Hatar det mesta som Disney har gjort efter 90 talet. Men den här filmen var riktigt bra. Nästan lika bra som Skönheten och Odjuret och Lejonkungen som är mina två favoritfilmer från Disney. Här har vi en bra story. En hyfsat stor del är ju baserad på Snödrottningen av sagomästaren H.C Andersen.
Sen har vi ju den fåniga snögubben som inte drar ner betyget, men det ska ju alltid finnas med någon pajas karaktär som "alla" kan skratta åt i en Disneyfilm. Sen tycker jag det var oerhört bra att det var syskonkärlek och inte någon löjlig uttjatad filmkyss, som väcker en av huvudkaraktärerna till liv igen.
Rekommenderar Short Cuts, MASH, Nashville, The Long Goodbye, Images, California Split och Buffalo Bill and the Indians. Sen är The Player en av hans större filmer som du borde se ifall du vill fördjupa dig i hans filmografi, även om jag inte kan rekommendera den.
Och förresten, gillar du Altman borde du se Spelets Regler. Måste ha varit hans favoritfilm.
Short Cuts och The Long Goodbye tycker jag är klart bäst av Altmans filmer.
Nikki är en helt vanlig indisk man som jobbar som ficklampe-lysare på en biograf. Han har stora problem med att sova om natten och vänder sig tillslut till den svarta marknaden och får där tag i Lucia som är en ny mystisk sömnmedicin. Lucia skiljer sig från andra sömnmediciner eftersom att när du tar Lucia, så varje gång du går och lägger dig och ska sova, så kommer du att kunna drömma om att vara precis den du vill vara, du kan göra allting som du inte kan göra i verkliga livet. Slutar du då ta medicinen så kommer du drömma hemska mardrömmar resten av livet.
Redan de första minuterna så märker vi att filmen är klippt så att man ska kunna få in så mycket information som möjligt. Allting som inte har betydelse för handlingen klipps bort, så som att till exempel lyfta en mobiltelefon för att svara i den. Detta gör att filmen känns väldigt påstressad och om man inte fokuserar på den till fullo så tappar man lätt handlingen.
Nu, jag har aldrig sett en film med såhär mycket information i sig. Alltså det är så sjukt mycket information i de 135 minuterna så att om den skulle varit gjord på Hollywood-vis skulle det krävts minst en triologi om 2 timmar styck för att få med all information. Att det är såhär mycket information i filmen gör ju att helhetsintrycket faktiskt blir lite slarvigt, även om det är ett otroligt engagemang som ligger bakom.
De första halvtimmen och den sista halvtimmen är riktigt bra, där introduceras vi för den intressanta historien kontra tas ur från historien på ett snyggt sätt. De 75 minuterna som ligger däremellan är inte lika bra, svåra att ta sig igenom och ger ett dåligt intryck. Där i mitten så blir klippningen otydligare och hastigare, allt mer information ska pressas in och många sido-historier kommer med i leken. Jag tappar greppet om den några gånger här i mitten.
Slutet är det bästa med hela filmen, jag fullständigt älskar oväntade slut och det var verkligen vad jag fick. Jag bara satt och log åt att vad som hela tiden varit precis framför min näsa nu föll på plats och var så uppenbart. Det skulle absolut vara intressant att se om filmen med slutet i bakhuvudet och koppla ihop bitarna efter hand.
Jag imponeras av engagemanget som ligger bakom, samt så har den en intressant story. Men den är alldeles för "slarvig" i mitten av filmen. Jag gillade vissa delar, men andra blev helt uppåt väggarna för röriga för mig. Jag ligger och pendlar mellan starka 5/10 och svaga 6/10. Slutbetyget för mig blir nog en stark och vänlig 5/10. Att filmen har 8.8 på IMDb tror jag mycket väl beror på att det är en mycket bra indisk film jämfört med genomsnittet av vad som kommer ut från det landet. Dessutom kan man se på röstningsstatistiken att US-voters har gett den ett medelsnitt av 4.6, medan på Non-US-voters (läs indier) ligger medelsnittet på 9.0.
__________________
Senast redigerad av saggesaliv 2014-01-23 kl. 11:50.
Sharknado(2013)
Var lite snack om denna för ett tag sedan så jag blev nyfiken.
Filmen handlar då om en massa hajar som flyger med en orkan in mot land och dödar en massa människor...
Jag visste att Asylum hade kassa effekter i sina filmer, men blev ärligt talat en smula förvånad ( min första film med dem). National Geographic-hajarna som dök upp ibland är på gränsen till något.
Men nu till själva filmen då? Jo den underhåller väl någorlunda. Har sett värre. Skådespelarna var faktiskt helt ok.
Även fast denna film inte var så bra, så är det iaf kul att se att man kan göra en någorlunda okej film med så lite resurser.
Betyget faller på 1.5/5
Piranha 3DD
Annan film med jättemonster i vatten. Rätt så underhållande faktiskt. En massa pirayor som legat på lur ett tag i en sjö kommer upp och är hungriga. Extra kul för dem att att de råkar vara spring break och alla ungdomar vill ha fest i sjön. Dock så blir det kanske mer en köttfest...
Filmen var definitvt underhållande. Kan inte tänka mig hur mycket de jobbat med alla tonåringar som ligger och saknar kroppsdelar och liknande. Måste ha kostat en del.
