Vilken film såg du senast?

Har sett ettan, bara den och Drive jag sett av Refn. Kommer bli mer i framtiden, gillade dock Drive mest av de två.

Drive krävde en fyra-fem tittningar för min del för att jag skulle uppskatta den, som tur var kunde jag inte släppa den ur huvudet under första titten så jag gav den flera chanser, till slut insåg jag vilken fantastisk film det är. Bleeder såg jag ju långt innan Drive och föll för den direkt, främst på grund av mörkret och svärtan i samtliga karaktärer, sedan ser jag mig själv i Mads Mikkelsens tragiska videobutiksbiträde.

Såg två gamla klassiker igår - Gremlins 2 och Big trouble in Little China.

80-tals charm och underbart fyrkantiga specialeffekter. Sett med 2000 -tals ögon blir det så dåligt att det blir bra. Frisyrerna,kläderna, elektroniken osv blir underbart komiska inslag.

Personligen håller jag den tredje Pusher-filmen högst i trilogin och den första tycker jag nog är den sämre av de tre. I och för sig har jag sett den lite för många gånger, så det spelar såklart in.

Vad var det som gjorde att det krävdes så många tittar tror du? Jag tycker filmen är lättillgänglig och styrkorna stod ut tydligt redan första gången för mig. Musiken, bildspråket, färgsättningen allra främst. Bleeder är den film med mest igenkännings-faktor av Refn och den är lätt att relatera till, jag vet ärligt talat inte varför jag inte tycker den är riktigt lika bra Refns allra bästa. Den fastnar inte på samma sätt som hans övriga för mig.

För att relatera till trådstarten såg jag senast A Zed and Two Noughts av Peter Greenaway. Säregen film med enorm detaljrikedom och riktigt snyggt foto, vissa scener är verkligen världsklass. Däremot fann jag ingen direkt humor som många som sett den verkar göra och karaktärerna tilltalar mig inte alls. Musiken är, som i The Cook..., riktigt bra. Ett betyg skulle jag inte kunna sätta, väldigt svår film att betygsätta. Men jag gillade den i alla fall.

Som vanligt hade det att göra med hypen före filmen kom plus att jag uppskattat Refn sedan jag såg Pusher första gången på fyran i början av 2000-talet, så förväntningarna var ju skyhöga. Kändes till en början inte som en regelrätt film som Refn skulle ha kunnat gjort, och till en början tyckte jag att den var rätt för artsy för mig. När hypen lagt sig efter ett halvår gick det lättare att ta den till sig då man ändå visste vad filmen skulle bjuda på och blev då lättare att ta den till sig. Det var mest gradvis olika aspekter man tog in, först musiken och sen Goslings karaktär, sedan Mulligan (som växt mycket för mig) och till slut de konstnärliga aspekterna. Kanske överdrev med fem tittningar, kanske var på sin höjd tre tittningar, precis som med Detachment.

resident evil 1&2.

kanske blir saw 1&2 ikväll

OK, då förstår jag. Förutom de förväntningar jag själv bygger upp inför filmer påverkar inte hype mig nämnvärt, så det kan jag inte direkt relatera till.

Detachment som du nämner är jag inte så imponerad av, förutom Brody då som är riktigt bra. Tycker Kaye slarvar bort mycket av känslan i filmen genom grymt jobbigt foto och jag minns filmen som onödigt ful.

Jag tycker väldigt mycket om den och hade inga problem med filmens utseende, handlingen tilltalade mig väldigt mycket och blev väldigt känslomässigt tagen av den. Det är sällan som jag lägger stor tyngd på filmtekniska preferenser då jag ser på film, stör mig sällan på foto eller klippning då jag ser film har jag märkt.

Föreslår att du ser uppföljarna till Pusher. Oerhört stark trilogi.

Skriver under på det!

Tycker snarare den är otroligt snygg. Gillar att han tar ut svängarna lite mer, gentemot American History X där han inte fick som han ville.
Kan annars rekommendera dokumentären Lake of Fire av Tony Kaye, som jag såg igår. Väldigt tung och grafisk film om abort. Riktigt jobbig film att ta sig igenom, men grymt bra och man kan omöjligt se om Kaye är för eller emot abort. Den tog för övrigt hela 16 år att göra.

Sett stillbilder ifrån den och frågan är om man verkligen kommer orka ta sig igenom den?