Definiera Gud

Kan någon peka på vad som är Gud, i all detta tjafs?

I första hand och i detta sammanhang innebär det att postulerade absoluta metafysiska modeller tar sin egen bevisbörda (istället för att jonglera med bevisbördan). T.ex. genom först att förtydliga den specifika absoluta metafysiken det rör sig om, och sen belägga denna.

Det ansåg jag, att jag redan hade gjort klart i flera inlägg.

Vad angår min egen position som filosofisk relativist kan jag upprepa att den består av, att jag opererar med det "lokala" systemet "det observerbara* kosmos" som underlag, och från detta kan hämta information av olika slag och att denna information i vissa fall kan betecknas som "objektiv" (men naturligtvis inte "absolut objektiv").

Hurvida det finns "mera än" eller "endast" det observerbara kosmos är spekulativt, tills dess nån presenterar belägg för det.

* Med "observerbar" avser jag inte endast empiri.

Som jag förstår det, är syftet med "tjafset" från vissa håll att postulera "verktyg" (som t.ex. speciella medvetande-funktioner) med hjälp av vilka 'gud' kan observeras eller deduceras.

Typ, Gud är allt, Gud är logik, Gud är universum, eller likanande definitioner?

Jag tänkte mera på på såna postulerade medvetande-funktioner som "själ", "andliga" förmågor, transcendentalism, super-logik etc.

(Vilket är det jag sammanfattningsvist brukar kalla "inre andliga kompass").

Nej det gör inte det vill jag hävda då det är mer ett konstaterande av att de som hävdar att det finns absoluta sanningar inte klarar av sin bevisbörda.

Finns det inga bevis av absoluta sanningar att relatera till så finns det uppenbart inga absoluta sanningar som man kan hävda existerar.

Vi måste skilja på två separata frågor:
1. Om det överhuvudtaget finns absoluta sanningar.
2. Om diverse utsagor, som påstås vara absoluta, verkligen är det och om det är giltigt att påstå att så är fallet.

(Sannings)relativister förnekar 1:an, d.v.s. förekomsten av absoluta sanningar. Men genom förnekandet hamnar de i bekymmer då det leder till den självmotsägelse som tidigare tagits upp. Man kan fråga relativisten om det är absolut sant att "allt är relativt". Vid ett jakande svar så faller påståendet, vid ett nekande svar så upphävs påståendets allmängiltighet. Det i sig brukar man acceptera som ett logiskt bevis för att det finns absoluta sanningar. Det är knappast något kontroversiellt.

Fråga 2 är väl bara någon allmän skeptisk inställning mot absoluta påståenden av en viss art men behöver inte innebära ett förnekande av absoluta sanningar i sig.

Identifierar du dig med "sanningsrelativismen" i första frågan eller går den "relativism" som du försvarat möjligen ut på något annat?

Det du kallar för "filosofisk relativism" består alltså huvudsakligen av att man inte accepterar "absoluta metafysiska" utsagor utan empiriska eller rationella bevis. Vad är skillnaden mellan information eller fakta som är "objektiv" och "absolut objektiv"?

Visst. När kommer DU dit?


Där har vi redan varit, vilket du torde veta, om du lästa alla dom senaste inläggen på tråden. Men det är väl som vanligt upprepninger av samma postulat som räknas.

Ta nu din egen bevisbörda istället för detta bevisbörda-jonglerande.

Min typ av objektivitet är begränsat till det observerbara kosmos. "Absolut objektivitet" avser förmodentligen* alla typer av metafysisk existens.

* Men det får såna som postulerar "absoluthet" specificera.

Det är roligt när någon tror att vissa filosofier är "legitima" och andra inte. Som om du visste vad de rätta svaren är.

Min åsikt är att absolutism vs. relativism är falsk dikotomi. (ditt favoritord).
För att det ska funka måste vara saker som kan sättas i ett specifikt sammanhang för att det ska vara relevant att prata om relativt eller absolut.

Du däremot är "relativist" för att du inte vet vad du tycker. Med relativism så risker man aldrig att sitta fast i ett resonemang, man kan alltid glida runt i argumentationen utan att ta ställning.

Jag anser inte att pedanteri nödvändigvis är negativt (i religionsebatten), däremot är det ständiga upprepandet av SAMMA frågor (som redan har fått svar) meninglöst.

Jag undrar, om detta är en utmattnings-taktik, en manifestation av inkompetens eller ... (~plats för alternativa förklaringer)?