När jag såg scenen med tjejen som fastnar i motorbåten, tänkte att det borde visa den scenen för barn i träslöjden. "Ta det lugnt med maskinerna, kids".
Betyg 2/5
En otroligt lekfull film med förtjusande skämt. Vi följer en stor familj som diskuterar ett potentiellt giftemål mellan Noriko och en äldre man; men Noriko är knappt medveten om familjens planer. En drös av karaktärer presenteras och individualiseras av ett välskrivet manus. Mot slutet av filmen uppkommer ilska från den stränga och bestämmande brodern, ledsamhet och melankoli från föräldrarna och slutet är överfyllt med den återkommande termen "Mono no aware", som sammanfattas i den sista, djupt vackra och lugna bilden av filmen. Filmen är även full med sanna observationer av familjedynamik.
Tekniskt så innehöll filmen mer dollyrörelser än någon annan Ozu film som jag har sett. Meningsfulla rörelser övergår naturligt till andra delar av familjens värld, där de fortsätter röra sig långsamt, men stilfult.
4/5
__________________
Senast redigerad av Frijs 2014-01-23 kl. 20:12.
Hatar det mesta som Disney har gjort efter 90 talet. Men den här filmen var riktigt bra. Nästan lika bra som Skönheten och Odjuret och Lejonkungen som är mina två favoritfilmer från Disney. Här har vi en bra story. En hyfsat stor del är ju baserad på Snödrottningen av sagomästaren H.C Andersen.
Sen har vi ju den fåniga snögubben som inte drar ner betyget, men det ska ju alltid finnas med någon pajas karaktär som "alla" kan skratta åt i en Disneyfilm. Sen tycker jag det var oerhört bra att det var syskonkärlek och inte någon löjlig uttjatad filmkyss, som väcker en av huvudkaraktärerna till liv igen.
Betyg 8/10
Kom att tänka på Beauty and the Beast när jag såg Frozen. Det är lite samma känsla i båda filmerna. Håller helt med om det som står i spoilern.
En svart man i ett land övertaget av de vita. En man och hans kamp för lika rättigheter. En man och hans liv genom orättvisa och missbehandling. En man och hans väg till frihet. Detta är Nelson Mandelas historia.
Detta är ett av de största och mest täckande filmprojekten någonsin om Nelson Mandelas liv. Den täcker så stor del av Mandelas liv som är möjlig i en 150 minuter lång film utan att det blir stressat. Att man då har valt att inte ta med någonting efter att Mandela valdes till president är förståeligt och acceptabelt, eftersom att det ger plats till att fördjupa historien innan presidenttiden.
Den första perioden i Mandelas liv, innan han fängslades på Robben Island - hittar aldrig något riktigt djup i filmen. Eftersom att detta är en ganska viktig del i Mandelas liv och karriär så är det lite jobbigt att den bara skrapar på ytan och känns lite påstressad. Det är lite synd att det tar ett tag innan filmen hittar sitt djup men såhär i efterhand kan jag förstå att det faktiskt var svårt att skildra. Efter 40 minuter så hittar filmen däremot sin rätta form och allting blir väldigt genuint och äkta när Mandela fängslas på Robben Island. Efter det så fortsätter filmen i en total uppåtkurva utan att någonsin titta tillbaka eller falla ner igen.
Idris Elba gör ett fullständigt fenomenalt bra porträtt av Nelson Mandela. Han gör en otrolig tolkning av Mandela på alla plan. Det personliga och känslomässiga planet sköter han perfekt. När han ska vara politiskt iskall så lyser det igenom briljant. Idris Elba visar på en oerhörd mångsidighet som skådespelare och växer mycket i mina ögon nu. Någonting fantastiskt händer under filmens gång, Elba åldras och ser faktiskt ut att bli äldre i sin hy, det är någonting mer än det gråa håret som gör det. Även om Morgan Freeman är min favorit Mandela i filmvärlden så ligger Elba nu inte långt ifrån.
Man har valt att ta med några få historiska klipp, till exempel från Mandelas 70-års-hyllningskonsert på Wembley. Det är knepigt när man ska lägga in historiska klipp i en spelfilm. Antingen så misslyckas man eller så lyckas man. I Mandela: Long Walk to Freedom så har man precis denna lilla rätta mängd med klipp som krävs för den perfekta dynamiken mellan film och faktisk historik och lyckas fullkomligt.
När filmen hade premiär i London och Mandelas två döttrar var på plats så blev de precis innan filmen skulle starta meddelade om att sin far hade avlidit. De tillfrågades om de ville framskjuta premiärvisningen men lät den fortskrida. De var de ända som var på visningen som just då visste om att Mandela hade avlidit - efter att filmen visats klart så meddelades resten av publiken och två minuter av respekterad tystnad utbröt. Detta är en sådan otroligt sorglig men ändå fin detalj om filmen. Att döttrarna väljer att inte skjuta fram visningen, och att ingen annan än de vet att den riktiga Mandelan, inte han i filmen, faktiskt har avlidit - är någonting som jag personligen tycker är väldigt fint och respektfullt gjort av dem.
Mandela: Long Walk to Freedom är en fantastisk biografi om Mandelas liv. Det är sedan Lincoln från 2012 den bästa biografin om en politisk person jag sett. Mandela: Long Walk to Freedom får en mycket stabil och vacker 7/10 och klättrar sig just nu in på topp 20 över 2013 bästa filmer.