Vilken film såg du senast?

Henry Spencer är en hårt arbetande man bosatt i en gråsvart skugglik betongförort någonstans där man troligtvis glömt bort allt vad skönhet innebär. Henry spenderar sina dagar i frid och fröjd på fabriken, om kvällarna är han hemma med sin fru Mary som väntar deras första barn som snart är på väg. Efter en tid kommer äntligen barnet, eller om det nu kan ses som ett barn är otydligt då det visar sig vara en korsning mellan fisk och ödla. Till allas förskräckelse börjar man tvivla på om det är verkligen deras riktiga barn. Kan detta vara Guds straff för sex före äktenskapet?

Ja, frågorna är lika många för dom som för oss i Lynch uppmålade mardrömsskildring av sin egen tid före faderskapet som han skicklit valt att porträttera här i en hemsk värld där mörker och mardrömmar går hand i hand. Det är en väldigt snygg film utseendemässigt med industriella fabriksområden, skuggor som slickar väggarna i avlånga korridorer och små dockhusliknande bostäder där huvudpersonerna lever sina tragiska liv. Det hela blir bara otäckare utan att egentligen införa mycket dialog och i stället levererar Lynch en nattsvart vision av faderskapets ångest inför födelsen och sina egna demoner att slåss emot.

Jack Nance som senare kom att bli veteran inom David Lynch´s filmer i både Wild at Heart, Twin Peaks och diverse mindre roller i nästan alla hans filmer gör här sin första debut i Lynchs skumma värld på ett galant sätt. Trots att rollen fysiskt inte lär varit vidare krävande med minimal dialog och scener där personerna går runt eller sitter så lär det ha tärt på en och annans psyke förutom mitt eget. Nance skildrar Spencer riktigt fint med sin osäkerhet i faderskapet, han passar in perfekt som en skugga till Lynch´s egna karaktär. Utmärkt hantverk såväl från Nance som idéen med att visa sin egen ångest såhär.

Att bäst beskriva filmen utan att gå överstyr och göra allt till en schablonartad beskrivning av en mardröm är att säga att Edward Munch inredde Salvador Dalís hjärna till den grad så han blev sinnessjuk. Men vem har sagt att surrealism och mardrömmar på film inte kan bli bra? Här funkar mardrömmen, biografin över Lynch och filmens stämningsläge passar utmärkt överens med tittarens i David Lynch´s första och hittills bästa långfilm.