Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Jag är 18 år, har aldrig satt min fot i ett engelsktalande land, och mitt Amerikansk-engelska uttal är HELT perfekt, om ni vill kan jag lägga upp video på YT när jag snackar. Jag har spelat WoW i många år, då jag har spelat med många amerikaner har dem ofta påpekat att jag omöjligt kan vara från Sverige. Många lärare säger att jag är ett "språkgeni", då jag har EXTREMT lätt att lära mig uttala vad som helst, jag kan uttala allt, jag kan snacka Amerikans engelska, brittisk engelska, amerikansk engelska med rysk brytning, med svensk brytning, med jugoslavisk brytning. Första gången jag hade spanska läste jag en text, läraren frågade om jag var spansk.

Detta var svar till någon som påstod att man aldrig kan ha perfekt uttal såvida man inte har bott i ett engelskspråkigt land.

Det är alldeles riktigt att människor har olika talanger för att härma uttal, och att dessa skiljer i ett ganska brett spann. Men det är också välbekant att 18-åriga killar inte är den del av mänskligheten som underskattar sina olika förmågor mest, oavsett vad saken gäller. Man ska vidare ha klart för sig att den typen av återkoppling du säger dig ha fått inte alltid är alldeles rättvisande för den faktiska uttalsförmågan.

Med detta sagt, blir det naturligtvis lättare och lättare att lära sig ett främmande språks uttal väl utan att ha varit i landet, ju mer exponerad man är för språket via TV och Internet på hemmaplan. Man ska dock ha klart för sig att det är snudd på omöjligt att tillägna sig ett modersmålsliknade ordförråd enbart på det viset.

Här vill jag inte hålla med. Svenskar är, precis som andra folkslag, påverkade av sin egen prosodi när de ska prata andra språk, och den svenska intonationen - både den uppsvenska och den skånska, trots att dessa båda är så inbördes olika - är mycket utpräglad. men detta har ingenting i sig att göra med att svenska är ett tonspråk, dvs begagnar olika tonem. Mycket få svenskar använder tonemskillnader när de talar främmande språk. Fransmän är minst lika kraftigt präglade av sin intonation när de pratar främmande språk, trots att franskan inte använder tonem.

Sen skulle jag vilja ta upp en annan nackdel som vi svenskar har, nämligen att vi är så fastsmidda i vår stavelsestruktur, där betonade stavelser alltid är långa och jävligt betonade, och obetonade alltid korta. Detta råkar vi komma undan med när vi pratar engelska och tyska, eftersom dessa språk har samma stavelsestruktur som vi, men i övrigt är denna stavensestruktur ett större handikapp än intonationen. Jag komme fortfarande ihåg när jag var på körresa i Spanien och vår dirigent, som talade spanska och var ganska duktig ordförrådsmässigt, introducerade kören på spanska. Men det var en spanska som lät oerhört svensk, just för att stavelserna var helt oförändrat svenska. Jag minns särskilt hur han introducerade en av Federicio García Lorcas dikter (som vi sjöng tonsatt av Einojuhani Rautavaara) som La muERRRte ENNNtra i sAAAle de la tabERRRna.

Måhända. Men vad som är så påfallande med svensk attutyd till främmande språk är att vi är så uttalsfixerade. En person med bra uttal är duktigt på språket, och vice versa. Det där är bara trams. Jag har ett riktigt hyfsat uttal på ungerska när jag läser från ett manus, (vilket jag har gjort några gånger i livet av olika anledningar) men lika förbannat består mitt aktiva ungerska ordförråd bara av igen, ném, férfiak och nök.

Trams och trams, det är väl två delvis olika talanger helt enkelt, vilka båda bör vägas in i helhetsbedömningen. Ditt exempel är ju extremt; det måste vara väldigt få som någonsin ställs inför en sådan situation och ännu färre som skulle kunna klara av den med någorlunda gott resultat. Jag förutsätter också att det i ditt fall till stor del handlar om betydande teoretisk kunskap om ungerskt uttal. Den typiska personen med gott uttal men sämre ordförråd och grammatik är väl knappast en teoretiker, utan snarare någon som lärt sig genom att enbart lyssna och som kan så mycket även på sina svaga områden att h*n klarar normala konversationer.

Därmed inte sagt att jag inte håller med dig om att uttalets betydelse ofta övervärderas. Ibland kan det vara mer pinsamt att lyssna på en svensk som verkligen anstränger sig för att låta engelsk, amerikansk eller vad det nu kan vara än en som inte gör det. Rolf Ekéus brukade t.ex. ge fulllständigt tusan i uttalet när han talade engelska, vilket faktiskt var ganska befriande, eftersom han inte tycktes skämmas det minsta.

http://www.youtube.com/watch?v=Oh4G5g3ULk4
Född i Sverige, aldrig satt min fot i ett engelskspråkigt land, inga relationer till engelskspråkiga människor.

Vad tycker ni om det här uttalet?

Inte för att vara negativ, men jag tyckte att jag hörde lite svensk dialekt i början, men sedan blev det ju mer eller mindre perfekt.

Ta mig inte alltför seriöst dock. Jag suger på engelska.

Bra uttal, men onaturlig intonation och satsuppdelning, om jag ska vara ärlig. Sedan är jag rädd för att du har en avstängning att vänta, här är åldersgränsen 18 år och du har just meddelat att du är 15 år.

Haha, det där med att jag har onaturlig intonation osv är på grund av att jag läste citatet rakt av, jag vet vilken ton man ska ha när man pratar engelska, och jag vet mycket väl att jag kommer bli avstängd, kvittar, ville bara få fram videon

I engelskan är användandet av intonation nödvändigtvis mer frekvent, då den i jämförelse med svenskan har en annan uppbyggnad av frågor, vilket innebär att påstående och fråga oftare är identiska.

Bra, men inte helt modersmålsmässigt. Ett mycket svensktypiskt uttal är ditt amaced. Att du sen får till det tonade s:et på en del andra ställen (och att det är fullt modersmålsmässigt att skippa fonationen i åtminstone senare delen av observe, som du gör) kompenserar inte fullt ut.

Sen var, som JeanLuc påpekade, hela prosodin inte riktigt den normala för en infödd amerikan.

Både svenskan och engelskan använder intonation precis lika frekvent, dvs hela tiden. Vilken intonation det är, och huruvida intonationen är betydelseskiljande, är en helt annan pilsner.

Inget fel på mitt uttal av ordet amazed, om det är det du antyder. Besides, den videon var ett väldigt dåligt exempel, det lät för uppgjort. Tror det är bättre att man frågar amerikaner, då svenskar är så dåliga på det här med uttal.