Citat:
Ursprungligen postat av Kirk.Douglas
DuckTales the Movie: Treasure of the Lost Lamp (1990)
Såg mycket på DuckTales som barn men aldrig långfilmen som avslutade tv-serien. Filmen hade bra story som höll intresset uppe (mer än vad man kan säga om flertalet av dagens tecknade filmer), men jag trodde att filmen mer skulle vara lite som en Indiana Jones-film av postern att döma. Dock spenderas mesta av tiden i Ankeborg.
Nu är jag förvisso vuxen och filmen är inte riktad till mig, men jag tyckte den kändes ganska fånig emellanåt. Tecknarstilen kändes också billig för att vara en biofilm. Dessutom skulle jag kanske ha sett den med svensk dubbning då de amerikanska rösterna kändes udda. I Sverige förknippar man inte Joakim von Anka som skotte vilket gjorde att hans breda skotska dialekt inte klingade så bra i mina öron.
Betyg: 2/5
Family Plot (1976)
Kan inte förstå hur Hitchcocks sista film, Family Plot, kan anses som en av hans svagare. Jag tyckte den var enastående. Man sugs in i historien och mysteriumdelen är väldigt bra utförd. Det fanns ingen del av filmen som drog ner någon annan. Man hölls hela tiden på halster. Möjligen att slutet kanske kunde varit lite mer rafflande, men man kan inte få allt.
Gillade också fotot mycket; den glassiga våningen, det amerikanska gatulivet etc. Varenda synlig detalj i bilden förstod man att Hitchcock satt dit av en anledning.
Bruce Dern är en av mina favoritskådisar och det var ren njutning att se honom i Hitchcocks regi. Alla i de ledande rollerna spelade perfekt tyckte jag från Barbara Harris till William Devane och Karen Black.
Efter Shadow of a Doubt är Family Plot den bästa Hithcockfilmen jag sett. Verkligen en positiv överraskning.
Betyg: 5/5
Kul att du tyckte om Family Plot. Har inte sett den själv än men den låter ju lovande.
Här kommer några rader om
Marnie (1964) som jag såg igår.
Det var stundtals en ganska obehaglig film som gav mig rysningar. En av Hitchcocks mörkare filmer som påminner väldigt mycket om Polanski's Repulsion. Dock var Psycho bra mycket sjukare än Marnie.
Hedren är en riktig böna som är lätt att vila ögonen på. Personkemin mellan henne och Sean Connery var mycket bra även om jag inte tycker att hon kanske är världens bästa skådespelerska.
Tyckte verkligen om den första delen av filmen, men förklaringen till Marnies tillstånd var väldigt antiklimatiskt (stavning) och något av en besvikelse. Det var lite för billigt för en två timmar lång berättelse i min mening.
Utöver det var Lils karaktär (Marks syster) väldigt ologisk. Förstod inte varför hon blev en sådan satmara efter att först ha varit vänlig mot Marnie och tillsynes villig att stötta Mark.
Som vanligt med Hitchcock var det åtminstone inget man ångrar att man sett efteråt.