Är
Detroit-supporter av flera skäl.
Dels älskade jag deras matchställ/logga redan som 6-åring eller tidigare (och gör fortfarande), dels minns jag hur jag av den anledningen alltid valde att spela som Detroit när jag till slut fick NHL 94 på SEGA som liten. Vilka tider! Och jäklar vilket spel. (20-årsjubileum i år vilket är värt att ta av hatten för, by the way!

)
Sedan har Detroit bitvis alltid varit lite av ett tillhåll för svenskar i NHL, vilket i alla fall förr i världen gjorde att man sympatiserade lite med Red Wings över huvud taget. Nu hade man sympatiserat med rödvingarna av andra, förklarliga skäl. Och ja, flera andra NHL-lag inhyste svenskar i sin line-up redan på 90-talet men det blev Detroit för mig ändå, av någon anledning. Jag önskar jag visste exakt vad det var.
Därefter, kanske i ettan på lågstadiet, började man ju samla på hockeybilder och då var det Yzerman, Coffey och ryssfemman som regerade! Och Lidas! Osgood minns jag tydligt också att jag hade som hockeybild, och jag förundrades över hans ansiktsmask! Detsamma gällde Arturs Irbe och Dominik Hasek.
(Av någon anledning, när det gäller att samla hockeybilder, visste man vilka spelare som, på riktigt, var bra i NHL. Jag förstår det fortfarande inte! Såg min första NHL-match flera år efter hockeybilds-tiden, men visste trots det, redan då, att exempelvis Mike Richter var en sjukt eftertraktad målvakt att äga som hockeybild... Inga i min omgivning var heller insatta i NHL så det är ett mysterium... mad skills....

)
När föräldrarna sedermera införskaffade hemdator var NHL 99 den absoluta spiken i kistan, det spelet cementerade hockeyintresset över huvud taget.
Sedan dess är jag fast! Kommer vara rödvinge tills jag dör!
Överlag gillar jag däremot de flesta NHL-lagen, ska jag tillägga. Jag har sådan innerlig respekt och vördnad för alla de klassiska lagen att jag inte kan hata dem, oavsett hur mycket Detroit-supporter jag faktiskt är.