Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Svenskara är bäst på engelska om man inte jämnför med länder i världen som inte har engelska som nationalspråk. Jag är gift med en nordamerikan och får därför höra våra misstag dock , och det främsta är att en del av oss inte säga V vi säger W istället. Det tog flera månader o lära mig säga V exakt korrekt men ibland glöms det bort , för jäwligt? :P


invite blir inwhite tex

testa att själv säga invite och hör dig själv säga white :P

Dra då ut närmaste kökslåda och räkna upp alla köksredskap som ligger där...

(hint: köksredskap = kitchen utensils)

Det är sådant man lär sig i ett 6(+engelska =7)-språkigt kök :P

Det är trots allt värre att svenskar i gemen är så dåliga på andra språk än engelska. Det är sällan en svensk klarar att tala t ex franska, tyska eller spanska i seriösa sammanhang. I förhållande till vår utbildningsnivå har jag en känsla av att vi är sämre i det avseendet är än många andra européer.

Många svenskar har en lite märklig vurm för det anglosaxiska och den kommersiella populärkultur som är knuten till det språket och därmed en benägenhet att ge det engelska språket en status som det inte förmår bära i alla sammanhang.

Man blir alltid lika glad (och förvånad) när man ser en svensk tala exempelvis franska eller tyska på någorlunda lika villkor med en inföding.

Åter igen…

Varför är det krystat att försöka ha ett så bra engelskt uttal som möjligt?

Sedan tror jag att många unga svenskar strävar efter lite mer än att bara göra sig förstådd på engelska.

Jag tycker dock det svenska uttalet av namn kan användas om man snackar med bara svenskar. Låter lite tillgjort om man säger det på engelska.

Annars så har väl svenskar svårt med bl.a. prepositoiner, som vi gärna försöker översätta direkt (vid=at, med=with, på=on osv) t.ex. they accused him for stealing the money. Överanvändande av bestämd form är också vanligt, ex. benefits to the society.

Du säger att svenskar är dåliga på engelska trots att de studerar språket i skolan och att du minsann talar språket flytande. Här kan man tro att du menar på att "varför lär sig inte alla lika bra engelska som jag gjorde", men sedan säger du att du har amerikaner som bor hos dig.

Skojar du med oss?

Det enda du verkar försöka uppnå med den här tråden är ju att få skryta med dina språkkunskaper. Precis som några andra personer i tråden har påpekat så behärskar man inte ett språk flytande förrän man utan problem kan övergå till det andra språket i vilken situation man än befinner sig i - och nu talar jag inte om enstaviga, beskrivande ord för att få fram det man vill säga.

Själv bor jag utomlands, och har bott utomlands tidigare. Jag försökte i yngre år tala så perfekt engelska som möjligt, och när jag bodde i London så fick jag redan efter några månader höra att även infödda britter trodde att jag var engelsman - men ingen kunde avgöra varifrån då min dialekt var en blandning av alla mina vänners som jag sugit upp. Men då hade jag visserligen helt isolerat mig från svenskan och kunde inte använda den som hjälp när det var något jag inte kunde.

I dag blir jag mest lite generad över att jag skämdes över min svenska accent och skäms i stället för att jag ibland saknar ord, så jag har helt lämnat det där med att försöka ha perfekt uttal och koncentrerar mig på att kunna uttrycka mig ordentligt i stället.

Jag tror att det där med att vilja ha ett perfekt uttal handlar om att vi svenskar rent generellt inte vill känna utanförskap, vilket man lätt gör om man står ut genom att inte tala "ren" engelska. Detta är enligt mig dessutom åldersbetingat. Det är "häftigare" att tala ett språk [engelska] utan brytning (undantaget svenskan, av någon konstig anledning) och man "tillhör" i stället för att "stå ut" när man talar med folk som har engelska som modersmål.

Det handlar alltså i min mening om en mognadsfråga när folk klagar på andras uttal och själv "bend over backwards" (jag är ledsen, lite pinsamt att inte hitta en svensk motsvarighet i just den här tråden) för att försöka tala engelska så rent som möjligt trots att de bor i Sverige och talar svenska till vardags.

Pinsamt, TS. Pinsamt.

Berglin vet, som vanligt!
http://img175.imageshack.us/img175/8408/berglinhm6.gif

Svenskar är för det mesta mycket bra på engelska, som redan påpekats. Däremot så är ju den svenska accenten så otroligt tydlig. Detta är något som de flesta svenskar tycks vara totalt omedvetna om, både när de själva eller övriga svenskar talar engelska. En utlänning som förut mött svenskar hör direkt om det är en svensk som talar engelska.

Allt annat lika blir man faktiskt bättre förstådd om man talar så likt något som samtalspartnern är van vid som möjligt. Poängen med att rekommedera RP eller "General American" som förebild är just denna - inte att man som svensk nödvändigtvis ska låtsas som om man gått på en engelsk internatskola eller är barnfödd i Omaha. Den som vill göra detta har lite mer att jobba på än bara uttalet, om man säger.

Kan inte TS spela in sin röst när han pratar i 5 min på engelska så att man kan trycka ner han lite efteråt?

Visst är det så. Detta beror delvis på grundskolereformen i början på 1960-talet, som gjorde franska och tyska till val som ställdes mot varandra, vilket gjorde att man aldrig kunde förutsätta att en person som genomgått gymnasiet kunde ett ord vare sig tyska eller franska. Läget hade blivit ett helt annat om den gamla enhetsskolans plan, där man läste båda tyska och franska på högstadiet (tyska i sjuan, franska i åttan, båda språken i nian...) hade blivit den som genomdrevs.

Det är värre ändå. Engelska är för den genomsnittlige svensken Det Enda Legitima Utrikiska Språket - generisk utrikiska, om man så vill - och det är självklart att man på svenska ska använda engelska beteckningar för utrikiska fenomen överhuvud, helt oavsett vilket språkområde de härrör från. Svenskar är också ännu värre än britter och amerikaner på att förutsätta att alla utlänningar ska kunna kommunicera på engelska.

Jo. Jag och min fru har vant oss vid att prata snabb, vardaglig franska ("bagnole" i st f "voiture" och sånt...) när vi är ute och inte prompt vill att omgivningen ska fatta vad vi gafflar om. Det är egentligen alldeles förjävligt att det funkar så jävla riskfritt som det gör.