa är mina absoluta favoriter av karln. Precis i den ordningen också.
Förstnämnda är det fortf ingen (för mig) skräckfilm som spöat ännu.
Lone Survivor
Innan jag såg filmen, hade jag läst boken. Jag tyckte att det var en bra bok (även om man kunde göra en drickspel av hur många gånger snubben nämner Texas. Man skulle vara död innan halva boken var klar.) Hur som helst, det var en solid film. Vår huvudperson spelas av "Marky" Mark Whalberg som är den ensama överlevande. Det mesta av filmen handlar om striden som våra navy SEAL befinner sig i. Man får verkligen se alla skador de får. Ibland sa man bara "aj fan" när man såg allt skit som hände de. Jag tycker att ni ska se den om ni gillar krigsfilmer och Marky Mark.
Någonstans i framtiden, så börjar utomjordingar attackera jorden, men inte från yttre rymden utan från djupaste kärnan av jordklotet. Vi får följa robotar på Jaeger-programet, vars uppdrag är att utplåna dessa havutomjordingar - Kaijus!
Oj, det var väldigt länge sedan jag såg en film som var så otroligt ojämn som Pacific Rim. Ena sekunden går det från att vara en konstnärligt vacker och stilren sci-fi, till att andra sekunden gå över till en sötsliskig romantisk komedi, för att tredje sekunden gå över maffiamiljö med coola Kaiju-inälvsförsäljande gangsters, , till att fjärde sekunden gå över till mesig, trasmig och överdriven monster VS robots sci-fi, för att sedan sluta med det slutet som varit det ända möjliga sedan minut nummer ett. Allting är ojämnt i denna filmen, jag fick inte med den känslan av ojämndhet som filmen led av i min beskrivning, men den var otroligt ojämn.
Detta gör den lite svår att tycka till om, det finns en del bra, men minst dubbelt så mycket dåligt. Det finns en del roligt, men dubbelt så mycket misslyckad humor. Det finns några rörande scener, men minst dubbelt så mycket antiklimax-uppenbar-ska-vara-rörande-tillfällen.
De delar som jag gillar allra mest är de delar när karaktärerna ska synka varandras hjärnor för att kunna styra en robot tillsammans; vid ett tillfälle så fastnar karaktärerna i ett minne, och det är satans vacker och ett av de få rörande ögonblicken - det är regnande aska och gråtande barn på förstörda gator till melankolisk musik och heroiska svarta män, åh ja, det var fint.
Det mesta i filmen blir dock överdrivet tramsigt stor del av tiden och känns endast att vara gjort för att tilltala den stora massan (vilket det antagligen är), och sådant hatar jag. Klyschor och uppenbarheter - en films två värsta störningsmoment. Klichéer och uppenbarheter har Pacific Rim en stor och mumsig godispåse som den ständigt sitter och knaprar på. Därför så stör jag mig en hel del på den.
Specialeffekterna är riktigt bra, och jag håller med skaran som tycker att den skulle bli Oscarsnominerad istället för Lone Ranger. Många effekter är riktigt snyggt gjorda.
Det är kul att se Charlie Day utanför It's Always Sunny In Philadelphia och han gör en riktigt bra roll, även om den är taffigt skriven. Rinko Kikuchi, Idris Elba och Charlie Hunnam gör alla riktigt dåliga plastiga äckliga platta fula och ja, nösta fruktansvärda insatser - det ända jag kan se när jag tittar i deras ögon är dollartecken i ögonen - bling bling, jag gratulerar till en fet paycheck, men snälla kan ni inte vara lite genuina i era roller?
Nej, jag är osäker på Pacific Rim, den har väldiga och många uppåt och nedåt kurvor. Slutete tyckte jag dock var väldigt bra (alltså inte slut slutet - herregud vilken megaklyscha, så uppenbart så jag undrade om det ens skulle med just för att det var så äckligt fruktansvärt uppenbart) jag menade slutet som var innan megaklyschan i avdramatiseringen - det stora klimaxet, det var bra.
Betyg? Stark fyra, svag femma… Det blir stark 4/10 och därmed får den alltså underkänt betyg, det är inte långt ifrån den godkända femman, men den var inte riktigt där heller, tror jag.
__________________
Senast redigerad av saggesaliv 2014-02-16 kl. 01:21.
Någonstans i framtiden, så börjar utomjordingar attackera jorden, men inte från yttre rymden utan från djupaste kärnan av jordklotet. Vi får följa robotar på Jaeger-programet, vars uppdrag är att utplåna dessa havutomjordingar - Kaijus!
