Så här skriver hon angående ankarbarnen:
På DN Debatt den 4 augusti 2009 skriver Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson, Svenska Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin och barnombudsmannen Fredrik Malmberg. under rubriken ”Situationen ohållbar för ensamma asylsökande barn”. Frågan tas också upp i Studio Ett den 4 augusti.
Med tanke på vad flera miggor berättar (se nedan), undrar man om generaldirektören och miggorna jobbar på samma ställe och upplever samma saker. Visserligen är ingenting enbart svart eller enbart vitt, men det som miggorna berättar i flera inlägg är att en majoritet av de ensamkommande unga 1) sällan har egna asylskäl, 2) inte alltid är så unga som de säger sig vara, 3) inte alltid kommer från det land de säger sig komma från och alltså inte är de som de säger sig vara samt 4) inte heller alltid talar sanning om sina döda eller försvunna släktingar (eftersom många återfinns eller återuppstår snabbt efter att den unge har fått permanent uppehållstillstånd, PUT).
Ska vi ha skygglappar och spela teater? Ska vi bevilja PUT åt unga människor som skickats hit som ”ankare” för att resten av familjen också ska kunna komma till Sverige och därmed få försörjning i Sverige? Ska vi fokusera på att kommuner ska ta emot unga killar som ibland är ganska svåra att handskas med (läs här och här, bland annat) och som bara snabbt vill få det som de är hitskickade för: PUT? Eller ska vi fokusera på att avvisa dem som inte har asylskäl (vilket lagen säger) och – om de är över 18 år – sända dem till hemlandet direkt? Och och om de är under 18 år, ska svenska myndigheter då vända sig till de ungas respektive ambassader och be om hjälp att hitta föräldrar och andra släktingar så att barnen kan återförenas med dem – i hemlandet?
http://meritwager.wordpress.com/2009...dn-debatt-m-m/