Att skratta när man inte får

När jag konfirmerades så var en av prästerna fruktansvärt lik Mr Bean, detta framkallad en hel del skratt i obekväma situationer, kyrkan bl.a.

när jag va runt 6 bast hade jag redovisning om solen... va kanske 100-200 pers som kollade, så brast jag ut i skratt. Visste inte riktigt om dom skrattade åt mig eller med mig, iaf så var det ganska skämmigt

Börjar alltid skratta under begravningar, fruktansvärt jobbig situation.

Under skoltiden så var det en massa människor som visade klipp på stackars små svältande afrikanska barn under redovisningar för att få lite sympati och därigenom få bättre på det ämne de nu hade valt. Då var jag riktigt nära att börja skratta bara för att det var så jävla fult tillsammans med den sorgliga musiken.

min fråga är: NÄR får man INTE skratta? Vem avgör det? Normen av idioter på jorden?

Japp
btw kolla denna grimas rofl

Det här är en anekdot ifrån min högstadietid, i nian närmare bestämt. Efter att en snubbe (som tre personer på hela skolan kände) blev överkörd av tåget så samlade rektorn hela skolan i matsalen (den provisoriska aulan). Där så satt jag och min kompis, vi kan kalla honom för M.

M och jag kom in och satte oss där vi brukar sitta när vi äter lunch, rätt nära scenen. När vi satte oss så började rektorn hålla något BS tal om hur sorgsna vi är och sånt tjafs, trots att bara en handfull elever ens visste vad som hände.

Sedan så varnar rektorn om att gå ner dit, att vi absolut inte får göra det (Både jag och M fick en inre bild av en hel klass som går ner, och ironiskt nog även dom blir överkörda av tåget). Kanske hemskt att skratta åt, men vi tyckte det var hilarious. Vi började garva som bara den, och fick konstiga blickar ifrån lärare och elever.

Senare i klassrummet så satt två personer och grät som bara den, och deras kompis, som inte ens kände till personen, började helt plötsligt gråta hon med, hon tog verkligen i allt vad hon hade och tillslut så rann det tårar även ned för hennes kind.

Vi fann detta väldigt kul, och tja, det är väl det hemskaste jag gjort.

I gymnasiet hösten '94, inte långt efter Estoniakatastrofen satt vi ett gäng i biblioteket. Polaren läser tidningen och säger "Haha, här står det om Estonia. blubb blubb blubb". Enda problemet var att just i detta ögonblick hade rektorn beordrat en tyst minut.

Efter attentatet mot WTC den elfte september skulle jag spela en fotbollsmatch innan vilken det skulle hållas en tyst nivå. När grabben brevid börjar fnissa en bit in på minuten brister det för mig och jag börjar gapskratta varpå flertalet fortsätter. Efteråt drog tränaren undan oss och började skällande påpeka hur vanhedrande och hemska vi hade varit. Om jag inte minns fel fick vi stå över första halvlek dessutom.

Jag har suttit och fnissat åt denna tråden i en halvtimme nu men den där kommentaren fick mig att fullkomligt brista.

Alltså vafan. Vissa saker bör varje människa över 11 år veta om. Och när man är över 18?

När jag gick i nian så så skulle vi under en svenska lektion kolla på nån wannabee-skådis ha en en-mans teater.
Jag som hade (har) ett djupt hat mot amatör teater hade planerat att skolka, men just som jag skulle gå så träffade jag min lärare, så den planen gick i stöpet. Läraren visste att jag inte tyckte om teater, så självklart tvingade hon mig och min polare att sitta längst fram, ca en meter ifrån skådespelaren.
Läraren hade även gjort det klart för oss att om vi avbröt/störde föreställningen så skulle hon ringa hem till våra föräldrar (lite overkill tyckte jag, men vår klass var rätt störig).
Efter ca en halvtimme så kom en scen där skådisen skulle göra armhävingar med endast en hand. Redan efter den första så började han svettas som fan och efter några st så började han fisa av ansträngning. Typiskt nog så var det bara jag och min kompis som hörde det. Vi började självklart asgarva, dock försökte jag få mig själv att sluta genom att slå mig själv på pungen, vilket inte funkade så jag hade ont i pungen, läraren blängde på mig, min kompis skrattade åt mig för att jag hade slagit mig själv på pungen och morsan fick ett samtal hem

Inte den bästa skoldagen precis (eller, jo... det var rätt jävla kul )