Oj, det var väldigt länge sedan jag såg en film som var så otroligt ojämn som Pacific Rim. Ena sekunden går det från att vara en konstnärligt vacker och stilren sci-fi, till att andra sekunden gå över till en sötsliskig romantisk komedi, för att tredje sekunden gå över maffiamiljö med coola Kaiju-inälvsförsäljande gangsters, , till att fjärde sekunden gå över till mesig, trasmig och överdriven monster VS robots sci-fi, för att sedan sluta med det slutet som varit det ända möjliga sedan minut nummer ett. Allting är ojämnt i denna filmen, jag fick inte med den känslan av ojämndhet som filmen led av i min beskrivning, men den var otroligt ojämn.
Detta gör den lite svår att tycka till om, det finns en del bra, men minst dubbelt så mycket dåligt. Det finns en del roligt, men dubbelt så mycket misslyckad humor. Det finns några rörande scener, men minst dubbelt så mycket antiklimax-uppenbar-ska-vara-rörande-tillfällen.
De delar som jag gillar allra mest är de delar när karaktärerna ska synka varandras hjärnor för att kunna styra en robot tillsammans; vid ett tillfälle så fastnar karaktärerna i ett minne, och det är satans vacker och ett av de få rörande ögonblicken - det är regnande aska och gråtande barn på förstörda gator till melankolisk musik och heroiska svarta män, åh ja, det var fint.
Det mesta i filmen blir dock överdrivet tramsigt stor del av tiden och känns endast att vara gjort för att tilltala den stora massan (vilket det antagligen är), och sådant hatar jag. Klyschor och uppenbarheter - en films två värsta störningsmoment. Klichéer och uppenbarheter har Pacific Rim en stor och mumsig godispåse som den ständigt sitter och knaprar på. Därför så stör jag mig en hel del på den.
Specialeffekterna är riktigt bra, och jag håller med skaran som tycker att den skulle bli Oscarsnominerad istället för Lone Ranger. Många effekter är riktigt snyggt gjorda.
Det är kul att se Charlie Day utanför It's Always Sunny In Philadelphia och han gör en riktigt bra roll, även om den är taffigt skriven. Rinko Kikuchi, Idris Elba och Charlie Hunnam gör alla riktigt dåliga plastiga äckliga platta fula och ja, nösta fruktansvärda insatser - det ända jag kan se när jag tittar i deras ögon är dollartecken i ögonen - bling bling, jag gratulerar till en fet paycheck, men snälla kan ni inte vara lite genuina i era roller?
Nej, jag är osäker på Pacific Rim, den har väldiga och många uppåt och nedåt kurvor. Slutete tyckte jag dock var väldigt bra (alltså inte slut slutet - herregud vilken megaklyscha, så uppenbart så jag undrade om det ens skulle med just för att det var så äckligt fruktansvärt uppenbart) jag menade slutet som var innan megaklyschan i avdramatiseringen - det stora klimaxet, det var bra.
Betyg? Stark fyra, svag femma… Det blir dtark 4/10 och därmed får den alltså underkänt betyg, det är inte långt ifrån den godkända femman, men den var inte riktigt där heller, tror jag.
Synd att du inte gillade den så mycket, för mig är det en av favoriterna från 2013. Men då är jag en sucker för kaiju genren!
På lördagskvällen så gick jag på bio och såg The wolf of wallstreet.
Trodde att den skulle vara en kopia av michael Douglas filmen men med lite mer naket i sig. så hade inte så höga förväntningar. Visst det var mer vågat men samtidigt var filmen ganska så rolig och intressant. Sällan sett så långa filmer som pågår i tre timmar på bio så trodde att jag skulle få svårt att orka bry mig men jag satt o njöt av filmen.
Väldigt vackra kvinnor med i filmen gjorde ju inte det hela sämre heller. Börjar gilla Leonardo dicaprio allt mer.
Kommer ses som en modern klassiker. Förstår att många unga säljare går hem o vill bli världens bästa säljare efter att de har sett filmen.
Lite synd att man inte fick se mer AV Matthew McConaughey han är ju en av de bättre på att spela just cool.
Hade varit lite intressant att få veta vad som hände med hans karaktär.
En av skådespelarna från "my name is earl" är med i filmen med.
Skönt med en film som inte använder sig av enbart snabba klipp och där handlingen skall rusa fram.